SMU-högtid i Björknäs

I dag har våra underbara scouter haft scoutgudstjänst. Det är ändå något särskilt med de blågröna skjortorna och de vackert tegelröda halsdukarna. Man blir glad i hjärtat av ett gäng härliga scouter som står  längst fram i kyrkan och säger ”alltid redo”.

Efter gudstjänsten fick vi samlas kring borden, det var kyrksoppa som vi och några av scoutledarna hade gjort i ordning. Lite stressigt blev det att få fram allting, det var en halvminut där som jag funderade på vad det är för fel på ostfralla och kaffe… Men när väl båda soppkastrullerna var framme och brödet klart så trivdes vi bra allihop. Det är härligt att få äta tillsammans och prata, faktiskt. Det borde man göra oftare…

Soppfikat övergick efter en halvtimme-timme (Jag har ganska dålig tidsuppfattning) i avtackningsfika för vår pastor, som formellt sett tar 6 månader tjänstledigt, men som i praktiken lämnar sin tjänst i Björknäskyrkan. Vi fortsatte de trevliga samtalen, Eva (Pastorn) berättade om sina sju år i Björknäskyrkan och vi pratade ännu mer.

Jag skulle vilja sammanfatta den här fantastiska dagen med ”Alltid Redo”.

Magda, Nacka

förkyld.

Inte för att jag är förvånad, men tiden flyger.
Senaste veckan har jag varit sjuk, verkligen ingen hit. Men att fylla år när man är sjuk är faktiskt ganska trevligt. Uppmuntran! :-)

I helgen kommer Mattias Martinsson till stan, ska bli väldigt intressant med seminarium m.m!

Funderingar i mitt huvud handlar om två saker: ”hur fördelar man sin tid på bästa sätt?” och ”hur i hela världen gör man för att få andra människor att må bättre?” Det är många stora val. Många råd att ge. Och stort behov av Guds ledning.

//Helena, Arvika.

Berörd

Varför ska vi starta nya kyrkor i Sverige när de gamla är halvtomma? Behöver vi plantera nya församlingar? Det var frågor som väcktes under helgen i missionskyrka i Nässjö när vi hade missionshelg med tema Berörd. Det talades om mission i andra länder, som Estland och Kina men också mission i Sverige, i Kiruna, Eskilstuna och i Nässjö. Vi pratade mycket om hur viktigt det är att gå ut och missionera även i Sverige på hemmaplan. Jesus gav oss missionsbefallningen, inte för att vi ska sitta i våra byggnader och vänta på att människor ska komma till oss utan för att vi ska gå ut och berätta för människorna om evangeliet. Det var en innehållsrik helg med mycket intryck och där i alla fall jag blev berörd.

Idag var jag på besök i missionskyrkans församlingsplantering Agapekyrkan i Eskilstuna. Kan kännas långt att åka fram och tillbaka över dagen men anledningen till det är att nässjö missionskyrka är stödförsamling och referensgruppen hade sammanträdde och då fick jag följa med på studiebesök. Det var väldigt inspirerande att få höra mer om deras arbete och tänk. Jag kan inte berätta allt här men gå gärna in och läs mer på www.agapeeskilstuna.se och inspireras du också. Ett citat från dagen som jag tar med mig: ”Vi behöver inte bli fler för att bli bättre kyrka. Vi behöver bli fler för att människor behöver Jesus”

I Brinell brukar vi på söndagar ha en samling där vi träffas hemma hos oss för att och be och läsa bibeln tillsammans. I söndags möttes vi från olika sammanhang och från olika kulturer och det var fantastiskt att få uppleva hur Jesus och hur bönen förenar människor.

/Anni

back to basic…

Hej!

Jag har vid flera tillfällen sen förra inlägget ägnat massor med tankar till att jag borde skriva ett till inlägg! Det har hänt en hel del och det har ploppat upp mycket som jag vill skriva om.. Har liksom tänkt, detta och detta vill jag skriva om på bloggen men av någon konstig anledning har det inte blivit av. Menmen nu kör vi!

Under en och en halv vecka nu så har det hunnit ske en hel del som sagt. Bland annat har ungdomskvällarna kommit igång, lite slöstartat men på god väg. Första gången kom drygt 15 st och vi hade en go kväll med massa lekar, ”en levande tipspromenad” var temat för kvällen. Andra gången för terminen som var nu i måndags hade vi tacokväll, det var mycket uppskattat men tyvärr kom färre ungdomar denna gång. (Alla skolor i kommunen hade studiedag, kanske kan det ha spelat någon roll?) Jag har också kommit igång som ”kamratstödjare” på ätradals högstadieskola. Jag fullständigt älskar den typen av möten med ungdomar som man får där! känner mig så tacksam. Jag kommer till en början vara på skolan två förmiddagar i veckan. Efter första dagen var jag rejält omtumlad och samtidigt mycket positivt överraskad över hur mycket som kan ske under bara en förmiddag. Blev också positivt förvånad över hur många ungdomar som faktiskt kom ifrån hökerum och vårt upptagningsområde. Nu vet jag lite mer vad som finns att jobba med :) I skolan fick jag möjligheten att vara med på en Hemkunskapslektion och det tackar man ju inte nej till! Underbart att lära sig ett o annat om sysslorna i hemmet. (Jag ångrar att jag inte tog vara på mina egna hemkunskapslektioner för ett x antal år sedan) så om jag får vara med på en sån lektion en gång i veckan är jag evigt tacksam! Jag och tre grabbar i klass 7D lagade en underbart stark köttfärsås med en aning för mycket tomatpuré.. Läraren oroade sig över om våra magar skulle klara det men vi tog risken och det va ingen fara.

Våra sex trogna konfirmander är så snälla så.. På onsdag eftermiddagar kommer dem hit med ett leende på läpparna. Härligt att se, men om en timme ska jag prata om ”vem Jesus är?” och då får vi se om dem fortfarande ler eller vad dem gör..? Hoppas på att dem kan ifrågasätta någonting den här gången och att vi kan få igång någon typ av diskussion.

Bless ya all

 

Vikten av tillhörighet

Det är söndag eftermiddag och jag sitter ensam i lägenheten. Men jag känner mig inte så ensam, för det är skönt att vara själv ibland, och jag har just skrivit brev till en vän och jag vet att jag kan höra av mig till ett par från församlingen som bor i närheten och då får jag säkert gå till dem och få sällskap. Vi har ett par sådana hem, officiellt eller inofficielt uttalat så är vi välkomna att komma förbi och bara vara en stund. Det är bra. Jag har inte tagit vara på den förmånen så mycket ännu, men jag tycker så mycket om tanken!

Idag firade vi gudstjänst tillsammans med scouterna. Det var härligt när mycket barn var med! Det uttryckte särskilt en av de äldre kvinnorna i församlingen, det var nära till tårar i hennes ögon. Barnkören sjöng en sång som jag skriver ett par rader av här:

”Världen är så stor, vi är så små.
En droppe i havet, ja många tänker nog så.
Men om vi hjälps åt så mycket vi nånsin kan,
så blir det många bäckar små,
så småningom en ocean.”

Med tanke på att vår predikan idag var utifrån brödundret och att kollekten gick till Afrikas horn så tyckte jag att texten förstärkte. Sen känns det som att den kan tala in i många delar av tillvaron och olika delar av livet. Dessutom hade de gjort egna rörelser till den delen av sången, det var inte småbarnsgulligt, det var underbart!

Igår var det dag om och inför att starta upp Alpha här i stan. Det var intressant. Det var uppmuntrande och spännande att höra de korta, men många och viktiga, saker som Gud gjort i olika människors liv genom Alpha.
och OJ, vad viktig församlingen är i det här sammanhanget upptäcker man gång på gång. Människor behöver gemenskapen först och främst, och om den är god och fylld av Guds Ande så blir det liksom så mycket mera öppet för allt annat.
Det här var något som också Peter Bernardsson tog upp på en medarbetarträff vi hade för regionen, och på ungdomsledarträffen för distriktet. Han sa det att tidigare har människor kanske mött och kommit in i kyrkan i följden –”behave, believe, belong”, men att det nu snarare är i omvänd i ordning –”belong, believe, behave”. Att människor först och främst känner att de hör hemma, sen tar de emot tron och därefter ändras deras beteende eller sätt att handla om det behövs. Det känns som en vettigare, sundare ordning, eller hur man ska säga. Tänkvärt då hur vi skapar förutsättningarna för ”belong” i så fall. Som alltid är det tillbaka till kärleken.

”Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek… Jag skall be Fadern, och
han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid… Men
Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära
er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. …min frid ger jag er… känn
ingen oro och tappa inte modet.” (Ur Johannes 13 och 14)

Fyllda av Jesu kärlek bryter vi ner det vi byggt upp av egen ”kyrkokultur” och outtalade regler och ramar. Fyllda av Jesu kärlek kan vi älska varandra i församlingen och alla, alla andra. Fyllda av Jesu kärlek visar vi tydligare på vem Jesus är.
Vi behöver det. Jag behöver det –fyll mig av din kärlek Jesus!

 

Jag är tacksam för de stunder som
är fyllda av hopp och framtidstro.

// Sara, Norrköping

Värmlandstramp & konfahajk

Back in Arvika. Sannerligen intensivstart!

På lördagen var det dags för Värmlandstrampen jag nämnde i ett tidigare inlägg. Vilken glädje! Jag har alltså vart på alla tramper sen -99 (minus ifjol när jag var i Afrika) så ni förstår att det ligger mig varmt om hjärtat. närmare 500 scouter tror jag det var, jättemånga av mina älskade gamla läger/ska’ut-vänner. Hurra!

Jag var funktionär på station ”Villavillerkulla” (Astrid Lindgren-tema) så jag spelade Annika. Jag och Pippi spelade sak-letare för typ 80 patruller. Jättekul!

När vandringspriset för bästa kår ( som förövrigt är en ful, uppstoppad bäver) lämnats över till Karlskoga så ilade jag hem till stan igen. Hem, packa om och tio minuter senare var jag på plats i kyrkan på Konfa-hajk!
Härligt med snabba vändningar…

Det var glädje att träffa alla härliga killar och tjejer! Och ännu mera glädje att vi till slut kunde få plats med alla som anmält sig, 35 st!! Det kommer bli ett gott konfa år.

Fröken Bengtsson sov gott och länge på måndag morgon när den lediga dagen infann sig.

Sen scout igår med katapultbyggande upptäckarscouter och mat&prat idag (lite bränt spagetti, annars väl!).
Imorrn? Konfalektion och Gospelövning inför konsert på lördag.  Full fart,minsann!

//Helena

Ett par ord från Nacka

Nu är jag och Sara tillbaka i Nacka, efter (som Andreas redan nämnt) en fantastisk vecka med resten av Våga Tro-gänget. Skönt att få hämta kraft i gemenskapen och vänskapen. Jag känner mig lyckligt lottad som får träffa så många härliga människor. Dessutom fick vi förmånen att få ha seminarier med både fritidsledarlärare och en föreläsare från Missionskyrkan utöver vår egen lärare. Jag har lärt mig massor och fått en hel del att fundera över, men det är speciellt en grej jag skulle vilja dela med mig av. Det är i princip ett direkt utdrag från en av våra föreläsningar, och jag tyckte det passar så bra på Sverige idag, så jag lånar den.

.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.
Vi är i Sverige idag väldigt bortskämda med sjukvård och friskvård och vård i allmänhet, och vi har egentligen inga stora övergripande jättehälsoproblem i vårt land. Den nya folksjukdomen är istället ”ont i själen”. Det saknas liksom något i våra liv, som att det finns ett hål efter något som vi inte vet vad det är, och som vi försöker fylla. Vi har aldrig ätit så mycket ångestdämpande tabletter som idag, och vi är på väg upp mot en ny topp i alkoholkonsumtionen, och trots att vi försöker ignorera det så saknar vi något i våra liv.

I Joh 14:6 säger Jesus ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till fadern utom genom mig”. Jesus är enda vägen, det enda som egentligen hjälper mot tomheten.
Det är något vi behöver fundera över.
.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

För att återgå till Nacka så har vi precis börjat planera julmarknad, det känns skönt att ha gott om tid på sig när man ska förändra något, och jag är hoppfull. Imorgon kommer vi tillbaka till verksamheten, med start med de underbara scouterna.

Ha en välsignad vecka! //Magda

 

Sist & minst

Hallihallå!

Det här med att blogga asså.. Det är grymt! Det behöver jag intala mig i alla fall om detta ska funka bra :) Detta blir mitt första inlägg, och som jag skrev ”sist & minst”, stämmer nog rätt bra. Hökerums missionsförsamling är en härlig församling med en salig blandning människor. Vi befinner oss i den lilla byn Hökerum, i västra Götaland mellan Borås och Jönköping. Det bor och lever drygt 800 personer här och jag känner mig på rätt plats just nu. Nu är jag på väg hem ifrån en grymt bra kursvecka med vågatro på Karlskoga folkhögskola. Underbar gemenskap, och minst sagt lärorika föreläsningar. Det känns bra att få en sån vecka varje månad nu i höst. På Söndag börjar min praktik på riktigt med Gudstjänst, innehållande nattvard och jag ska få gå med i församlingen. (ska leda lovsång under nattvarden och är hjärtligt tacksam för era böner). Nästa vecka drar ungdomsarbetet igång på riktigt! Mer om det i nästa inlägg.. Ha de gott :)

vatten, vatten…

veckan inleddes med en ledig dag som spenderades vid symaskinen. Vilken glädje att alltid ha den framme och trädd! Så mycket lättare att komma igång då.

Igår var en intensiv dag på jobbet när det där ”jobba-två-av-tre-delar-av-dagen”-konceptet inte riktigt funkade. Men lika glad för det är jag :) Det var scouting på schemat igår; saker att handa, hundra papper att kopiera, information som skulle ut. Kul! Sen på kvällen genomförde vi ett ”Grön Del”- projekt, en minitramp! (spårning alltså) Detta som förberedelse inför nästa helg då Värmlandstrampen ”Sicken Blås” går av stapeln i vackra Gunnarskog. Det kommer bli grymt!!!

Minitrampen var i alla fall lyckad, trots stormvarning och regn… :-) En scout möter svårigheter med gott humör!

Idag är första träffen för vår nya ungdomssatsning ”Mat&prat”, matlagning och bönegrupp. Hoppashoppas på mycket folk!!

Sen, om ni inte har böneämnen så ni klarar er, så kan ni gärna be för Arvika. Det regnar ju mycket som bekant, och nu har vattennivån stigit till 47 meter över havet. Man har börjat barrikadera stan med vallar och grejer… Det ska öppnas dammar imorrn för att få undan en del, men vi får ju se hur det går. Nåja, be gärna för att vi inte blir blöta om fötterna :-)

//Helena

Team Kortedala

 

Tiden tickar snabbt på och varje dag möter vi och lär känna nya människor här i Kortedala.  Vi har även vidgat våra vyer under den gångna veckan då samarbetet med Sävedalens missionskyrka börjat ta fart. I helgen som var åkte vi till Sjöviksgården på församlingshelg tillsammans med Sävedalen. Och som församlingsdagar brukar vara, var även denna intensiv med mycket samtal, skratt, lekande barn och framför allt mycket FIKA. (Men det är väl lika bra man vänjer sig…det så det funkar i dagens frikyrkosamhälle ;-)

Sedan en tid tillbaka har några av damerna i församlingen haft vävkurser varje tisdag i kyrkan. (Det gömmer sig nämligen galet många vävstolar i källaren! ) Vi tänkte att detta kan vara ett ypperligt tillfälle att bjuda in fler.

Igår eftermiddag körde vi igång med vårt utökade koncept: Kreativt Café i Kortedala. Alla åldrar, kvinnor och män (än så länge har kvinnorna helt klart utgjort majoriteten, ungefär 100%….) Här finns möjlighet att ta med sin stickning, virkning eller annat pyssel..

Vi tror och hoppas att många kommer att hänga in!

//Anna & Elina

Sida 2 av 3«123»