Äntligen

Efter lite strul med att komma igång (mestadels orsakat av teknisk okunnighet) kommer nu äntligen en första uppdatering från Asbest. Efter mellan fem och sex timmars resande och en förflyttning på fyra tidzoner  landade Lisa, Hanna och jag klockan 21:15 (lokal tid) i Ekaterinburg. Där hälsades vi välkomna med bröd och salt. Tillsammans med Irina (som hjälpt oss att överleva vår första tid här), Bogdan (församlingens barnpastor som även är ansvarig för internationella kontakter), Alisha (Bogdans dotter) och en chaufför som jag aldrig uppfattade namnet på (vill minnas att han hälsade mig med ”Slava bogo”) påbörjade vi sedan den ca två timmar långa resan mot Asbest. Väl där släptes vi av hos de familjer som vi kommer att bo hos under våra ca två och en halv månader här. I mitt fall innebär det att jag klev in hos familjen Revenkov (som jag hoppas kunna presentera mer i ett kommande inlägg). Där fick jag, efter lite te och mackor, krypa ned i en något för kort säng.

Nu har det snart gått en vecka sedan den kvällen men det känns som att vi varit här betydligt längre än så, samtidigt som det känns som att vi kom igår. Så här långt har vi bl.a. annat hunnit med att besöka den 13×3 km stora gruvan, äta ca tio olika sorters soppa, besöka tre olika rehabcenter och äta kottar (ligger smakmässigt inte allt för långt ifrån mandel). Någonting som nog bara gäller för mig är att jag antagligen druckit mer te sedan jag kom till Ryssland än under hela mitt tidigare liv.

Vi har även hunnit komma igång lite smått med den engelskaklubb som är den huvudsakliga anledningen till att vi är här. Vår första lektion hade vi i fredags med tre elever, en tolk och hans fru. Totalt var vi alltså åtta personer som samlades på en ganska lagom stor kontorsyta. Efter lektionen fick vi veta att de inte räknat med att vi skulle ha lektion denna vecka utan först nästa, så det blir antagligen en större grupp nästa fredag. Det kändes dock som en ganska lagom start även om vi inte riktigt uppnådde vår ambition om att få ett grepp om kunskapsnivån i gruppen. De två andra lektionerna vi haft (på inte fullt så lagom stora ytor) har varit mer välbesökta och totalt har vi nog haft ca 60 elever.

Hittills har vi bara haft elever från kyrkan men imorgon kväll (tisdag) kommer vi att ha vår första lektion med okristna vilket naturligtvis är ett stort böneämne. Vår främsta uppgift här är ju att skapa en kontaktyta mellan dessa människor och Kristi kärlek (kanske inte utryckts precis på det sättet, men det är så jag ser på det). En otroligt stor uppgift som utan tvekan kräver mycket lodrät kommunikation. En uppgift som jag inte kan låta bli att förvånas över att Gud låter mig vara en del av.

Det får nog vara allt för den här gången. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa oss via den här bloggen och skulle önska att vi fick vara en del av era böner.

Varma hälsningar från teamet i Asbest och med önskan om Guds rika välsignelse över dig

/Jonatan

  • Anna-lena Sandell

    Härligt Jonatan! Vi är med er hemifrån.

  • Matstomslena

    Hej kul att höra av dej. Jag glömde bort att ringa dej innan du åkte, men jag tänker på dej,blev så glag när jag såg att du har börjat skriva. här lunkar det på, har just kommit hem från jobbet, och är ledig i helgen,jag förstår att du dricker te deras kaffe är inget vidare,men sopporna är goda, bra att du kom nu när det finns något att koka på, det brukar vara tunna soppor på vårvintern. Tänker på dej kram Lena

  • Gerard Willemsen

    Hej.
    Äntligen hittat ert bloggande.
    Han som hälsade med Slava bogo sa inte sitt namn utan det betyder ”Prisa Gud” som ni säkert har hunnit upptäcka under tiden :-)