Guldkorn och gråsten

Dagens morgon med strålande sol och klarblå himmel kan så snabbt vändas i gråmulen höst och ruskväder. Likadant med vardagen och livet. Tror inte det har varit såhär många svängar fram och tillbaka hela tiden tidigare i mitt liv som under det år som nu har gått. ”Det är ju så livet är”, brukar man ju säga. Så då kan man ju fundera på om mitt liv kanske börjat på riktigt först nu då..?
Hur som helst så var det ju väl att jag gick ut en sväng i morse och fick känna den friska höstluften och njuta lite av solen, innan det gråa klampade på. Det gäller att ta vara på guldkornen, för att sen klara av gråstenen.
…fast i evigheten i Guds rike kan det inte bli någon gråsten!

Under förra veckan på Karlskoga hade vi bönevecka. Det var gott och jag tror många av oss behövde den stilla tid som det blev mer av den veckan än vanligtvis när vi är där.
Guldkornen bestod i att få träffa mina härliga klasskamrater, att få ta in god undervisning, att få känna mig glad, att bara få vara tillsammans med Jesus och njuta av det, att se på barnfilm och leka på kvällarna, att inse något jag inte ska göra, och att få maten serverad.
Det fanns gråsten under veckan också. Som alltid blev det även nu den där blandningen av tacksägelseämnen och att få känna sig glad, som jag nämnde ovan, men så också de tunga, smärtsamma sakerna som lyfts. Liksom flera gånger under tiden på Apg29 i Kongo för ett år sedan, nådde mig återigen känslan av att det enda vi hade att göra var att be. Be och ropa på Gud om nåd och förbarmande.

”Kyrie Eleison”
-http://www.youtube.com/watch?v=XXBplYRk_LY&feature=related

 

Idag är jag en liten skrutt hemma i lägenheten. Mosig i huvudet och med feberkänsla, men glad för att min teamkamrat Emma idag hade mer energi och lät mig vila (nästan sa till mig att vila, det är bra ibland!), och ordnade maten. Tänker tillbaka på helgen för att lyfta guldkorn en trött dag som denna.

Ungdomsmöte som gjorde mig jublande glad över tonåringar som söker Gud och står upp för att inför sig själv och andra visa sin tro på Honom.
På häktet fick jag bli tacksam och glad över att få sjunga, som jag tycker så mycket om, på gudstjänsten där och känna att det verkligen är uppskattat. På fikastunden var det fantastiskt att se kärleken mellan dem, som i samhällets ögon är misslyckade och problematiska, och den som på allvar tror på dem och vill ge dem en ny chans.
Den ekumeniska gudstjänsten i syrisk-ortodoxa kyrkan gav mig en härlig känsla av att vi alla olika kristna ändå är bröder och systrar i Kristus. Dessutom är de vackra människorna som är hemma i den församlingen till utseendet mer lika de som rörde sig kring Jesus där Han var när Han gick på jorden.
En eftermiddag hos en ”mamma och pappa” i församlingen var så vilsamt och trevligt. Bli bortskämd med mat. Prata och trivas och ha det gott tillsammans. Så bra att jag till slut måste slita i mig själv för att gå i tid. Det är en sann förmån.

”Välsignelse från ovan, Gud välsignar Dig.
Genom livets alla skiften, vill Han bära Dig.”

 

Nu är kaffet nästan slut. Så också denna text.
Till helgen ska vi på ungdomskonferens, ”Face to Face”, det kan bli riktigt bra!
Nästa vecka ska jag dricka mitt kaffe-på-maten tillsammans med min bror, och säkert spela ett sällskapsspel eller två. Det ser jag fram emot.

Frid,
i så väl guldkorn- som gråstens-tider.

// Sara, Norrköping