En annan typ av vardag

Lite mer än tre veckor har passerat sedan vi landade i det stora gråa i öst och det börjar kännas som att vi kommit in i någon form av vardagslunk. Det är ju inte den vardag som vi är vana vid hemifrån, men det är likväl en typ av vardag. Den där känslan av att allt är nytt och spännande börjar släppa. I stället slås man mer och mer av hur liten skillnaden mellan Ryssland och Sverige känns. På något sätt känns det så nära och samtidigt är det ju så långt borta. Den största skillnaden är nog kontrasterna. Byggnader som med svenska mått mätt känns otroligt maffiga står sida vid sida med byggnader som i Sverige hade åtgärdats för länge sedan. Det känns märkligt att stå i änden av en gata och längs ena sedan se otroligt påkostade byggen och längs andra sidan se ruckel.

Men här håller vi alltså på att komma in i någon form av vardag och här följer ett försök att beskriva ungefär hur den vardagen ser ut. Vår arbetsvecka börjar på tisdagen med planering. På tisdagskvällen har vi en lektion med en av våra biblioteksgrupper, det vill säga en av de grupper som huvudsakligen består av människor som inte tillhör kyrkan.

På onsdagen åker vi sedan till Zarechniy där vi har tre lektioner. På många sätt är detta veckans höjdpunkt. Det är absolut inget fel på de andra ställena vi besöker, men det är något speciellt med Zarechniy, även om det är svårt att sätta fingret på vad. Alla grupperna här är kyrkgrupper. Två av dem är för barn och ungdomar (en för åldrarna tio till 14 och en för åldrarna 15 till 24) och dessa har vi i församlingens ungdomsledares vardagsrum. Både lektionerna här och de te-raster om följer på dem är mycket trevliga och vi trivs superbra med människorna i Zarechniy. Den tredje lektionen har vi med en grupp vuxna i det hus som för närvarande fungerar som kyrka. Även här träffar vi en otroligt härlig och tacksam skara människor med ganska begränsade engelskakunskaper.

Torsdagen spenderar vi i Ekaterinburg. När vi kommer hit vet vi i allmänhet inte riktigt vad som väntar oss. Först brukar vi äta på det barnhem där vi sedan har en eller två lektioner. Den ena lektionen är för barn i femårsåldern och består i stort sett bara av lek och sång. Den andra är för ungdomar och personal på barnhemmet och har varit inställd två av tre veckor på grund av brist på elever. Efter den andra av dessa lektioner har vi några timmars ledighet vilket kan innebära ett besök på IKEA eller hos en missionär från USA, eller något helt annat. Dagen avslutas med en samling i kyrkan där vi träffar den största gruppen vi har under en vecka (möjligtvis med undantag för kyrkgruppen i Asbest). Den består av ca 30 personer med goda engelskakunskaper (med undantag för ett fåtal som inte talar någon engelska alls) och här har vi snarare en diskussionsgrupp på engelska i stället för en lektion.

De resterande dagarna av veckan spenderas i Asbest där vi har lektioner med ytterligare två biblioteksgrupper, en grupp med personal från rehabcentren och tre kyrkgrupper (en för barn, en för ungdomar och en för vuxna). Kyrkgrupperna varierar i storlek från vecka till vecka och nivån på deltagarnas engelska är i allmänhet mycket låg. Biblioteksgrupperna är mycket mindre än kyrkgrupperna och de flesta av deltagarna i dem talar i alla fall lite engelska. För det mesta har vi mellan fem och tio deltagare per grupp och utav de ca 70 personer som anmält sig till dessa grupper har vi sett högst 30. Detta känns naturligtvis lite tråkigt, men det är ju inget vi kan påverka.

Utöver arbetet händer det inte så mycket och de lediga måndagarna har så här långt mest gått åt till vila. Bortsett från lite förkylning och mycket trötthet mår vi fortfarande bra. Livet i familjerna där vi bor flyter på bra (även om Jonatan, till följd av resor och sjukhusbesök, fått bo själv under den senaste veckan) och samarbetet i gruppen och gentemot våra kontakter i församlingen fungerar utan allt för allvarliga konflikter. Nu hoppas och ber vi att det ska få fortsätta så och att det här projektet ska få hjälpa församlingen att bryta ned det rykte som säger att man är en sekt. Att det ska få bli en mötesplats mellan Gud och människa.

Guds frid

Hanna, Jonatan och Lisa