Två veckor avklarade, två månader kvar

Efter en veckas bloggande med massa strunt från Jonatan kommer här en uppdatering om våra första intryck av Ryssland och om det arbete vi håller på med. Två veckor har passerat sedan vi landade i Ekaterinburg. Fortfarande känns det som att vi precis kommit hit samtidigt som vi ibland upplever att vi varit i Asbest betydligt längre än två veckor. Det har varit mycket att ta in även om det känns som att Ryssland på många sätt inte alls är olikt vårt hemland, och när vi talar om hemland handlar det i det här fallet om Sverige och inte om himlen. Visst är Sverige fint men förväntningarna på himlen är lite högre.

Allra störst är nog likheten när man tar sig bort från civilisationen. De ryska skogarna är mycket lika de man kan se i Sverige. Man ser samma träd och samma växter. De höstgula björkskogarna är otroligt vackra. Likheten inne i själva Asbest är dock inte lika stor. Det märks att man kommit till en ganska fattig stad. Och det märks att man inte är i Sverige (även om det inte är lika tydligt som i Tanzania och Kongo som vi har tidigare erfarenheter från). Trotts att människorna, precis som det så ofta är i Sverige, undviker att se en i ögonen (kanske beror det på att vi är utlänningar, men vi tror att många gärna viker med blickan och undviker att hälsa även här), så syns det på både kläder och utseende att det inte är svenskar man möter.

Husen som omger oss skvallrar också om att vi faktiskt befinner oss i Ryssland. Till formen ser de ju ofta ut ungefär som lägenhetshusen där hemma, även om det är mindre variation rent utseendemässigt. De flesta är gråa och har sett sina bästa år för ganska länge sedan. I stadens utkant finns även en del villaområden (eller kojområden kanske är ett mer korrekt ord). Husen här ser ofta ut som att man tagit det material man kunnat få tag på och byggt ihop något av det.

Vägarna och trafiken är också en av de faktorer som avslöjar att vi inte är på hemmaplan. Vägarna har i ännu större utsträckning en husen sett sina bästa år. De är slitna och håliga och bilar av varierande kvalitet studsar fram på dem i hastigheter som ofta känns som att de är något högre än vad vägen tillåter. Hastighetsbegränsningar tycks finnas på sina ställen, men de efterföljs bara där man vet att det finns poliser. Annars är det bara att tuta och köra.

Trotts ett antal färder på de ryska vägarna mår vi dock bra här i Asbest (Hanna har fått ett helt nytt böneliv tack vare våra resor). Lisa har haft lite problem med hälsan (inget allvarligt) och Jonatan har varit ute på lite extraresor vilket inneburit att vi fått genomföra en del lektioner med desarmerade styrkor. Vi har hunnit träffa nästan alla grupper och köra en introduktionslektion för att få en bild av vilken kunskapsnivå våra elever ligger på. Under dagen har vi kommit igång med att planera för de olika grupperna utifrån denna nyvunna kunskap. Dock får vi nog räkna med att grupperna kommer att förändras en del. Dels därför att människor kommer att omplaceras för att få jämnare nivå på eleverna i grupperna, men också eftersom det så här i början antagligen kommer att tillkomma och försvinna en del elever. Om det blir likadant för oss som för förra gruppen får vi nog räkna med att det kommer att fortsätta försvinna elever under hela vår vistelse.

Hur grupperna ser ut varierar mycket. I den vuxengrupp vi har i kyrkan träffade vi denna söndag 14 elever och merparten av dem talade ingen engelska alls. I en annan grupp hade vi tre elever. En av dem läste franska i skolan och kan ingen engelska alls, en annan kunde utan problem göra sig förstådd på engelska. Den tredje var en representant för kyrkan som låg på en nivå någonstans mellan de två andra. I andra grupper har vi en jämn och ganska hög nivå och i dem kommer vi kunna lägga fokus på den konversationsträning som ju faktiskt är tanken med engelskaklubben.

Trotts att det känns som att arbetsbördan ökat nu när vi kan börja planera utifrån kunskapsnivå känns det skönt att vara igång på riktigt och vi ser fram emot våra återstående två månader i Asbest.

Men nu får det vara nog för den här gången.

Blod och eld

Hanna, Jonatan och Lisa

  • Krister Gunnarssom

    Härligt att följa era öden och äventyr Jonathan. Tänker pa er och ber för er här fran andra sidan jordklotet i Ecuador. Lägg gärna ut lite räls för Apg29 ocksa därborta ;) Broderskram
    Krister