Izumrud

Nu sitter jag för andra kvällen i rad på ett rehabcenter. Det är vår fjärde kväll i Ryssland och vi befinner oss i Izumrud. Byggnaden är betydligt fräschare än den vi besökte igår kväll, men det känns dock som att mycket av den värme som jag upplevde under föregående kväll saknas. Det här centret är betydligt större och runt bordet sitter kanske ett trettiotal människor. De flesta är människor som tagit sig ur alkohol- och/eller drogmissbruk och bor här för att kunna få tag på arbete och kunna komma in i det ”vanliga” livet igen.

Vi har precis ätit kvällsmat (soppa och ärtgröt) och dragit igång en lite andakt. Jag ska försöka dela några tankar utifrån Lukas 12:6f. Jag sitter och skäms. Vad kan jag lära de här människorna? Vem tror jag att jag är egentligen? Jag kommer hit från mitt bekväma liv i Sverige och ska säga något om Guds kärlek och nåd till dessa människor som genomgått svårigheter som jag antagligen inte ens kan föreställa mig. Jag lyckas läsa in det i deras blickar: ”Vem tror du att du är egentligen?” Nu är det nog inte så de tänker, men det är så det känns. Jag vet att efter andakten kommer frågestunden. Jag kommer få höra vittnesbörd om hur Gud lossat bojor. Sedan kommer den där frågan komma. Jag vet det. ”Har ni sånna här center i Sverige? Vad gör kyrkan?” Jag sitter och skämms. Vad ska man svara? Dels är jag ju inte så insatt i hur det ser ut, men framförallt så vet jag att någonting som det här finns inte. Eller det är i alla fall mycket ovanligt. Jag har aldrig sett något liknande. Visst jobbar ju staten med människor med missbruksproblem, men det funkar ju inte som det borde. Och vart finns Jesus? Eller kanske snarare: Vart finns Jesu händer och fötter i Sverige? Gör vi skillnad? Ser vi människorna med problem? Varför känns det inte så? Varför känns det som att vi är osynliga? Kanske är jag för hård mot henne. Eller så kanske jag bara inte vet hur det egentligen ser ut. Eller så har jag för höga tankar om vad livet med Kristus kan få innebära. Nu sitter jag i alla fall här och skäms över den kyrka jag älskar så innerligt.

/Jonatan