Låt Ditt rike komma

Det här inlägget kommer inte att handla så mycket om vad som händer med oss i Ryssland utan är mer tänkt att vara en introduktion till några av de kommande inläggen. Dessutom kommer en lite tankebubbla. Tänkte bara förvarna om detta så att du inte förväntar dig en stor uppdatering av hur vårt liv ser ut och blir besviken. Om du blir besviken av att höra detta kan jag lugna dig med att det finns flera i stot sett färdiga utkast med målet att måla upp en bild av vad vi är med om.

Vi har nu varit i Asbest i ungefär en och en halv vecka och börjar få en bild av ungefär hur vår vardag kommer att se ut. Engelskaklubben har börjat komma igång på riktigt, vi börjar känna oss mer och mer hemma hos våra familjer och schemat blir stadigare och stadigare. Dock känner jag mig inte redo att försöka beskriva en genomsnittlig dag riktigt än. Ska jag vara helt ärlig är jag osäker på om vi någonsin kommer att få något sådant som en genomsnittlig dag. Däremot vill jag börja lägga upp små scener uttagna från vårt äventyr här. Tanken är att de ska ge en liten bild av vad vi är med om och hur tankarna snurrar i mitt huvud. Jag hoppas att Hanna och Lisa också ska finna inspiration till att lägga upp små episoder (jag tar mig tyvärr inte in i deras huven då de tillhör en art som ingen man någonsin har förstått  sig på). De här små scenerna kommer börja dyka upp inom kort och förhoppningsvis kommer de dyka upp lite nu och då under hela vår vistelse i Ryssland (antagligen blir de mer frekventa så här i början när allting är nytt).

Nu till den utlovade tankebubblan. Det här är något som antagligen kommer att knyta an till väldigt mycket av det jag skriver på den här bloggen och därför är det något som jag vill dela så här i början. För mig är det här den andra resan jag gör till ett land med betydligt sämre ekonomi än Sverige. Förra gången jag lämnade Sverige var målet Kongo och nu sitter jag alltså här i Ryssland. Båda de här resorna har gett mig en större förståelse för bönen ”Låt Ditt rike komma”. När jag ser mer och mer av hur världen ser ut växer sig den bönen starkare och starkare. Den blir något jag vill skrika ut. Och när jag ber den bönen handlar det inte om något i framtiden, när Han återvänder. Den handlar om mitt liv. Den handlar om här och nu. Jag måste tro att min kristna tro, min relation till Jesus, ger mig möjligheten att leva ut Hans rike här och nu. Världen behöver människor som lever ut Riket. Människor som bekänner färg och står upp för ett rike som inte är av denna världen. Så jag ber: Låt ditt rike komma. I mitt liv. I min omgivning. I den här världen. Och jag hoppas att du vill ansluta dig i den bönen (om den inte redan växer i ditt inre).

/Jonatan

  • Anna

    jonatan. ja känner med dig. ja önskar nästan att ja var med dig. hjälp vad man svalnat av i sina grubblerier här hemma i sverige. allt bara snurrar på.. ja saknar kongo, ja saknar att umgås med dig.