Arkiv efter Författare

andra advent.

Intensiv helg!

I fredags var det dags för vårt ungdomsmöte 20:20 igen, kul! Det mesta var rörigt och halvklart innan, men jag tyckte det gick bra ändå. Jag gillar att ha runt-omkring-roller, som typ: att fixa funktionärsfika, pynta scenen etc. Skönt att inte va i centrum liksom :)

I lördags var det byfest i Mellbyn och jag och min handledare var där. Efter ett jättefint luciatåg var det vår tur att hålla en liten, ptja, apell kanske man kan kalla det. Vi höll en barnanpassad dramapredikan för ett par veckor sen och de ville ha något liknande, så det blev några tankar om att Jesus är största gåvan till oss. Genomfört med julklappar innehållande bibelord på textrullar. (Joh 3:16 är låååångt om man ska texta den stort… )
Tror det blev rätt bra. Vi hade kul i alla fall!

Efter byfesten for jag raka spåret till Bôrtan (jag det är ett ställe) för 18 årskalas för en av mina tonåringar. Mys!

Söndagens gudstjänst innebar avslutning för söndagstimmens tema om familjen Abrahamsson. Jag och en tjej spelade drama och berättade om bröderna Jakob och Esaus återförening. Kul!

Nu är det måndag och således ledigt. Jag är sjuk. Feber och hosta. Inte lika kul. Men jag tillbringar dagen på mamma&pappas soffa med favoritkatten på magen och choklad till hands. Inte synd om mig alltså.

Dessutom har den efterlängtade snön äntligen börjat singla ner utanför fönstret.

//Helena

PS. I torsdags blev det klart och officiellt: från 1 januari har jag tjänst som ungdomsledare i Arvika missionsförsamling. Hurra! :)   DS

viktigt.

Jobbet går bra. Allt flyter på, och jag vet inte riktigt om jag ska vara nöjd med det eller hela tiden borde peppa upp för något mer. Utmana mer. Driva på. Men nej, just nu försöker jag vara lite nöjd. Det är viktigt.

I helgen som kommer nu så är det Faithkonferens i Arvika, i en aningen bantad version. Konfahajk blir det också, så (förhoppningsvis) alla 34 underbaringar kommer och river kyrkan som vanligt. Ett ypperligt tillfälle för mig att  släppa lite kontrollbehov… :) Också viktigt.

Förra veckan var vi på… ptja, kurs? Säger man så? Nätverksträff? Nåja, Hjortsbergagården var stället i alla fall. (Som förövrigt ligger mer än sju timmar enkel väg från arvika, kollektivt. Många virkade stjärnor hann det bli!) Innan var jag lite skeptisk för dels den långa resan och dels att det handlade om pionjärtänk, vilket jag inte lever i nu. Men det blev bra, riktigt bra. Det var visst nyttigt & viktigt att komma ifrån ändå.

Och det var roligt av en annan anledning också… jag hade något att berätta. Något viktigt. Det här ska visst vara en blogg över arbetet och så, men detta är så stort  att jag måste skriva det i alla fall! :)
Det är nämligen så att från den 1/11-11 har jag en ny titel… Jag är FÄSTMÖ! Galet. (Skriken från när jag berättade det i Hjortsberga ringer fortfarande kärleksfullt i mina öron) Jag är så glad! Och kär. Fin kombo, hett tips.

Så det jag skickar med er efter denna läsning får bli bibelordet som står i
min och Davids ringar: 1 Kor 16:14 : ”Gör allting i kärlek”

ännu en lägesrapport från arvika.

Life goes on i Arvika.

I söndags hade vi scoutinvigning på gudstjänsten. Nästan 30 scouter! Det gläder mig stort.

Nu under veckan har vi tuffat på med olika aktiviteter, igår var konfagänget samlat och utifrån berättelsen om Abraham och Sara pratade vi om familjen. (Vi använder det sprillans nya materialet ”Vägens folk”. Fräscht!)

Idag är det dags för en tur till sköna gröna Gunnarskog på ”Rendezvous” = konsert, fika och andakt. Härligt!

Ikväll släpps foldrarna för vårt skidläger i februari. På min tid blev det fullt på typ tre dagar, riktigt så illa är det inte nu, men ändå. Därför ska jag också se till att posta ca 100 inbjudningsbrev till konfirmander och f.d. lägerdeltagare så att alla får chansen! De där lägrena är verkligen något särskilt, jag hade nog inte varit där jag är idag utan dem. Lima <3

/Helena

både och.

Jag ska muttra lite. Förlåt.

Jag vet att jag kommer älska att träffa alla igen. Jag vet att jag kommer tycka om att bli inspirerad. Jag vet att jag behöver den böneveckan som ligger framför. Jag tycker i vanliga fall att VågaTro har ett jättebra upplägg. MEN. Just nu känns det för illa jobbigt att åka ifrån praktiken i en vecka.

Det är så många trådar man skulle vilja hålla i. Så många möten som skulle passa bra i timing just den veckan. För att inte tala om det småmeckiga i att lämna lägenheten i vettigt skick med tömd kyl och nyvattnade blommor.

Det bekväma i mig vill bara stanna hemma och göra mitt jobb.

Nu ska jag packa, peppa upp mig och se fram emot en fin vecka.

//Helena

förkyld.

Inte för att jag är förvånad, men tiden flyger.
Senaste veckan har jag varit sjuk, verkligen ingen hit. Men att fylla år när man är sjuk är faktiskt ganska trevligt. Uppmuntran! :-)

I helgen kommer Mattias Martinsson till stan, ska bli väldigt intressant med seminarium m.m!

Funderingar i mitt huvud handlar om två saker: ”hur fördelar man sin tid på bästa sätt?” och ”hur i hela världen gör man för att få andra människor att må bättre?” Det är många stora val. Många råd att ge. Och stort behov av Guds ledning.

//Helena, Arvika.

Värmlandstramp & konfahajk

Back in Arvika. Sannerligen intensivstart!

På lördagen var det dags för Värmlandstrampen jag nämnde i ett tidigare inlägg. Vilken glädje! Jag har alltså vart på alla tramper sen -99 (minus ifjol när jag var i Afrika) så ni förstår att det ligger mig varmt om hjärtat. närmare 500 scouter tror jag det var, jättemånga av mina älskade gamla läger/ska’ut-vänner. Hurra!

Jag var funktionär på station ”Villavillerkulla” (Astrid Lindgren-tema) så jag spelade Annika. Jag och Pippi spelade sak-letare för typ 80 patruller. Jättekul!

När vandringspriset för bästa kår ( som förövrigt är en ful, uppstoppad bäver) lämnats över till Karlskoga så ilade jag hem till stan igen. Hem, packa om och tio minuter senare var jag på plats i kyrkan på Konfa-hajk!
Härligt med snabba vändningar…

Det var glädje att träffa alla härliga killar och tjejer! Och ännu mera glädje att vi till slut kunde få plats med alla som anmält sig, 35 st!! Det kommer bli ett gott konfa år.

Fröken Bengtsson sov gott och länge på måndag morgon när den lediga dagen infann sig.

Sen scout igår med katapultbyggande upptäckarscouter och mat&prat idag (lite bränt spagetti, annars väl!).
Imorrn? Konfalektion och Gospelövning inför konsert på lördag.  Full fart,minsann!

//Helena

vatten, vatten…

veckan inleddes med en ledig dag som spenderades vid symaskinen. Vilken glädje att alltid ha den framme och trädd! Så mycket lättare att komma igång då.

Igår var en intensiv dag på jobbet när det där ”jobba-två-av-tre-delar-av-dagen”-konceptet inte riktigt funkade. Men lika glad för det är jag :) Det var scouting på schemat igår; saker att handa, hundra papper att kopiera, information som skulle ut. Kul! Sen på kvällen genomförde vi ett ”Grön Del”- projekt, en minitramp! (spårning alltså) Detta som förberedelse inför nästa helg då Värmlandstrampen ”Sicken Blås” går av stapeln i vackra Gunnarskog. Det kommer bli grymt!!!

Minitrampen var i alla fall lyckad, trots stormvarning och regn… :-) En scout möter svårigheter med gott humör!

Idag är första träffen för vår nya ungdomssatsning ”Mat&prat”, matlagning och bönegrupp. Hoppashoppas på mycket folk!!

Sen, om ni inte har böneämnen så ni klarar er, så kan ni gärna be för Arvika. Det regnar ju mycket som bekant, och nu har vattennivån stigit till 47 meter över havet. Man har börjat barrikadera stan med vallar och grejer… Det ska öppnas dammar imorrn för att få undan en del, men vi får ju se hur det går. Nåja, be gärna för att vi inte blir blöta om fötterna :-)

//Helena

första söndagen

Igår var min första söndag som ungdomsledarpraktikant i Arvika = många att hälsa på och ett gott välkomnande vid gudstjänsten. Dessutom kan jag glädja och uppmuntra med att vi hade inte mindre än fyra som döptes igår!
Jag blev så rörd och glad att jag grät. :-)

Gud är god! //Helena

Första rapporten från Arvika

Så, höstens VågaTro drog igång med en veckas korvstoppning på Karlskoga folkhögskola. Evangelisation, mycket bön och lite pedagogik. Bra!

Eftersom jag är en av de fem gamla rävarna som var med även i våras så var det till en början lite märkligt att inte ha sin gamla klass där… Men som väntat blev det jättebra: god gemenskap, härliga människor.

Samtidigt som vår kursvecka hade de båda APG29-skolorna i höst sina förkurser, det var inspirerande! Jag vet ju precis hur det känns att sitta där och undra vad i hela världen man gett sig in på. Paniken. Ångesten. Glädjen. Pirret i magen! Önskade att jag skulle kunna dela all erfarenhet och skydda från onödiga skador. Men det går ju inte. Det är att släppa taget som gäller. Jag känner mig som en fågelmamma, fastän jag aldrig träffat dessa människor förut. Kärlek.

Det är nästan prick ett år sen jag åkte till Kongo. Knäppt.

Men: Nu är jag i alla fall på plats i Arvika, min kära hemförsamling där jag ska spendera hösten. Jag, pastorn och ungdomspastorn träffades idag och började samla tankarna, vi kändes oss smått förvirrade allihop tror jag :)
Jag ser i alla fall fram emot en välfylld höst.

Jag mår någonstans mellan livrädd och aspepp. Hurra!

//Helena