Veckans rester bland annat.

Nu skiner solen äntligen igen här i Östergötland efter många grå dagar. Det är härligt!

Fast nu har solen gått ner för idag och i lägenheten brinner värmeljusen som mysbelysning och för att öka värmen i den kalla hösten. Igår frågade en kvinna från församlingen när jag tror att snön kommer. Just det, den kan ju dyka upp när som helst insåg jag, och slogs också av tanken på att vi har skrivit in en pulkakväll på ungdomssamlingen den 2 december. Men det är ju ett par veckor dit så det ordnar sig kanske, och då är det ju december och inte november, så då kan det ju ha kommit snö…

Här bredvid mig står tvättstället, fortfarande överfyllt med nu torr tvätt, efter gårdagens någorlunda effektiva tvättande på kvällskvisten. Det var ledig dag. Som för min del gick åt till att städa. Jag dammsög och plockade i ordning och skrubbade lite här och där, och det blev till och med en våttorkning av golvet. Tro det eller ej men emellanåt kan jag verkligen tycka om att städa så där ordentligt. Mycket hellre att jag gör det grundligt, än att bara gå ett varv med dammsugaren. Tro mig, det händer inte för ofta, men ibland som sagt. Att få städa något synligt och använda energi till en sådan sak kan kännas väldigt bra. Det blir som att plocka i ordning lite inom sig också, det går bra att tänka samtidigt och man hinner igenom en del tankar på en städrunda, även om man bara bor i en 2:a..! Jag vet inte hur mycket det kommer märkas att det är rent i lägenheten, men det är i alla fall gjort. Inte heller vet jag om mina tankar var så mycket klarare efteråt än innan, men de blev i alla fall genomtänkta.

 

Tack gode Gud för telefonen förresten! Verkligen bra det här med att kunna prata ordentligt med folk även om man inte befinner sig på samma plats!

 

Veckan och helgen som gick innehöll mycket.
Ungefär som min middagspaj igår var en salig blandning av det som fanns av rester i kylskåpet så innehöll den här veckan en väldig blanding av det ena och det andra…

Tillbakafärd till Norrköping efter en ledig vecka hemma hos pappa och mamma.
Handledning, planering och självstudier.
Sy- och mys-kväll hemma en sådan där extra ”mamma och pappa” i församlingen.
Pionjärdygn på Hjortsbergagården utanför Alvesta, inklusive trevlig bilresa tur och retur.
Bra cellgruppskväll med de några av ungdomarna.
Bön.
Sång på bröllop, 11-11-11.
Innebandy- och spelkväll.
Sång- och musik-kväll med och av gamla och yngre godingar.

Lördagskvällen som jag tänker berätta några rader mer om:
Vi hade KÄLLArN i kyrkan där jag är. Det är en kväll då vi håller öppet lite som en fritidsgård. Ungdomar i framförallt högstadieålder får komma och gå som de vill mellan 19 och 23 och göra lite vad de känner för av det som finns. Vi har inte hållit på med det här så länge, och på sätt och vis är det fortfarande en prövotid fram till jul. Så i lördags var första gången som jag var med som det faktiskt kom ett helt gäng tonåringar. Vid ungefär kvart i sju så kom ett gäng på knappt tio stycken och klev in i källarvåningen där vi är. Det märktes att de kände sig hemma efter att ha varit där tidigare och trots att de inte kände igen mig så tog de för sig och började hitta på olika grejer. Det var roligt att se. De stannade hela kvällen, och några fler kom och gick under kvällens gång. Det var fullt ös verkligen hela kvällen, det var längesen jag spelade så mycket pingis och jag vet inte hur det gick, men jag gick hem med ett leende på läpparna! Kommer det gänget komma under resten av terminen så känns det absolut meningsfullt att ha öppet! En god kväll, och jag somnade trött, men med en positiv känsla.

Detta i kontrast till att veckan tidigare inte varit på topp, att jag vid flera tillfällen har jag känt mig slående lik en av de sju dvärgarna i ”Snövit”. Han som är namne med den engelska benämningen på ”smör”.

”Du som känner mitt hjärta, vet allting, Du som ser mina tankar och min längtan.
Du vet vad jag är och vad jag gör,
Du är alltid hos mig.

Varje ord som jag säger känner Du, Du som är vid min sida, här och nu.
Du vet om jag gråter, eller ler,
Du är alltid hos mig.

Ingenstans kan jag fly bort från Dig,
Gud, Din kärlek följer alltid mig.
Säg vart skulle jag gå, dit Du ej kan nå, att älska mig.
Varje gång som jag ropar Ditt namn,
Gud, Du lyfter mig upp i Din famn.
Gud, jag kan ej förstå, att Du älskar mig så.
Jag är Ditt barn.”

 

// Sara, Norrköping