Arkiv - kyrka / samhälle RSS Feed

EFTERLYSNING: Goda berättelser från det nationella arbetet

Missionskyrkans nationella arbete

Denna vecka kidnappar Kommunikationsavdelningen Ulla Maries blogg. På söndag är det bön och offerdag till det nationella arbetet i Svenska Missionskyrkan, vilket vi vill uppmärksamma så mycket det går. I korthet kan man säga att vårt nationella arbete är det gemensamma arbete vi gör tillsammans, som t ex pionjärarbete, kyrka i samhället, utbildningar, osv.

Vi har samlat ihop några berättelser från det nationella arbetet som vi vill dela vidare. Och vi tror att det finns mängder av fler liknande berättelser. Under denna vecka vill vi samla så många och goda berättelser som möjligt. Vill du bidra? Dela med dig i kommentarsfältet här nedanför så kommer vi dela dem vidare här i bloggen, varvat med de berättelser vi redan har.

Ta chansen, berätta om dina goda förebilder och erfarenheter.
Vi ser fram emot ditt bidrag!

Om tro, hbt och sånt

Det landade en ny studie- och samtalsbok på mitt bord häromdagen. Den heter gud är större – ett material om tro, hbt och sånt. Det är resultatet av ett drygt två-årigt arbete som kallas Religion hjärta hbt, baserat i studentrörelsen.
I boken finns mycket material för eftertanke, kunskapsinhämtning, samtal. Här finns också intervjuer med människor som ”kommit ut”, några med sin sexuella läggning, andra med sin tro. Starka berättelser är det. Jag blir berörd.
Det är främst de tre abrahamitiska religionerna som är representerade men också andra. Missionskyrkan och equmenia har funnits med på ett hörn, liksom S.ta Eugenia katolska församling och Svenska kyrkan m fl. Det här är en resurs för förståelse, engagemang och för människor som kämpar med tro och identitet. Använd den!

Julhälsning från nationella enheten

När jag började den här bloggen var syftet bl a att tydliggöra vad som händer på den nationella enheten i Missionskyrkan. Jag kan rapportera att det är mycket – trots att alla de människor som just nu jobbar i den delen snart är på väg till något annat. (Bilder hittar du under fliken kontakt här på hemsidan. )

 

Här är vi – låt oss spegla allt det goda (bara en bråkdel här förstås) som händer när vi arbetar tillsammans.

 

Berit, blåsmusikkonsulent som leder Sveriges absolut bästa ungdomsbrassband.

Bertil, vik körkonsulent som samtidigt stöttar som erfaren tidigare ”personalare”.

Brita, evangelist och skribent med särskild gåva för orden och livet mitt i människors frågor.

Carl-Olov, nestor bland riksevangelisterna med fokus på människors möte med Jesus.

Elisabeth, ihärdig och varm utvecklingsstrateg som ställer de angelägna frågorna.

Els-Marie, utvecklingsstrateg med internationell touch och lärande i fokus.

Gunnel, tjänstledig evangelist som styrt kosan till Kanarieöarna.

Göran, församlingsplanterare som idogt kämpar med att fler församlingar ska komma till.

Göran, evangelist och entreprenör som hittat ett särskilt sätt att jobba österut.

Hanna, driven kör- och lovsångsledare med engagemang för alla åldrars musik.

Inga, ansvarig för kyrka och samhälle och engagerat driv för frågor som arbetsliv, trafficking och mångfald.

Ingrid, navet i nationella enheten som löser det mesta av administrativa behov.

Jan, pastorn som blev sångförfattare och som inspirerar andra till kreativitet.

Liselotte, evangelist med särskilt ansvar för andlig vägledning och fördjupning.

Marie, diakonisekreterare, med fokus på diakonkandidater och diakoni i bred mening.

Lena, körkonsulent med stort engagemang för musik som trons språk och körsångens sociala sida.

Peter, församlingsplanterare liksom bärare av en volontäridé som väntar att ta fart.

Pär, evangelist som särskilt brinner för unga människors utbildning genom Våga tro i Karlskoga.

Roland, som outtröttligt påminner om människosyn och håller i Missionskyrkans förbönskalender.

Sofia, tjänstledig utvecklingsstrateg med försoning som ärende.

Tomas, idrottspastor som mest jobbar internationellt och med Gemensam framtid just nu.

Ulla Marie, nationell missionssekreterare med hopp om att allt detta ska stödja församlingarna i uppdrag och utvecklingsarbete.

 

En bild av den bredd av arbete som görs i Missionskyrkan.

 

Men framför allt en hyllning till den Gud som kallar oss, till Jesus – som i det lilla barnet visar på hur Gud verkar i sårbarhet och styrka. Samtidigt en bön om att Guds goda Ande ska låta oss se ett nytt år med nya möjligheter och en ny kyrka – trygg i sin kallelse att bära Guds kärlek i världen.

 

En välsignelserik jul tillönskas du.

 

 

Makt och ansvar – två sidor av samma sak?

Makt har intresserat mig länge, särskilt inom kyrkan. Jag har ju lärt mig att det är rätt fult att prata om makt i kyrkan. Det går liksom inte ihop med tjänarperspektivet. Vi pratar gärna om förtroende. Jag också. Det är ett ord som är bekvämt. Att ges förtroende är något fint. Men att vilja ha makt är fult, eller?

Under årens lopp har jag testat ordet makt i olika sammanhang i kyrkan. Nästan alltid uppfattas det negativt. Det är i alla fall inte fint att säga sig vilja ha makt. Men inflytande vill vi nog ha – i det lokala församlingsarbetet, i samfundet / kyrkan ,  samhället. Att ta ansvar är också fint, förtroendeingivande och bra att något blir gjort.

Makt är i grunden ett neutralt ord. Det kan användas till gott och till ont. Det beror på vad vi gör med den. Och hur vi gör.

Igår ordnade Bilda en dag om de här frågorna. Talare var Gertrud Åström, jämställdhetsforskare med skarp och humoristisk tunga, och så Ingrid Svensson, pastor i Kållered, som under några år utbildat sig vidare i ledarskapsfrågor inom Metodistkyrkan på en skola i New York. Bra föredrag. Tänkvärt. Bra samtal. Intressant nog ca 20 kvinnor och 3 män. Spännande könsfördelning där.

Ur tankeboken: Makt handlar om att definiera verkligheten. Fäst på papper hur förändringar går till så det blir tydligt vem som har makt över vad. Jämställdhetsarbetet är inte vunnit. Sverige backar! Gud har all makt – kan jag då gilla makt? Hur är Jesus ledare? Hur jobbar man med sig själv som ledare? Kallelsen att vara sig själv. Hur prövas kallelsen att vara ledare?

Makt och ansvar är nog nästan samma sak. När det inte funkar så – makt utan ansvar, ansvar utan makt, blir det helt enkelt inte bra.

Ja, se det var en intressant dag.

Existentiella poliser

För en vecka sedan gick turen till Malmö. Det var dags för styrgruppen för det ekumeniska kyrka-polis arbetet. Just nu pågår en kritisk granskning av polisens arbete i Dagens Nyheter. Det är bra. Våra makt- och myndighetsutövare måste granskas.

En uppgift som kyrkan och polisen hjälps åt med är överlämning av dödsbud. Vi har också gemensamma kurser kring hur det ska gå till. När styrgruppen kyrka-polis möts så sker det i en mycket ömsesidig förståelse av att i såna sammanhang är vi bra tillsammans. Vi samtalar också om områden där vi inte alltid har samma syn eller olika uppgifter, som när det gäller avvisning av flyktingar.

Det finns också annat som de poliser jag möter i styrgruppen uttrycker ömsesidig respekt för. Kyrkan har erfarenhet av människors stora frågor. Kyrkan har också ibland mer kunskap om andra religioner än andra. I flera av våra sjukhuskyrkor är det diakoner, pastorer, präster – som kan förmedla kontakten till andra religioners företrädare när människor drabbas. Då vill man vid sin sida ha någon som tror som jag.

Livet är oväntat och orättvist. Ungdomar mejas ner på ett läger på en ö. En kriminalvårdare är chanslös när en annan människa löper amok. På en högskola i vårt land sker flera mord. Där har universitetskyrkan vunnit det djupaste förtroende. Det behövs strukturer och gedigna erfarenheter för att hantera de svåra livssituationer som kan möta. När vi som kyrka finns med på ett tydligt sätt i olika samhällsområden, som häkten och fängelser, som på högskola och universitet, så tjänar vi Gud, ibland i lyssnande, ibland med ord, ofta med handling. Vi bidrar till ett gott samhälle också.

Jag drömmer om en kyrka där det vore självklart att varje anställd församlingsarbetare får använda en del av sin tid för arbete i samhället. Visst är det varje kristens uppdrag att finnas och leva sin tro varhelst vi finns i vår vardag. Men det finns en extra dimension när en diakon, pastor, ungdomsledare, musiker etc sänds av sin gemenskap att tjäna Gud och medmänniskan på en särskild plats, i ett särskilt sammanhang. Bygger vi detta bra – då blir vi resurser för många. Jag tror att Jesus kan bli tydlig så utan så många ord. Det är en god mission i vårt samhälle.

Dödsorsak: kvinna

Hemkommen efter bl a ett besök på bokmässan i Göteborg. Flera starka intryck – starkast var nog seminariet om: Cause of death: woman.

 

Visste du att våld i nära relationer och våldtäkter dödar och skadar fler kvinnor i åldern 15-44 år än krig, malaria och trafikolyckor tillsammans. Uppgiften kommer från Världsbanken. Det känns oerhört och rubriken Dödsorsak: kvinna känns ytterst relevant samtidigt som det är helt absurt att det ska vara så.

 

Tur att det finns människor som engagerar sig. Tre journalister: Karin Alfredsson, Kerstin Weigl och Linda Forsell (bild) dokumenterar våldet och reser runt i 10 olika länder i värden. Det var förstås förfärliga bilder vi fick se – men också hoppfulla. Vem trodde t ex att Sverige var världsbäst på området? Vi börjar väl lära oss nu att det finns andra som kan mer. I deras arbete sticker Spanien ut. De har tydlig lagstiftning sedan 2005 med särskilda domstolar som alltså har hög kompetens i frågorna. I Brasilien finns särskilda kvinnopolisstationer med kunskap.

 

Sen handlar det om modiga individer. I Pakistan finns en kirurg, en man, som gör stor skillnad. Han är en av de förändrare som kommer att presenteras när det här projektet sjösätts.

I Egypten omskars 9 av 10 flickor för kanske 10 år sedan. Lilla Padour dog. Hennes mamma tog upp kampen mot könsstympningen. Nu är det olagligt och idag omskärs ”bara” en 1 av 10.

 

Det här journalistiska projektet ska bli en hemsida tillgänglig i hela världen på flera språk. Dokumentation är viktigt men också hopp. Människor som gör skillnad i arbetet kallas förändrare. De lyfts fram för att visa att det går att göra livet bättre för kvinnor, barn och också förstås män. Vi behöver öppna ögonen för att förändring ska ske. Våldet måste stoppas.

 

Jag ser fram mot att följa arbetet vidare och de här tre modiga journalisterna. Läs mer på http://www.causeofdeathwoman.com/

 

11 september

Det är morgon den 11 september. Morgontidningen visar bilder på tvillingtornen i World Trade Center, New York, för tio år sedan. Tidig bilfärd till dotterns träningspass och radion börjar temadagen om en av dessa händelser som förändrat världen. Andra datum har handlat om att riva murar och världen har andats hopp och lättare luft. Den 11 september andas inte hopp. Den andas död och förtvivlan, motsättningar och krigsrop. En slutnare och mer kontrollerad värld. Många minns var de var, vad de gjorde, då för tio år sedan. Då satt jag också i bilen, på väg att hämta barn på dagis.

22 juli

Ett annat datum med utgångspunkt 2011. Dödande och förtvivlan i Oslo och på Utoya. För det lilla landet Norge minst lika stort som 11 september för USA. För mig hör dessa båda datum samman. Det handlar om att bygga en världsbild där andra människor görs till ting, till ondska, till något som är dödsmärkt, något som ska utrotas.

Det sägs att vi i Sverige är tråkiga, lagom, ”brunsåsiga”. Efter den här sommaren börjar jag tycka att lagom, politiskt korrekt, odogmatisk, icke-radikal är riktigt befriande ord. Den där skalan som dras till ytterligheter, oavsett vänster eller höger, oavsett religion eller politisk åskådning är omänsklig och farlig. Jag har nog varit mer tolerant förut. Den toleransen börjar minska i mitt liv, tror jag idag, för de här självpåtagna ytterligheterna.

Jesus var radikal. Jesus var inte lagom. Jesus var inte politiskt korrekt. Han ställde till det i sin tid. Men det kombinerades med verklig befrielse. Han dödade inte för sin egen befrielse. Han sände inte ned eld över dem som hade en annan åsikt. Han mötte människor. Diskuterade. Upprättade. Ifrågasatte. Frågade vad du behövde. Tog i så tempelborden flög. Talade ord av tröst och närhet. Han såg dem han mötte, gjorde dem inte till ting. Den radikaliteten skulle jag vilja ha i mitt liv. Annars får det vara.

Första dagarna i Alvik

Två arbetsveckor har gått efter semestern. En del av den tiden har jag tillbringat i Alvik, på Ekumeniska Centret och i Gemensam Framtids lokaler. Jag har nämligen förmånen att tillsammans med Per Westblom, min missionssekreterarkollega på Baptistsamfundet, ansvara för fokusområde Bibel och bön. Kring detta har vi nu mötts några gånger – också med de två andra fokusområdena: Uppdraget och Trovärdighet. Mer om detta kommer i bloggen och på Gemensam Framtids hemsida.

Några reflektioner:

I mitt förra blogginlägg skrev jag om de fantastiska fönstren i Årsta nyinvigda kyrka. Med insikt och utsikt. Det finns ett (minst) sånt i Alvik på Gustavlundsvägen också. Ett jättefönster i prismaform över det jätteekumeniska lunchrummet. Rena ljuskicken är det att vara där. Ser fram mot att det ska bli en än mer levande mötesplats och relationsbyggesarbetsplats.

Bibel och bön. Pulsslag i en troende människas liv. Pulsslag i en kyrka som växer fram. Per och jag vill försöka fånga upp det som rör sig i ditt liv, i din församlings liv kring bibel och bön. Hör av dig. Här på bloggen eller på Gemensam framtids blogg där en del av mitt skrivande också hamnar.

Evangelikal och liberal. I veckan kom besked att PA Sahlberg lämnar nya kyrkostyrelsen. Sorgligt. Mänskligt att det blir så ibland. Något han nämner som arbetsamt, bortom personliga skäl,  är spänningen kring det som ofta rubriceras som evangelikalt och liberalt. Drar för mycket energi. Håller med om det. Någon som kan tipsa om hur vi kommer bortom etiketterna? Någon som tror att vi behöver etiketterna och inte ska komma bortom från dem? Är det framför allt en företeelse i Missionskyrkan? Eller?

Imorgon bildarmöte igen. ”Kristen och kvinna” ska bildas i Rinkeby folkets hus. Återkommer om det.

Fönster

Fönster

Jag var i en alldeles nyinvigd kyrka i söndags i Årsta. Enskede församling av Svenska kyrkan har byggt nytt. Vilket kyrkorum! Stora stora fönster runt hela kyrkorummet. Alla utom ett satt högt upp och där jag satt var det blå himmel med små vita molntussar. Ljuset – jag säger bara ljuset!

Kyrkan invigdes just i söndags i en denna förort till Stockholm. Det fönster som inte lät blicken vila på himlen påminde tydligt om att kyrkan också är rotad på jorden. Ett bostadhus sätter kyrkan i sitt sammanhang. Här lever människor sina liv. Fönstren betyder både utsikt och insikt i dess olika betydelser.

Tog en kaffe på restaurangen tvärs över rondellen. På båda sidor om mig pratades om kyrkan, om dop och vart man tar vägen när livet tar slut. Den var fin kyrkan, sa en man bredvid.

Så kommer jag hem och lyssnar på Leif GW Perssons sommarprogram. Oväntat sångval. Bland dansbandslåtar och opera flera väckelsesånger, jag tror han valt dem från frälsningsarméns skivor med kända artister som kom för några år sedan. Leif GW talar varmt om betydelsen av Blott en dag och att vänta något mer efter detta liv.

Existentiellt hette konserten jag var på i Årsta nya kyrka. Ja, det blev en hel kväll om tro och liv och existens. Tack till kusin Marianne och hennes svärfar Alf m fl för den underbara timmen med musik, sång och text. Det blev som ett fönster det också – med både utsikt och insikt i livet.

Fem folkhögskolor i GF

Varför blir man folkhögskollärare? Det var en av frågorna på den årliga träffen för de folkhögskolor som Missionskyrkan och equmenia bjuder in till. I år var det inte bara de fyra missionskyrkliga skolorna som var på plats utan även Sjöviks folkhögskola med Betel i Bromma.

Ja, varför blir man folkhögskollärare? Frågan ställdes av Gustav Fridolin, folkhögskollärare på city filialen av Lidingö folkhögskola. Han väljer att fortfarande ha veckokontakt med en grupp elever, trots sitt späckade schema som språkrör för miljöpartiet.

Det som slår mig igen är hur motiverade dessa lärare och även annan folkhögskolepersonal är kring mötet med den enskilda människan. Svaret på frågan då? Varför bli folkhögskollärare? Ja, det handlar om mötet, om den unga människan som aldrig tidigare sett en lärare i ögonen, om språkundervisning för att få komma till sin rätt i ett nytt land, om att hitta nya vägar i livet, om upprättelse efter en i övrigt svår skoltid, om kreativitet och musikalitet. Ja, listan kan bli mycket längre.

Kyrkan Gemensam framtid var också representerad genom Lasse Svensson. Den nya kyrkan får fem fantastiska resurser i dessa folkhögskolor, alla med sina tydliga profiler. Ur kyrkans perspektiv sker här både bildnings- och utbildningsinsatser av rang. Men också ett tydligt diakonalt arbete. Folkhögskolorna har rätt att också vänta sig både respons och utmaningar av sin huvudman kyrkan. Vad behövs för insatser?

Tittar man lite på historien så är folkhögskolorna tätt knutna till väckelserörelser och folkrörelser. Myndiggörande är ett viktigt ord för det som hänt och händer i rörelser där människor tillåts växa och ta plats. Hur myndiggörs människor idag? Det sker inte bara på folkhögskolor. Men det är gott att det sker där. Hoppas att det blir ett signum för Gemensam Framtid.

Sida 1 av 212»