Gästblogg – Kvinnlig elbasist sökes…

Lena Wohlfeil är musikkonsulent i Svenska Missionskyrkan.

Just nu är jag inne i en intensiv period av planering av de gemensamma gudstjänsterna i den kommande kyrkokonferensen i juni. Gudstjänster, andakter och morgonböner ska fyllas med innehåll. Det är frågor om tema, texter, böner, sånger och inte minst vad gudstjänsten ska ha för karaktär. Så kommer frågan om vilka personer som kan och vill vara med och gestalta och förverkliga innehållet. Jag och min musikkollega Hanna Ekstedt sitter med pannorna i djupa veck när vi bollar namn på möjliga musiker. Män, pojkar och grabbar … Men var finns musikertjejerna, kvinnorna och damerna som spelar elbas och trummor med självförtroende så det svänger?! Sång, orgel, piano, flöjt och fiol, javisst. Där hittar vi flera. Men goda kvinnliga musiker på elbas, elgitarr, percussion och trumset?

Licenserad CC-by-nc-nd av mcmrbt på Flickr.

I söndags medverkade jag i gudstjänsten i Missionskyrkan i Uppsala. Med i gudstjänsten var också ett nystartat rockband, something.com, bestående av fem grabbar i 5:an. Sällan har jag hört 11-åringar spela så tight och nyanserat, de var jätteduktiga.

Men nu kan jag inte låta bli att fundera på vart tjejerna finns, som jag tror kan spela lika bra. Har de för få förebilder eller vad beror det på? Är det så att vi, utan att tänka oss för, föreslår att dottern ska spela piano och sjunga medan grabben får en elgitarr? Är vi själva de förebilder som visar att tjejer skall sjunga, medan killarna sköter kompet och tekniken? Tänk om vi kunde lära våra döttrar och söner att vem som helst kan kliva in och ta plats bland sladdförsedda och ljudstarka instrument utan att det är något ovanligt eller konstigt med det.
Så om du träffar du en tjej som vill börja spela elbas eller trummor, se till att uppmuntra henne och har du möjlighet så ge henne tillfällen att spela. Hon behövs och kommer att fylla ett tomrum.

Lena Wohlfeil
Musikkonsulent

Gästblogg – Goda exempel

Katarina Alsén är handläggare för församlings- och medarbetarfrågor på Svenska Missionskyrkan.

Hur gör man på bästa sätt för att presentera en idé och hur får man den att slå rot och växa? Det finns säkert många sätt, men ett av de bättre tror jag är att visa på goda exempel. På församlingsrådets uppdrag finns jag med i en arbetsgrupp som har till uppgift att ta fram modeller för arbetslag i församlingar. Många församlingar har inte råd med heltidsanställd medarbetare medan de allra flesta medarbetare behöver ha en heltidstjänst. Hur gör man för att lösa det?

Licenserad CC-by-nd. Foto taget av Tambako the Jaguar på Flickr.

Församlingar som samverkar om ett arbetslag är svaret. Eller kan vara det. Ett antal församlingar i ett närliggande geografiskt område anställer tillsammans ett arbetslag bestående av t ex diakon, musiker, pastor och ungdomsledare. Församlingarna bidrar ekonomiskt utifrån sina förutsättningar och får tillgång till hela den breda kompetens som ett arbetslag har. Naturligtvis kommer arbetslaget att ägna mest tid åt de församlingar som bidrar mest ekonomiskt. Men det tar inte bort det faktum att även de som bidrar mindre har möjlighet att få del av hela arbetslaget. Det finns en del praktiska frågor som behöver lösas, men fördelarna är så många fler.

Om den nya kyrkan ska kunna bidra till fortsatt och stärkt kristet vittnesbörd i vårt land och vara en kyrka för hela livet behöver nya former för samverkan om anställda ta form. Vilka medarbetare och församlingar vill gå före och bli de goda exempel som behövs när nya idéer ska prövas?

Det spirar!

Ja, inte bara därute bland snödropparna utan också i Andens rike, som det står i en psalm. Växt hör livet till. Vi växer till hela tiden genom att nya celler föds i våra kroppar. Och det fortsätter ända tills vi inte längre andas. Det är förunderligt.
Vi Vill Växa har varit tema för mycket av Missionskyrkans arbete under snart 4 år. En grupp har arbetat intensivt med att tänka, skriva, forska, testa och berätta. Vi Vill Växa gruppen kommer att avslutas i sommar. Men gissa om det finns mycket att ta till vara där!
En del finns redan på vår hemsida. Just nu filar vi på ett antal artiklar, ett bibelstudium och lite mer som ska komma Missionskyrkans församlingar till dels i samband med kyrkokonferensen i juni.
Det är ju inte den här gruppen som fixar växt. Men vi kan stötta varandra i alla sammanhang att skapa förutsättningar. Växten kommer från livets källa självt. Gud ger växten.
För växt behövs rotfäste. Smaka på några bibelord:
”så förhäv dig inte över de andra grenarna. Om du gör det skall du veta; det är inte du som bär roten utan roten som bär dig.” Rom 11:18
”så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, till hela Guds fullhet uppfyller er.” Ef 3:16-19

Gästblogg – Jag satt i fängelse och ni besökte mig…

Susanne Rodmar

Susanne Rodmar är fängelsepastor och jobbar med NAV, Nämnden för andlig vård

När gjorde du det senast? För de flesta har det nog aldrig hänt, men vi är några som gör det varje vecka eller ett par gånger i månaden. Jag gör det som fängelsepastor, med mina kollegor som är präster, diakoner och imamer, men det är inte bara vi, det finns också besöksgrupper. I besöksgruppen är människor engagerade ideellt och besöker anstalter och häkten för att möta intagna. ”Tänk att ni finns, som kommer hit på er fritid, utan att få betalt, för att träffa oss!” Det är en kommentar man kan få höra som medlem i en besöksgrupp. De intagna förundras över och uppskattar väldigt mycket att dessa människor finns.

Att besöksgruppen kommer vecka ut och vecka in är ett tydligt vittnesbörd om att vi som kristna och som kyrkor vill möta människor överallt och försöka förmedla att Guds kärlek omfattar oss alla. Det finns få platser där vi som kyrka möter en sådan respekt och uppskattning som på fängelset. De människor som sitter i fängelse är vana vid att andra tycker de är värdelösa och inte något att satsa på – då får vi som kristna visa att Gud, och vi, tror något annat. Vi tror att alla människor är värda att satsa på och kan förändras. Alla kan inte besöka fängelser, men för några så är det uppgiften och gåvan.

Alla kan vi vara med och dela ansvaret för det här och många andra saker vi tillsammans vill göra – till exempel genom bön och att dela med mig av mina pengar. Alla kan vi få möta dessa människor om/när de dyker upp i din eller min kyrka – vad möter de då?

Gästblogg – Kyrka och samhälle

Inga Johansson är pastor och handläggare för Kyrka och Samhälle på Missionskyrkan.

Kul att få gästblogga!
Nu har jag jobbat i sju månader på Missionskyrkans nationella enhet och jag känner att nu trivs jag verkligen! Jag har förmånen att få jobba med det område som vi kallar Kyrka och Samhälle. För varje dag som går förstår jag mer och mer att detta är ett stort och angeläget område för oss som kyrka. Hur kan vi vara en kyrka som gör skillnad, inte bara för oss i kyrkan, utan också göra skillnad i samhället, finnas med och påverka och förändra? Det handlar om kärlekens tjänst, diakoni, att ge utryck för Guds kärlek så att människor kan återupprättas och få leva med mänskligt värde .

Ellen och Muhammed i Nässjö

Mars månad har varit en resemånad för mig. Jag har fått möjlighet att besöka flera olika platser i landet och träffat många härliga engagerade människor som vill göra skillnad. Jag blir glad i själen bara jag tänker på hur många vi är i församlingar och nätverk som ger av tid, kunskap och kraft för att förändra och göra skillnad. I Nässjö missionskyrka var det ett myller av liv på kyrktorget. Det var tid för läxläsning. Barn med olika nationaliteter fick hjälp med matte, svenska, samhällkunskap, engelska och andra ämnen. Ideella ledare, unga och äldre, en del pensionerade lärare, möter barnen en kväll varje vecka. Jag satte mig hos Mohammed och Ellen. Det märktes att Mohammed gillade sin ledare Ellen. Mohammed försökte skriva på svenska… inte så enkelt men med hjälp gick det riktigt bra.

Träff om Kyrka - arbetsliv i Göteborg

I Göteborg mötte jag ett 20-tal medarbetare, präster, diakoner, pastorer och företagsledare. Vi samtalade om värderingar, människors värdighet, medmänsklighet och makt i arbetslivet. Magnus Sundemo , fackordförande på Volvo och också ordförande i Betlehemskyrkan i Göteborg talade om den inre kompassen, om att låta inre värderingar styra förhållningsätt i arbetet. Det är fantastiskt vilket engagemang det finns både i kyrkan och i samhället för medmänsklighet och ett värdigt liv! Tillsammans kan vi verkligen göra skillnad, eller hur?

Inga Johansson
Pastor och handläggare
Kyrka och Samhälle

Samla in och samla ihop

Dags för insamling till nationella arbetet. Då aktiverar vi min blogg lite mer. Jag kommer att skriva lite oftare om vad det nationella arbetet innebär – och så kommer flera gästbloggare att bidra.

Mycket av det som görs nationellt handlar om att rusta församlingar och medarbetare för uppdrag i olika sammanhang. Det handlar om församlingars växt och fördjupning. En hel del sånt finns redan i bloggen sen tidigare. Nu gör vi en satsning igen. Det handlar om mission, om att vandra i Jesu fotspår och om människors möte med varandra och med Gud.

Förresten. Gå gärna in på evenemanget för insamlingen på Facebook och markera att du kommer delta. Varför inte också bjuda in dina vänner att delta – det är för en viktig sak!

Sida 4 av 4«1234