andra advent.

Intensiv helg!

I fredags var det dags för vårt ungdomsmöte 20:20 igen, kul! Det mesta var rörigt och halvklart innan, men jag tyckte det gick bra ändå. Jag gillar att ha runt-omkring-roller, som typ: att fixa funktionärsfika, pynta scenen etc. Skönt att inte va i centrum liksom :)

I lördags var det byfest i Mellbyn och jag och min handledare var där. Efter ett jättefint luciatåg var det vår tur att hålla en liten, ptja, apell kanske man kan kalla det. Vi höll en barnanpassad dramapredikan för ett par veckor sen och de ville ha något liknande, så det blev några tankar om att Jesus är största gåvan till oss. Genomfört med julklappar innehållande bibelord på textrullar. (Joh 3:16 är låååångt om man ska texta den stort… )
Tror det blev rätt bra. Vi hade kul i alla fall!

Efter byfesten for jag raka spåret till Bôrtan (jag det är ett ställe) för 18 årskalas för en av mina tonåringar. Mys!

Söndagens gudstjänst innebar avslutning för söndagstimmens tema om familjen Abrahamsson. Jag och en tjej spelade drama och berättade om bröderna Jakob och Esaus återförening. Kul!

Nu är det måndag och således ledigt. Jag är sjuk. Feber och hosta. Inte lika kul. Men jag tillbringar dagen på mamma&pappas soffa med favoritkatten på magen och choklad till hands. Inte synd om mig alltså.

Dessutom har den efterlängtade snön äntligen börjat singla ner utanför fönstret.

//Helena

PS. I torsdags blev det klart och officiellt: från 1 januari har jag tjänst som ungdomsledare i Arvika missionsförsamling. Hurra! :)   DS

Alfapet

Först några ord från helgen.
På lördagen fick vi åka med ett par från församlingen till Åbylundskyrkan i Åby ca 1 mil från Norrköping. Där var det julstuga. För mig var det nostalgi med en sådan här julstuga. För det var något vi alltid hade i min hemförsamling och SMU någon av lördagarna i advent när jag var yngre. Vi kände oss som två små flickor som gick runt där i vimlet. Vi köpte lotter i tombolan och vann bl.a. en chokladtomte, ett pennskrin, en duk och en adressbok. Vi lyssnade andäktigt på luciatåget. Vi åt risgrynsgröt, skinkmacka, och kolor. Vi tittade noga bland de små marknadsstånden och inhandlade någon julklapp. Vi träffade bekanta och vänner. Vi hade det bra. När vi sen bara skulle hämta lite saker hos det där paret, och så blev vi kvar hela eftermiddagen. Fast det var bara trevligt, för oss alla fyra. Vi fick spela på deras piano, sjunga lite sånger, äta mat som de lagat (för andra gången samma vecka), sitta i deras soffa, och prata. De fick njuta av att ha någon som spelade på deras piano och övade adventssånger (de sa att de saknat det sen deras barn bodde hemma, så vad jag förstod i alla fall så njöt de…), de fick bjuda på mat, de fick sitta i sina fåtöljer, och prata. Vi hade det bra.
Sen var det vidare till KÄLLArN igen, vår fritidsgård i kyrkan (som jag nog nämnt i alla mina senaste inlägg…). Det blev en lyckad kväll igen. Trots att jag var trött så var jag glad under kvällen. Ett tiotal tonåringar i blandade åldrar var där. Det roligaste var att efter någon timme satt ett gäng, med alltifrån 12- till 16-åringar och ledare, i soffan och spelade sällskapsspel. Alla verkade ha trevligt. Det var härligt att se att det kan funka så bra med stora och små grabbar tillsammans. Vi hade det bra, igen!

Så några ord från idag.
Nu och då spelar vi Alfapet här hemma. Då brukar vi skratta ganska mycket. Även om en förlorar och en vinner, och fördelningen på antalet gånger inte är så balanserad… Det verkar vara en bra grej här att spela Alfapet efter lunchen helt enkelt.
Bra med skratt och en mysig stund efter en ganska spänd och lite krasslig vecka. Vi har båda varit spända med tanke på våra beslut inför vårterminen. Emma har dessutom varit hängig och hon är förkyld, och känner fortfarande som om det är något virus i kroppen. Vi hoppas att det inte kommer att bryta ut mer utan istället sjunka undan. För hon är annars peppad på att göra det bästa av de sista veckorna här innan jul. Idag har jag själv också, från ett par håll, blivit mer uppmuntrad och därigenom sporrad till detsamma.
Vi får se vad för ord som ska läggas här innan det är dags för att avsluta den här Våga Tro-terminen. Vi vet ungefär vilka uppgifter som väntar, men man vet aldrig exakt vad det blir av varje tillfälle, varje samling, varje möte. Vi får läsa färdigt i efterhand.

Tillslut några ord inför framtiden.
Besluten är tagna, orden är utlagda. Jag kommer inte att stanna kvar i Norrköping. Emma däremot kommer att fortsätta jobba som ungdomsledare i Vidablickskyrkan även i vår:)
Det känns bra att ha bestämt sig, hur det sen mer precist kommer att se ut eller bli för oss var och en, det känner eller vet vi inte riktigt ännu. Men det är ju så det är. Man funderar och så lägger man ut ett ord, men bara för att man har lagt ett läsligt ord så går det för den skull inte att veta vilket ord som är det nästa att läggas. Och olika ord ger olika möjligheter för vilket nästa kan bli. Våra olika val kommer att leda till olika möjligheter, och olika fortsättningar. Men Gud går med oavsett, och gör något bra av oss på den plats och i det sammanhang där vi är.
Gud går med oss alla, åt alla olika håll, i det egna livets Alfapet.

//Sara, Norrköping

Advent i Nacka

Julen närmar sig med (i alla fall enligt mig) alldeles för snabba steg och i Mötesplats Sicklas fyra körer sjungs det julsånger för fulla muggar och Björknäskyrkans scouter planerar luciatåg och julavslutningsfest.

Men det är ju inte det som är det centrala egentligen. All verksamhet vi har är ju ändå till för att peka på Jesus, att få berätta vad det egentligen är vi väntar på nu i Advent och att få berätta om den 100% människa och 100% gud (alla matematikers stora existentiella problem, för övrigt) som föddes för lite drygt 2000 år sedan. Att han lämnade Himlen och Allt som är så sjukt mycket bättre än vi kan tänka oss för att bli ett litet barn, på jorden. Vi sjunger med en av körerna ”om världen ännu större var av guld och pärlor klar, så vore den dock alltför klen till säng åt dig allen” eller något sådant (tur att jag har tre veckor till på mig att lära mig alla texter utantill). Och det ligger verkligen något i det. Han valde bort så mycket, och fick nästan ingenting, för att han älskar oss människor. Inte undra på att julen är en sån glädjens tid!

Men nu blev det väldigt mycket julevangeliet (tjuvstart…) och väldigt lite Nacka. Livet lever på här, vi tänder första ljuset imorgon och firar med glädjegudstjänst med barnkörer och umgänge kring grillad korv. Jag börjar känna att det är riktigt jobbigt att det bara är tre veckor kvar, men samtidigt sporrar det mig att göra så mycket som möjligt och lite till av tiden som är kvar. Samtidigt så vill jag inte jobba mot att det tar slut fjärde advent. Det är så mycket som ligger längre fram i tiden, och bara för att jag inte fortsätter här nästa termin så tar det inte slut här för det. Vi åt frukost ihop och pratade i morse/förmiddags, och jag känner massor av hopp inför vad som kommer att hända med församlingen här. (okej, officiellt är det ingen församling utan en förening, men jag tror att bryr vi oss för mycket om detaljer om vi fäster för stor vikt vid pappersarbetet). Vi lever och andas inte församling eller förening utan vi lever, andas och verkar Jesus!

Jag och Sara önskar er alla en välsignad första advent!
Magda

Han delar all vår lust och nöd.

Julmusiken spelar i cd-spelaren nu här hemma hos oss i Norrköping. Det började igår.
I söndags fick vi röda stearinljus, och igår varsin adventsljusstake, som också var röd.
Idag har jag lyssnat på en härlig berättelse om välsignade pepparkakor.
Så nu är det tid för och välkommet med advent. Mörk tid, ljus och hoppfull advent, det är ju strålande!

På julskivan hörde jag just en textrad från sången ”Lyss till änglasångens ord”, det var orden:

”…delar all vår lust och nöd, mellan födelse och död.”

Väsentligt, vackert och vilsamt.

Helgen får stå för den första biten -lust och glädje!
Vi hade besök av ”The Soulouts”, en ungdsoms-gospel-kör från Örbyhus. Det var fullt med ungdomar i Vidablickskyrkan, fullt ös med mycket bra körsång tillsammans med ett suveränt band, talande drama och predikan, och trevligt att umgås kring fikaborden. En bra kväll på många sätt!
På lördagen hade vi besök av två av de äldre tonåringarna. Det var fint att sitta och prata om allt möjligt, gå en sväng i höstsolen, och laga jättegoda köttbullar! (Nästan lika goda som världens bästa köttbullar som min farmor brukade stå för.) Viktig och mycket bra start på en lördag!
Kvällen var fritidsgård, som lördagskvällar är. Liksom förra veckan droppade grabbarna in och kände sig hemma. Skrattade, spexade, spelade pingis, hockeyspel och sällskapsspel. Även ett gäng på ett par, tre nya kom, dock inte lika avslappnade… Önskar så att de skulle ta sig för att komma tillbaka och våga vara sig själva, slappna av, bara hänga och ha det gött. Tror verkligen att de skulle behöva det och må bra av det!
Sen fick jag också en sån där känsla av, både på fredagen och lördagen, hur jag och min teamkollega/vän/ kombo/syster i Herren (kalla henne vad ni vill, Emma helt enkelt), kompletterar varandra. Vi har gjort det på olika sätt av och till hela tiden tror jag, men för en gångs skull blev det liksom tydligt för mig själv. Att vi inte bara gör det i teorin utan också i praktiken. Det var en bra känsla!
På söndagen gjorde vi en lagom galen och spontan utflykt. Det enda vi hade bestämt var att äta på Pizzahut. Så vi började med det, sen fyllde vi fem en bil, och gav oss ut på äventyr. Till exempel så besteg vi berg, klättrade i träd, gick i en ravin, fikade på en rastplats och åkte på en liten väg med fin utsikt. Allt detta i dimma och småregn. Men det var roligt ändå. Välbehövligt och festligt på något sätt!
Jag tror att Gud jublar med mig i mitt hjärtas leenden över helgens toppar. –Han delar all min lust!

Dålig sömn och annat är mer av den andra halvan för tillfället. –Nöd och oro.
Eller ja, nöd kanske känns som ett väl kraftigt ord i sammanhanget. Oro, funderingar och suckar är en närmare beskrivning. Över det som rör kommande termin, uppgifter och uppdrag. Och ännu vidare i min framtid och mitt liv. Hur ska man göra och hur ska man tänka inför beslutet? De här ständigt återkommande frågorna som alltid blir så stora och tar så stor uppmärksamhet… Men de kommer att formas till ett svar, inom en nära framtid, och säkerligen kommer det att bli bra också. Svårt att känna det vilsamma i det, men det har ju hänt förut att Gud ordnar till saker i mitt liv, försöker mitt förstånd säga till mig.
Så läste jag några artiklar från Kongo, från länderna på båda sidor om Kongofloden, i en liten tidning från Missionskyrkan. Målande beskrivningar av människor och situationer. Tror att både vi som varit där och de som inte har de kan få en talande bild av deras dagar genom berättelserna. När jag läser får jag så blandade känslor. Jag ler för mig själv när jag läser vissa stycken och blir hoppfull, glad och tänker på allt vi har att lära och dela! Och så när innebörden av nästa stycke når mig så vrider det sig och gör ont i mig. Oro och suckar över min egen tillvaro blir plötsligt små. Världen är orättvis.
Han delar all min nöd. Han delar all världens nöd!

Han delar all vår lust och nöd, mellan födelse och död.
Tack och lov!

Så vill jag ta sats för en ny vecka.
//Sara, Norrköping

viktigt.

Jobbet går bra. Allt flyter på, och jag vet inte riktigt om jag ska vara nöjd med det eller hela tiden borde peppa upp för något mer. Utmana mer. Driva på. Men nej, just nu försöker jag vara lite nöjd. Det är viktigt.

I helgen som kommer nu så är det Faithkonferens i Arvika, i en aningen bantad version. Konfahajk blir det också, så (förhoppningsvis) alla 34 underbaringar kommer och river kyrkan som vanligt. Ett ypperligt tillfälle för mig att  släppa lite kontrollbehov… :) Också viktigt.

Förra veckan var vi på… ptja, kurs? Säger man så? Nätverksträff? Nåja, Hjortsbergagården var stället i alla fall. (Som förövrigt ligger mer än sju timmar enkel väg från arvika, kollektivt. Många virkade stjärnor hann det bli!) Innan var jag lite skeptisk för dels den långa resan och dels att det handlade om pionjärtänk, vilket jag inte lever i nu. Men det blev bra, riktigt bra. Det var visst nyttigt & viktigt att komma ifrån ändå.

Och det var roligt av en annan anledning också… jag hade något att berätta. Något viktigt. Det här ska visst vara en blogg över arbetet och så, men detta är så stort  att jag måste skriva det i alla fall! :)
Det är nämligen så att från den 1/11-11 har jag en ny titel… Jag är FÄSTMÖ! Galet. (Skriken från när jag berättade det i Hjortsberga ringer fortfarande kärleksfullt i mina öron) Jag är så glad! Och kär. Fin kombo, hett tips.

Så det jag skickar med er efter denna läsning får bli bibelordet som står i
min och Davids ringar: 1 Kor 16:14 : ”Gör allting i kärlek”

Veckans rester bland annat.

Nu skiner solen äntligen igen här i Östergötland efter många grå dagar. Det är härligt!

Fast nu har solen gått ner för idag och i lägenheten brinner värmeljusen som mysbelysning och för att öka värmen i den kalla hösten. Igår frågade en kvinna från församlingen när jag tror att snön kommer. Just det, den kan ju dyka upp när som helst insåg jag, och slogs också av tanken på att vi har skrivit in en pulkakväll på ungdomssamlingen den 2 december. Men det är ju ett par veckor dit så det ordnar sig kanske, och då är det ju december och inte november, så då kan det ju ha kommit snö…

Här bredvid mig står tvättstället, fortfarande överfyllt med nu torr tvätt, efter gårdagens någorlunda effektiva tvättande på kvällskvisten. Det var ledig dag. Som för min del gick åt till att städa. Jag dammsög och plockade i ordning och skrubbade lite här och där, och det blev till och med en våttorkning av golvet. Tro det eller ej men emellanåt kan jag verkligen tycka om att städa så där ordentligt. Mycket hellre att jag gör det grundligt, än att bara gå ett varv med dammsugaren. Tro mig, det händer inte för ofta, men ibland som sagt. Att få städa något synligt och använda energi till en sådan sak kan kännas väldigt bra. Det blir som att plocka i ordning lite inom sig också, det går bra att tänka samtidigt och man hinner igenom en del tankar på en städrunda, även om man bara bor i en 2:a..! Jag vet inte hur mycket det kommer märkas att det är rent i lägenheten, men det är i alla fall gjort. Inte heller vet jag om mina tankar var så mycket klarare efteråt än innan, men de blev i alla fall genomtänkta.

 

Tack gode Gud för telefonen förresten! Verkligen bra det här med att kunna prata ordentligt med folk även om man inte befinner sig på samma plats!

 

Veckan och helgen som gick innehöll mycket.
Ungefär som min middagspaj igår var en salig blandning av det som fanns av rester i kylskåpet så innehöll den här veckan en väldig blanding av det ena och det andra…

Tillbakafärd till Norrköping efter en ledig vecka hemma hos pappa och mamma.
Handledning, planering och självstudier.
Sy- och mys-kväll hemma en sådan där extra ”mamma och pappa” i församlingen.
Pionjärdygn på Hjortsbergagården utanför Alvesta, inklusive trevlig bilresa tur och retur.
Bra cellgruppskväll med de några av ungdomarna.
Bön.
Sång på bröllop, 11-11-11.
Innebandy- och spelkväll.
Sång- och musik-kväll med och av gamla och yngre godingar.

Lördagskvällen som jag tänker berätta några rader mer om:
Vi hade KÄLLArN i kyrkan där jag är. Det är en kväll då vi håller öppet lite som en fritidsgård. Ungdomar i framförallt högstadieålder får komma och gå som de vill mellan 19 och 23 och göra lite vad de känner för av det som finns. Vi har inte hållit på med det här så länge, och på sätt och vis är det fortfarande en prövotid fram till jul. Så i lördags var första gången som jag var med som det faktiskt kom ett helt gäng tonåringar. Vid ungefär kvart i sju så kom ett gäng på knappt tio stycken och klev in i källarvåningen där vi är. Det märktes att de kände sig hemma efter att ha varit där tidigare och trots att de inte kände igen mig så tog de för sig och började hitta på olika grejer. Det var roligt att se. De stannade hela kvällen, och några fler kom och gick under kvällens gång. Det var fullt ös verkligen hela kvällen, det var längesen jag spelade så mycket pingis och jag vet inte hur det gick, men jag gick hem med ett leende på läpparna! Kommer det gänget komma under resten av terminen så känns det absolut meningsfullt att ha öppet! En god kväll, och jag somnade trött, men med en positiv känsla.

Detta i kontrast till att veckan tidigare inte varit på topp, att jag vid flera tillfällen har jag känt mig slående lik en av de sju dvärgarna i ”Snövit”. Han som är namne med den engelska benämningen på ”smör”.

”Du som känner mitt hjärta, vet allting, Du som ser mina tankar och min längtan.
Du vet vad jag är och vad jag gör,
Du är alltid hos mig.

Varje ord som jag säger känner Du, Du som är vid min sida, här och nu.
Du vet om jag gråter, eller ler,
Du är alltid hos mig.

Ingenstans kan jag fly bort från Dig,
Gud, Din kärlek följer alltid mig.
Säg vart skulle jag gå, dit Du ej kan nå, att älska mig.
Varje gång som jag ropar Ditt namn,
Gud, Du lyfter mig upp i Din famn.
Gud, jag kan ej förstå, att Du älskar mig så.
Jag är Ditt barn.”

 

// Sara, Norrköping

ännu en lägesrapport från arvika.

Life goes on i Arvika.

I söndags hade vi scoutinvigning på gudstjänsten. Nästan 30 scouter! Det gläder mig stort.

Nu under veckan har vi tuffat på med olika aktiviteter, igår var konfagänget samlat och utifrån berättelsen om Abraham och Sara pratade vi om familjen. (Vi använder det sprillans nya materialet ”Vägens folk”. Fräscht!)

Idag är det dags för en tur till sköna gröna Gunnarskog på ”Rendezvous” = konsert, fika och andakt. Härligt!

Ikväll släpps foldrarna för vårt skidläger i februari. På min tid blev det fullt på typ tre dagar, riktigt så illa är det inte nu, men ändå. Därför ska jag också se till att posta ca 100 inbjudningsbrev till konfirmander och f.d. lägerdeltagare så att alla får chansen! De där lägrena är verkligen något särskilt, jag hade nog inte varit där jag är idag utan dem. Lima <3

/Helena

Guldkorn och gråsten

Dagens morgon med strålande sol och klarblå himmel kan så snabbt vändas i gråmulen höst och ruskväder. Likadant med vardagen och livet. Tror inte det har varit såhär många svängar fram och tillbaka hela tiden tidigare i mitt liv som under det år som nu har gått. ”Det är ju så livet är”, brukar man ju säga. Så då kan man ju fundera på om mitt liv kanske börjat på riktigt först nu då..?
Hur som helst så var det ju väl att jag gick ut en sväng i morse och fick känna den friska höstluften och njuta lite av solen, innan det gråa klampade på. Det gäller att ta vara på guldkornen, för att sen klara av gråstenen.
…fast i evigheten i Guds rike kan det inte bli någon gråsten!

Under förra veckan på Karlskoga hade vi bönevecka. Det var gott och jag tror många av oss behövde den stilla tid som det blev mer av den veckan än vanligtvis när vi är där.
Guldkornen bestod i att få träffa mina härliga klasskamrater, att få ta in god undervisning, att få känna mig glad, att bara få vara tillsammans med Jesus och njuta av det, att se på barnfilm och leka på kvällarna, att inse något jag inte ska göra, och att få maten serverad.
Det fanns gråsten under veckan också. Som alltid blev det även nu den där blandningen av tacksägelseämnen och att få känna sig glad, som jag nämnde ovan, men så också de tunga, smärtsamma sakerna som lyfts. Liksom flera gånger under tiden på Apg29 i Kongo för ett år sedan, nådde mig återigen känslan av att det enda vi hade att göra var att be. Be och ropa på Gud om nåd och förbarmande.

”Kyrie Eleison”
-http://www.youtube.com/watch?v=XXBplYRk_LY&feature=related

 

Idag är jag en liten skrutt hemma i lägenheten. Mosig i huvudet och med feberkänsla, men glad för att min teamkamrat Emma idag hade mer energi och lät mig vila (nästan sa till mig att vila, det är bra ibland!), och ordnade maten. Tänker tillbaka på helgen för att lyfta guldkorn en trött dag som denna.

Ungdomsmöte som gjorde mig jublande glad över tonåringar som söker Gud och står upp för att inför sig själv och andra visa sin tro på Honom.
På häktet fick jag bli tacksam och glad över att få sjunga, som jag tycker så mycket om, på gudstjänsten där och känna att det verkligen är uppskattat. På fikastunden var det fantastiskt att se kärleken mellan dem, som i samhällets ögon är misslyckade och problematiska, och den som på allvar tror på dem och vill ge dem en ny chans.
Den ekumeniska gudstjänsten i syrisk-ortodoxa kyrkan gav mig en härlig känsla av att vi alla olika kristna ändå är bröder och systrar i Kristus. Dessutom är de vackra människorna som är hemma i den församlingen till utseendet mer lika de som rörde sig kring Jesus där Han var när Han gick på jorden.
En eftermiddag hos en ”mamma och pappa” i församlingen var så vilsamt och trevligt. Bli bortskämd med mat. Prata och trivas och ha det gott tillsammans. Så bra att jag till slut måste slita i mig själv för att gå i tid. Det är en sann förmån.

”Välsignelse från ovan, Gud välsignar Dig.
Genom livets alla skiften, vill Han bära Dig.”

 

Nu är kaffet nästan slut. Så också denna text.
Till helgen ska vi på ungdomskonferens, ”Face to Face”, det kan bli riktigt bra!
Nästa vecka ska jag dricka mitt kaffe-på-maten tillsammans med min bror, och säkert spela ett sällskapsspel eller två. Det ser jag fram emot.

Frid,
i så väl guldkorn- som gråstens-tider.

// Sara, Norrköping

Vilken dag!

Idag har vi haft en fantastisk dag, verkligen. Mötesplats Sickla har gemensamt med Sickla skola och den lokala FN-föreningen ordnat en konsert i skolans matsal, och efter att alla refrängerna övats flitigt med barnen så var det nu dags för konserten med Perla (Som för övrigt är en fantastisk låtskrivare, musiker och sångare). Barnen hade jätteroligt, vi hade jätteroligt, alla sjöng med i refrängerna och särskolan var med och tecknade teckenspråk med oss allihop. Det blev en fantastiskt rolig eftermiddag för alla, tror jag.

På kvällen hade vi förmånen att få vara ute på scoutspårning. Jag skrämde oavsiktligt nästan samtliga av våra scouter och en av våra scoutledare och Sara frös om tårna, men annars var det riktigt bra. Scouterna fick lösa lite blandade uppgifter, både första-hjälpen-övningar och samarbetsuppgifter och allt däremellan.

Utöver det hann vi med goda samtal, trevligt umgänge, en del promenerande, stjärnskådande och ett stjärnfall. Allt sammantaget en trevlig kväll också.

En härligt vanlig mysig måndag, full av Guds kärlek till alla…

//Magda och Sara i Nacka, Sickla och Björknäskyrkan

både och.

Jag ska muttra lite. Förlåt.

Jag vet att jag kommer älska att träffa alla igen. Jag vet att jag kommer tycka om att bli inspirerad. Jag vet att jag behöver den böneveckan som ligger framför. Jag tycker i vanliga fall att VågaTro har ett jättebra upplägg. MEN. Just nu känns det för illa jobbigt att åka ifrån praktiken i en vecka.

Det är så många trådar man skulle vilja hålla i. Så många möten som skulle passa bra i timing just den veckan. För att inte tala om det småmeckiga i att lämna lägenheten i vettigt skick med tömd kyl och nyvattnade blommor.

Det bekväma i mig vill bara stanna hemma och göra mitt jobb.

Nu ska jag packa, peppa upp mig och se fram emot en fin vecka.

//Helena

Sida 1 av 3123»