Han delar all vår lust och nöd.

Julmusiken spelar i cd-spelaren nu här hemma hos oss i Norrköping. Det började igår.
I söndags fick vi röda stearinljus, och igår varsin adventsljusstake, som också var röd.
Idag har jag lyssnat på en härlig berättelse om välsignade pepparkakor.
Så nu är det tid för och välkommet med advent. Mörk tid, ljus och hoppfull advent, det är ju strålande!

På julskivan hörde jag just en textrad från sången ”Lyss till änglasångens ord”, det var orden:

”…delar all vår lust och nöd, mellan födelse och död.”

Väsentligt, vackert och vilsamt.

Helgen får stå för den första biten -lust och glädje!
Vi hade besök av ”The Soulouts”, en ungdsoms-gospel-kör från Örbyhus. Det var fullt med ungdomar i Vidablickskyrkan, fullt ös med mycket bra körsång tillsammans med ett suveränt band, talande drama och predikan, och trevligt att umgås kring fikaborden. En bra kväll på många sätt!
På lördagen hade vi besök av två av de äldre tonåringarna. Det var fint att sitta och prata om allt möjligt, gå en sväng i höstsolen, och laga jättegoda köttbullar! (Nästan lika goda som världens bästa köttbullar som min farmor brukade stå för.) Viktig och mycket bra start på en lördag!
Kvällen var fritidsgård, som lördagskvällar är. Liksom förra veckan droppade grabbarna in och kände sig hemma. Skrattade, spexade, spelade pingis, hockeyspel och sällskapsspel. Även ett gäng på ett par, tre nya kom, dock inte lika avslappnade… Önskar så att de skulle ta sig för att komma tillbaka och våga vara sig själva, slappna av, bara hänga och ha det gött. Tror verkligen att de skulle behöva det och må bra av det!
Sen fick jag också en sån där känsla av, både på fredagen och lördagen, hur jag och min teamkollega/vän/ kombo/syster i Herren (kalla henne vad ni vill, Emma helt enkelt), kompletterar varandra. Vi har gjort det på olika sätt av och till hela tiden tror jag, men för en gångs skull blev det liksom tydligt för mig själv. Att vi inte bara gör det i teorin utan också i praktiken. Det var en bra känsla!
På söndagen gjorde vi en lagom galen och spontan utflykt. Det enda vi hade bestämt var att äta på Pizzahut. Så vi började med det, sen fyllde vi fem en bil, och gav oss ut på äventyr. Till exempel så besteg vi berg, klättrade i träd, gick i en ravin, fikade på en rastplats och åkte på en liten väg med fin utsikt. Allt detta i dimma och småregn. Men det var roligt ändå. Välbehövligt och festligt på något sätt!
Jag tror att Gud jublar med mig i mitt hjärtas leenden över helgens toppar. –Han delar all min lust!

Dålig sömn och annat är mer av den andra halvan för tillfället. –Nöd och oro.
Eller ja, nöd kanske känns som ett väl kraftigt ord i sammanhanget. Oro, funderingar och suckar är en närmare beskrivning. Över det som rör kommande termin, uppgifter och uppdrag. Och ännu vidare i min framtid och mitt liv. Hur ska man göra och hur ska man tänka inför beslutet? De här ständigt återkommande frågorna som alltid blir så stora och tar så stor uppmärksamhet… Men de kommer att formas till ett svar, inom en nära framtid, och säkerligen kommer det att bli bra också. Svårt att känna det vilsamma i det, men det har ju hänt förut att Gud ordnar till saker i mitt liv, försöker mitt förstånd säga till mig.
Så läste jag några artiklar från Kongo, från länderna på båda sidor om Kongofloden, i en liten tidning från Missionskyrkan. Målande beskrivningar av människor och situationer. Tror att både vi som varit där och de som inte har de kan få en talande bild av deras dagar genom berättelserna. När jag läser får jag så blandade känslor. Jag ler för mig själv när jag läser vissa stycken och blir hoppfull, glad och tänker på allt vi har att lära och dela! Och så när innebörden av nästa stycke når mig så vrider det sig och gör ont i mig. Oro och suckar över min egen tillvaro blir plötsligt små. Världen är orättvis.
Han delar all min nöd. Han delar all världens nöd!

Han delar all vår lust och nöd, mellan födelse och död.
Tack och lov!

Så vill jag ta sats för en ny vecka.
//Sara, Norrköping