Slutet på resan

Nu var det länge sen senaste inlägget. Lite längre än hur jag skulle ha velat ha det. Vi har hunnit landa i Sverige, julen är förbi och 2011 går mot sitt slut. Det här blir antagligen det sista inlägget från oss.

Jag tänkte börja ungefär där vi slutade senast, med vår lediga vecka. Tyvärr innebar den inte all den vila som vi hopats på. Dels berodde detta, i alla fall för min del, på att vår handledare och, under den lediga veckan, guide snarkar som en björn. Dock handlade det nog mest om att det i mycket kändes som att vi blev runtdragna till olika aktiviteter utan att riktigt veta vads som skulle hända därnäst. Vi besökte två olika städer ca fyra respektive sex timmars resa från Asbest. Båda städerna var betydligt större än Asbest, den ena med över en miljon invånare. I dessa städer besökte vi museer, bowlade och besökte ett torn. Den fyra dagar långa semesterresan kan summeras som  intressant, men den var något vi kunnat klara oss utan.

Efter hemkomst till Asbest fick vi några dagar att vila upp oss. Måndag och tisdag spenderade vi i Yekaterinburg hos den amerikanska familj som vi nämnt i ett tidigare inlägg. Måndag och tisdag blev därmed de bästa och mest rofyllda dagarna under vår lediga vecka. Sedan påbörjade vi vår sista vecka med lektioner.Det kändes ganska svårt att komma igång efter den sista veckan och jag tror knappt att vi gjorde det på riktigt. Det blev mindre planering än tidigare men det hela flöt på smidigt. Nästan hälften av våra elever försvann efter vår ledighet men vi hade trevliga och bra lektioner med de som var kvar.

Sista veckan i Ryssland gick åt till avsked. Det första, och för min del svåraste, var i Zarechny. Där blev det skridskoåkning med ungdomsgruppen innan vi träffade alla våra grupper i kyrkan där det blev en liten quiz om Sverige, lite bön och lovsång och härlig gemenskap. Dagen därpå var det dags att säga hej då till Yekaterinburggruppen med ett liknande program. På fredagskvällen var det fest i kyrkan. Det blev ytterligare en härlig kväll även om det tyvärr nästan bara var människor från våra kyrkgrupper (bara två elever från biblioteksgrupperna hade hittat dit).

Lördagen gick åt till att packa och att ta farväl till de familjer där vi bott under den här tiden. Vi lämnade sedan Asbest tidigt på söndag morgon och flög klockan nio från Yekaterinburg mot Moskva. Flygresan gick bra även om vi efter Moskva var tvungna att anpassa oss till att människor kunde förstå vad vi sa vilket vissa av oss hade lite problem med.

För mig har det varit jätteskönt att komma hem. Det är skönt att kunna styra sin egen vardag och att förstå vad människor säger. Det är skönt att känna igen sig, att känna sig hemma. Inte det att jag inte trivdes i Ryssland, men det kändes aldrig som att det var hemma. Jag vet att jag kommer sakna vissa saker och människor i Ryssland och jag hoppas få besöka dem igen.

Men nu har vi nått slutet på den här resan, som jag tänker på som en liten del av en mycket större resa. När jag blickar tillbaks kan jag se hur Gud jobbat i mig och nu återstår kanske det svåraste. Att låta det arbetet få fortsätta när man kommer hem till den vanliga miljön. Jag vet inte vad framtiden kommer bjuda på för min del men jag vet att Gud är med mig och det tänker jag bygga den på.

Och med de orden kommer jag antagligen att lämna den här bloggen.  Jag hoppas att du ska låta dig drabbas (än mer) av Hans kärlek och av Hans ord och av det skick som Hans skapelse är i. Med önskan om Guds kärlek, frid och välsignelse i ditt liv.

/Jonatan Forsling