Första rapporten från Arvika

Så, höstens VågaTro drog igång med en veckas korvstoppning på Karlskoga folkhögskola. Evangelisation, mycket bön och lite pedagogik. Bra!

Eftersom jag är en av de fem gamla rävarna som var med även i våras så var det till en början lite märkligt att inte ha sin gamla klass där… Men som väntat blev det jättebra: god gemenskap, härliga människor.

Samtidigt som vår kursvecka hade de båda APG29-skolorna i höst sina förkurser, det var inspirerande! Jag vet ju precis hur det känns att sitta där och undra vad i hela världen man gett sig in på. Paniken. Ångesten. Glädjen. Pirret i magen! Önskade att jag skulle kunna dela all erfarenhet och skydda från onödiga skador. Men det går ju inte. Det är att släppa taget som gäller. Jag känner mig som en fågelmamma, fastän jag aldrig träffat dessa människor förut. Kärlek.

Det är nästan prick ett år sen jag åkte till Kongo. Knäppt.

Men: Nu är jag i alla fall på plats i Arvika, min kära hemförsamling där jag ska spendera hösten. Jag, pastorn och ungdomspastorn träffades idag och började samla tankarna, vi kändes oss smått förvirrade allihop tror jag :)
Jag ser i alla fall fram emot en välfylld höst.

Jag mår någonstans mellan livrädd och aspepp. Hurra!

//Helena