Nässjö nästa!

Efter en vecka på Karlskoga var jag inte annat än hel taggad på att kasta mig ut i det som kommer att vara min verklighet denna höst. Jag befinner mig i den vackra staden Nässjö i (vad jag tycker är) den finaste stadsdelen vid namn Brinell. Där bor jag tillsammans med tre andra glada efterföljare. Tillsammans försöker vi sprida Guds kärlek bland grannar, busiga barn och andra som vi möter i vår vardag. Som VågaTroare kommer jag också att lägga en del tid på ungdomsarbetet i Missionskyrkan i Nässjö.

Första veckan har tiden gått åt mycket till att planera diverse saker så som hajker, tårttävlingar och galna upptåg med scouter. All verksamhet har inte dragit igång än men jag har insett hur mycket man skulle kunna göra ändå. Jag tror jag skulle kunna fylla min almanacka med bara en massa planeringsmöten, men som tur är så är det inte därför jag är här.

En härlig och innehållsrik helg har precis passerat. Det började med en rivstart på tonår, det var mellan 45-50 tonåringar (betydligt fler än vi räknat med) på plats i kyrkan, vilket var väldigt glädjande och jag kunde inte sluta le på hela kvällen. På lördagen höjdes medelåldern något och församlingen åkte iväg på Tillsammansdag. En fantastisk dag där jag fick lära känna och vara en del av en varm och kärleksfull församling. Vi pratade visioner och samtalade om livet över generationsgränserna . Till söndagen hörde en stor samlingsgudstjänst, där välkomnades nye ungdomsledaren, en våga troare (jag), två pastorsstuderande och fem nya medlemmar. Vilka möjligheter det finns!

Jag ser med spänning fram emot fortsättningen på detta äventyr och jag är väldigt nyfiken på vad Gud har för planer för den här hösten i Nässjö.

/Anni

Göteborg – staden på G!

Här kommer lite uppdatering om vad som händer i Kortedala, Göteborgs första förort!

 

Efter en intensiv vecka som framförallt inneburit inflyttning i lägenheten med det knallrosa köket, har vi nu börjat landa här i Kortedala. Vi måste såhär i inledningen betona det fantastiska välkomnande vi har fått! Vi har verkligen mötts av en värme och en positiv förväntan. Redan nu känner vi att det finns en längtan att jobba vidare och möta nya människor, här i församlingen.

 

Jag(Anna) frågade Elina vad vi egentligen gjort under veckan. Svaret var ungefär: vi har planerat lite… funderat, bett, kollat runt lite…

Lite lagom diffust sådär.

De senaste dagarna har vi insett vikten av att helt och fullt förlita sig på Gud. Tro på att han har en plan för den väg vi ska gå. Vi har lagt märke till hur nyttigt det är att inte planera allt i minsta detalj utan att kunna vara i nuet och inte leva i morgondagen. Vi har också insett att den här hösten kommer att innebära relationer med stort R. Möten med människor i församlingen, i hyreshuset där vi bor, på Hemköp, på torget, på friskis…

 

Trots att det läcker från vår diskbänk, att badrumslisterna är vattenskadade, att det saknas gardiner, att doftpåsen som hängde kvar tar över all lukt i hela lägenheten, att inga möbler passar ihop med varandra….trots det, så vet vi att det är precis här, i Kortedala som vi ska vara. Och vi trivs fantastiskt bra och är ivriga att köra igång en hel hög med aktiviteter i en kyrka med enorma möjligheter!

Avslutningsvis vill vi skicka med ett bibelord som vi tycker är bra och läsvärt!  1 Tim 1.12-17

 

//Elina & Anna

Nu är vi igång!

Wow! Är vi redan här? Känslan infinner sig när jag inser att vi redan är här -sommaren har varit och det som förut kändes så långt fram är nu – precis nu.  Spännande, roligt, förväntansfullt, nervöst. Men nu är vi igång och på gång på riktigt! :)

Jag (Emma) och Sara har nu landat här i Norrköping och haft vår första vecka som ungdomsledarpraktikanter i Vidablickskyrkan! Känns gott att vara tillbaka och att bli så varmt välkomnade av församlingen. :) Efter allt vad inflytt, möblering och annat innebär är vi nu hyffsat på plats och  har vrålstartat första veckan med massiv planering, övningar, uppstarter av olika aktiviteter och annat. Chockad över hur lite tid det finns över efter att almanackan automatiskt fyller sig själv, samtidigt som det känns gott att ha en struktur på dagarna.

Har också mer och mer bottnat i hur djupt tacksam jag är till Gud av den enkla anledningen att Han älskar oss. Att Han finns där för var och en av oss, genom allt. Att Jesus älskar oss. Att Han gav allt för oss. Att jag är Hans. Enkelt men så lätt att ta för givet.

En ny vecka står iallafall i dörren och det är med hopp om en välsignad vecka med mer av Gud som jag ser fram emot dagarna som kommer! :)

Gud välsigne dig!

Emma

första söndagen

Igår var min första söndag som ungdomsledarpraktikant i Arvika = många att hälsa på och ett gott välkomnande vid gudstjänsten. Dessutom kan jag glädja och uppmuntra med att vi hade inte mindre än fyra som döptes igår!
Jag blev så rörd och glad att jag grät. :-)

Gud är god! //Helena

Första inlägget från Nacka

Hej!
Igår var det den första gudstjänsten för vår del. Den var i Björknäskyrkan. Då installerades Sara som pastor (GRATTIS!) och vi presenterade oss. Innan gudstjänsten träffades mötesplats Sickla för en kick-off inför hösten. Det märktes att det finns höga ambitioner vilket känns riktigt skönt och peppande!

Nu ser vi fram emot att komma igång med lite verksamhet till veckan, i kväll ska vi vara med på en scoutkväll och till veckan kommer vi igång med körerna, det känns spännande.

Magda och Sara

Första rapporten från Arvika

Så, höstens VågaTro drog igång med en veckas korvstoppning på Karlskoga folkhögskola. Evangelisation, mycket bön och lite pedagogik. Bra!

Eftersom jag är en av de fem gamla rävarna som var med även i våras så var det till en början lite märkligt att inte ha sin gamla klass där… Men som väntat blev det jättebra: god gemenskap, härliga människor.

Samtidigt som vår kursvecka hade de båda APG29-skolorna i höst sina förkurser, det var inspirerande! Jag vet ju precis hur det känns att sitta där och undra vad i hela världen man gett sig in på. Paniken. Ångesten. Glädjen. Pirret i magen! Önskade att jag skulle kunna dela all erfarenhet och skydda från onödiga skador. Men det går ju inte. Det är att släppa taget som gäller. Jag känner mig som en fågelmamma, fastän jag aldrig träffat dessa människor förut. Kärlek.

Det är nästan prick ett år sen jag åkte till Kongo. Knäppt.

Men: Nu är jag i alla fall på plats i Arvika, min kära hemförsamling där jag ska spendera hösten. Jag, pastorn och ungdomspastorn träffades idag och började samla tankarna, vi kändes oss smått förvirrade allihop tror jag :)
Jag ser i alla fall fram emot en välfylld höst.

Jag mår någonstans mellan livrädd och aspepp. Hurra!

//Helena

Hej världen!

Titta! Jag tror att jag har lyckats skapa ett blogginlägg! För att förtydliga det hela, ”Jag” i sammanhanget är Magda från Hudik, en av årets ”Våga Tro”are. Just nu sitter vi nästan hela gänget i en sal på Karlskoga Folkhögskola och har en stund på oss att fundera ut hur det här med bloggen fungerar. Det är ju någon som har kommit på att vi ska blogga, nämligen. Själv är jag väl inte så mycket för det här med att blogga, jag tycker inte om att skriva en massa saker som inte är till nytta för någon att läsa. Men å andra sidan, jag ska vara ett halvår som del av ett församlingsplanteringsteam i en församling i Nacka, Sikla, så jag kommer säkert att ha något intressant att berätta.

Just nu kan jag bara berätta att jag har en massa trevliga kurskamrater och att vi får lära oss intressanta saker och ha massor av kul här, och att jag ser jättemycket fram emot att komma igång och komma till Nacka och se vad som kommer att hända där.

Jag vet inte om det är någon som tycker att det är intressant att läsa det, men det är i alla fall vad jag tycker just nu, och det är väl det det är meningen att man ska skriva i en blogg…

 

Med Välsignade Hälsningar
Magda

Sida 3 av 3«123