Arkiv - Musik RSS Feed

Julhälsning från nationella enheten

När jag började den här bloggen var syftet bl a att tydliggöra vad som händer på den nationella enheten i Missionskyrkan. Jag kan rapportera att det är mycket – trots att alla de människor som just nu jobbar i den delen snart är på väg till något annat. (Bilder hittar du under fliken kontakt här på hemsidan. )

 

Här är vi – låt oss spegla allt det goda (bara en bråkdel här förstås) som händer när vi arbetar tillsammans.

 

Berit, blåsmusikkonsulent som leder Sveriges absolut bästa ungdomsbrassband.

Bertil, vik körkonsulent som samtidigt stöttar som erfaren tidigare ”personalare”.

Brita, evangelist och skribent med särskild gåva för orden och livet mitt i människors frågor.

Carl-Olov, nestor bland riksevangelisterna med fokus på människors möte med Jesus.

Elisabeth, ihärdig och varm utvecklingsstrateg som ställer de angelägna frågorna.

Els-Marie, utvecklingsstrateg med internationell touch och lärande i fokus.

Gunnel, tjänstledig evangelist som styrt kosan till Kanarieöarna.

Göran, församlingsplanterare som idogt kämpar med att fler församlingar ska komma till.

Göran, evangelist och entreprenör som hittat ett särskilt sätt att jobba österut.

Hanna, driven kör- och lovsångsledare med engagemang för alla åldrars musik.

Inga, ansvarig för kyrka och samhälle och engagerat driv för frågor som arbetsliv, trafficking och mångfald.

Ingrid, navet i nationella enheten som löser det mesta av administrativa behov.

Jan, pastorn som blev sångförfattare och som inspirerar andra till kreativitet.

Liselotte, evangelist med särskilt ansvar för andlig vägledning och fördjupning.

Marie, diakonisekreterare, med fokus på diakonkandidater och diakoni i bred mening.

Lena, körkonsulent med stort engagemang för musik som trons språk och körsångens sociala sida.

Peter, församlingsplanterare liksom bärare av en volontäridé som väntar att ta fart.

Pär, evangelist som särskilt brinner för unga människors utbildning genom Våga tro i Karlskoga.

Roland, som outtröttligt påminner om människosyn och håller i Missionskyrkans förbönskalender.

Sofia, tjänstledig utvecklingsstrateg med försoning som ärende.

Tomas, idrottspastor som mest jobbar internationellt och med Gemensam framtid just nu.

Ulla Marie, nationell missionssekreterare med hopp om att allt detta ska stödja församlingarna i uppdrag och utvecklingsarbete.

 

En bild av den bredd av arbete som görs i Missionskyrkan.

 

Men framför allt en hyllning till den Gud som kallar oss, till Jesus – som i det lilla barnet visar på hur Gud verkar i sårbarhet och styrka. Samtidigt en bön om att Guds goda Ande ska låta oss se ett nytt år med nya möjligheter och en ny kyrka – trygg i sin kallelse att bära Guds kärlek i världen.

 

En välsignelserik jul tillönskas du.

 

 

Gästblogg – Kvinnlig elbasist sökes…

Lena Wohlfeil är musikkonsulent i Svenska Missionskyrkan.

Just nu är jag inne i en intensiv period av planering av de gemensamma gudstjänsterna i den kommande kyrkokonferensen i juni. Gudstjänster, andakter och morgonböner ska fyllas med innehåll. Det är frågor om tema, texter, böner, sånger och inte minst vad gudstjänsten ska ha för karaktär. Så kommer frågan om vilka personer som kan och vill vara med och gestalta och förverkliga innehållet. Jag och min musikkollega Hanna Ekstedt sitter med pannorna i djupa veck när vi bollar namn på möjliga musiker. Män, pojkar och grabbar … Men var finns musikertjejerna, kvinnorna och damerna som spelar elbas och trummor med självförtroende så det svänger?! Sång, orgel, piano, flöjt och fiol, javisst. Där hittar vi flera. Men goda kvinnliga musiker på elbas, elgitarr, percussion och trumset?

Licenserad CC-by-nc-nd av mcmrbt på Flickr.

I söndags medverkade jag i gudstjänsten i Missionskyrkan i Uppsala. Med i gudstjänsten var också ett nystartat rockband, something.com, bestående av fem grabbar i 5:an. Sällan har jag hört 11-åringar spela så tight och nyanserat, de var jätteduktiga.

Men nu kan jag inte låta bli att fundera på vart tjejerna finns, som jag tror kan spela lika bra. Har de för få förebilder eller vad beror det på? Är det så att vi, utan att tänka oss för, föreslår att dottern ska spela piano och sjunga medan grabben får en elgitarr? Är vi själva de förebilder som visar att tjejer skall sjunga, medan killarna sköter kompet och tekniken? Tänk om vi kunde lära våra döttrar och söner att vem som helst kan kliva in och ta plats bland sladdförsedda och ljudstarka instrument utan att det är något ovanligt eller konstigt med det.
Så om du träffar du en tjej som vill börja spela elbas eller trummor, se till att uppmuntra henne och har du möjlighet så ge henne tillfällen att spela. Hon behövs och kommer att fylla ett tomrum.

Lena Wohlfeil
Musikkonsulent