Inte som alla andra

Även om vi upplever att Ryssland på många sätt påminner om Sverige så ser man tydligen ganska bra skillnad på svenskar och ryssar (vilket vi ju nämnt tidigare, men det här kändes som ett bra sätt att inleda inlägget på). Och ryktet har börjat gå i Asbest. Det finns utlänningar i staden. Tydligen klär de sig konstigt och en av dem är jättelång. Man känner sig förvisso inte lika annorlunda som i Kongo eller Tanzania, men inte är man som alla andra.

Som en bekräftelse på detta har vi sedan förra inlägget haft ett möte med ordningsmakten här i staden. När vi vandrade gatan fram i godan ro, på väg från vårt lunchställe, körde en polisbil in framför oss och stannade. En polis klev ut och började prata på ryska. Och även om vi förstår mer ryska nu än för en månad sedan så var vi inte riktigt redo för detta möte. Vi lyckades dock uppfatta ett ord som påminde om ordet dokument och Hanna och Jonatan letade fram sina pass (efter denna incident har även Lisa börjat bära med sig sitt). Att förstå sig på ett svenskt pass utan att ha kunskaper i varken engelska eller svenska är dock inte det enklaste och polisen och hans kollega, som nu anslutit sig efter att ha parkerat bilen, stod och vred lite på dem, till synes utan att veta riktigt vad de skulle göra. I detta läge kom en äldre dam förbi, växlade några ord med poliserna, sa Gud välsigne er till oss (på ryska så klart) och sedan kunde vi fortsätta vår vandring mot kyrkan.

Andra mer eller mindre intressanta saker som kan tilläggas är att vi besökt en engelskalektion i Hannas ryska brors klass och att vi varit på rysk tebjudnig och insett att man inte bör äta lunch innan en sådan. Kan också berätta att det äntligen börjar bli lite kallare här. Efter några veckor av besvikelse på hur mild den sibiriska vintern verkar har vi nu snö och under de senaste dagarna har temperatureren legat kring femton minus. Vi hoppas att snön får ligga kvar men temperaturen skulle kunna få stiga några grader utan att vi blir ledsna för det.

Engelskaklubben flyter på utan större svårigheter. Jämfört med föregående vecka har en del av grupperna blivit större och det känns som att våra lektioner blir bättre och bättre. Vi har börjat jobba mer med att skapa olika scenarion för våra elever. Under den senaste veckan har några av dem varit på en shoppingrunda och andra har varit ute och flugit. Vi tror att den här formen av lektioner är roligare både för oss och för eleverna. Dessutom upplever vi att det är ett bra sätt att träna på.

Det får vara allt för den här gången

Guds frid

Hanna, Jonatan och Lisa