Vikten av tillhörighet

Det är söndag eftermiddag och jag sitter ensam i lägenheten. Men jag känner mig inte så ensam, för det är skönt att vara själv ibland, och jag har just skrivit brev till en vän och jag vet att jag kan höra av mig till ett par från församlingen som bor i närheten och då får jag säkert gå till dem och få sällskap. Vi har ett par sådana hem, officiellt eller inofficielt uttalat så är vi välkomna att komma förbi och bara vara en stund. Det är bra. Jag har inte tagit vara på den förmånen så mycket ännu, men jag tycker så mycket om tanken!

Idag firade vi gudstjänst tillsammans med scouterna. Det var härligt när mycket barn var med! Det uttryckte särskilt en av de äldre kvinnorna i församlingen, det var nära till tårar i hennes ögon. Barnkören sjöng en sång som jag skriver ett par rader av här:

”Världen är så stor, vi är så små.
En droppe i havet, ja många tänker nog så.
Men om vi hjälps åt så mycket vi nånsin kan,
så blir det många bäckar små,
så småningom en ocean.”

Med tanke på att vår predikan idag var utifrån brödundret och att kollekten gick till Afrikas horn så tyckte jag att texten förstärkte. Sen känns det som att den kan tala in i många delar av tillvaron och olika delar av livet. Dessutom hade de gjort egna rörelser till den delen av sången, det var inte småbarnsgulligt, det var underbart!

Igår var det dag om och inför att starta upp Alpha här i stan. Det var intressant. Det var uppmuntrande och spännande att höra de korta, men många och viktiga, saker som Gud gjort i olika människors liv genom Alpha.
och OJ, vad viktig församlingen är i det här sammanhanget upptäcker man gång på gång. Människor behöver gemenskapen först och främst, och om den är god och fylld av Guds Ande så blir det liksom så mycket mera öppet för allt annat.
Det här var något som också Peter Bernardsson tog upp på en medarbetarträff vi hade för regionen, och på ungdomsledarträffen för distriktet. Han sa det att tidigare har människor kanske mött och kommit in i kyrkan i följden –”behave, believe, belong”, men att det nu snarare är i omvänd i ordning –”belong, believe, behave”. Att människor först och främst känner att de hör hemma, sen tar de emot tron och därefter ändras deras beteende eller sätt att handla om det behövs. Det känns som en vettigare, sundare ordning, eller hur man ska säga. Tänkvärt då hur vi skapar förutsättningarna för ”belong” i så fall. Som alltid är det tillbaka till kärleken.

”Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek… Jag skall be Fadern, och
han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid… Men
Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära
er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. …min frid ger jag er… känn
ingen oro och tappa inte modet.” (Ur Johannes 13 och 14)

Fyllda av Jesu kärlek bryter vi ner det vi byggt upp av egen ”kyrkokultur” och outtalade regler och ramar. Fyllda av Jesu kärlek kan vi älska varandra i församlingen och alla, alla andra. Fyllda av Jesu kärlek visar vi tydligare på vem Jesus är.
Vi behöver det. Jag behöver det –fyll mig av din kärlek Jesus!

 

Jag är tacksam för de stunder som
är fyllda av hopp och framtidstro.

// Sara, Norrköping

  • Magda

    Tack Sara för ett riktigt tänkvärt inlägg. Ska bli intressant att följa hur det går för er med Alpha. Och tanken kring Belong, Believe och Behave är något jag kommer ta med mig…

    ”En droppe droppad i livets älv
    Har ingen kraft att flyta själv
    Det ställs ett krav på varenda droppe
    Hjälp till att hålla de andra oppe”
    Tage Danielsson

    //Magda