Arkiv - Församlingsliv RSS Feed

Om tro, hbt och sånt

Det landade en ny studie- och samtalsbok på mitt bord häromdagen. Den heter gud är större – ett material om tro, hbt och sånt. Det är resultatet av ett drygt två-årigt arbete som kallas Religion hjärta hbt, baserat i studentrörelsen.
I boken finns mycket material för eftertanke, kunskapsinhämtning, samtal. Här finns också intervjuer med människor som ”kommit ut”, några med sin sexuella läggning, andra med sin tro. Starka berättelser är det. Jag blir berörd.
Det är främst de tre abrahamitiska religionerna som är representerade men också andra. Missionskyrkan och equmenia har funnits med på ett hörn, liksom S.ta Eugenia katolska församling och Svenska kyrkan m fl. Det här är en resurs för förståelse, engagemang och för människor som kämpar med tro och identitet. Använd den!

När Ordet tar slut…

 

Ibland blir man glad när något tar slut. Bibelläsningsplanen Ordet för idag går inte längre att köpa. Å andra sidan är den ju lite förbrukad där i början. Några veckor av året har nu gått.

 

MEN! Ordet för idag har också en hemsida www.ordetforidag.se. Där kan du hitta bilder och presentationer av dem som skrivit samt få tips inför läsningen. Du kan också skicka synpunkter och frågor till redaktören Michael Andersson.

 

Årets tema är: Vi är alla barn! Några rader ur mitt förord:

 

Årets upplaga av ”Ordet för idag” kommer ut när en alldeles ny kyrka tar sina första stapplande steg. Den kyrkan har fötts ur tre olika men ändå nära gemenskaper. Gemensam Framtid föds, som de flesta barn, in i en historia, kultur och tradition. Ändå är detta barn nytt och ska pröva sina steg, upptäcka sin värld, göra sina misstag, lära, utvecklas och växa. Det kommer att behöva både uppmuntran och förlåtelse.

 

Ps. Ett fel smög sig in under årets första veckor.  Kyrkoårets teman och texter hamnade fel. Vecka 6 från den 6 februari är allt på rätt plats igen. Rätt texter finns på www.ordetforidag.se.

Julhälsning från nationella enheten

När jag började den här bloggen var syftet bl a att tydliggöra vad som händer på den nationella enheten i Missionskyrkan. Jag kan rapportera att det är mycket – trots att alla de människor som just nu jobbar i den delen snart är på väg till något annat. (Bilder hittar du under fliken kontakt här på hemsidan. )

 

Här är vi – låt oss spegla allt det goda (bara en bråkdel här förstås) som händer när vi arbetar tillsammans.

 

Berit, blåsmusikkonsulent som leder Sveriges absolut bästa ungdomsbrassband.

Bertil, vik körkonsulent som samtidigt stöttar som erfaren tidigare ”personalare”.

Brita, evangelist och skribent med särskild gåva för orden och livet mitt i människors frågor.

Carl-Olov, nestor bland riksevangelisterna med fokus på människors möte med Jesus.

Elisabeth, ihärdig och varm utvecklingsstrateg som ställer de angelägna frågorna.

Els-Marie, utvecklingsstrateg med internationell touch och lärande i fokus.

Gunnel, tjänstledig evangelist som styrt kosan till Kanarieöarna.

Göran, församlingsplanterare som idogt kämpar med att fler församlingar ska komma till.

Göran, evangelist och entreprenör som hittat ett särskilt sätt att jobba österut.

Hanna, driven kör- och lovsångsledare med engagemang för alla åldrars musik.

Inga, ansvarig för kyrka och samhälle och engagerat driv för frågor som arbetsliv, trafficking och mångfald.

Ingrid, navet i nationella enheten som löser det mesta av administrativa behov.

Jan, pastorn som blev sångförfattare och som inspirerar andra till kreativitet.

Liselotte, evangelist med särskilt ansvar för andlig vägledning och fördjupning.

Marie, diakonisekreterare, med fokus på diakonkandidater och diakoni i bred mening.

Lena, körkonsulent med stort engagemang för musik som trons språk och körsångens sociala sida.

Peter, församlingsplanterare liksom bärare av en volontäridé som väntar att ta fart.

Pär, evangelist som särskilt brinner för unga människors utbildning genom Våga tro i Karlskoga.

Roland, som outtröttligt påminner om människosyn och håller i Missionskyrkans förbönskalender.

Sofia, tjänstledig utvecklingsstrateg med försoning som ärende.

Tomas, idrottspastor som mest jobbar internationellt och med Gemensam framtid just nu.

Ulla Marie, nationell missionssekreterare med hopp om att allt detta ska stödja församlingarna i uppdrag och utvecklingsarbete.

 

En bild av den bredd av arbete som görs i Missionskyrkan.

 

Men framför allt en hyllning till den Gud som kallar oss, till Jesus – som i det lilla barnet visar på hur Gud verkar i sårbarhet och styrka. Samtidigt en bön om att Guds goda Ande ska låta oss se ett nytt år med nya möjligheter och en ny kyrka – trygg i sin kallelse att bära Guds kärlek i världen.

 

En välsignelserik jul tillönskas du.

 

 

Stora tillgångar i blivande diakoner och pastorer

Så var det dags igen – dagar för blivande diakoner och pastorer. Det känns alltid speciellt att möta människor som satsar på denna kallelse till tjänst i vår kyrka. Det här är sista året som vi ordnar dagar för dem som ska ordineras i Missionskyrkan. Lite sorgligt kanske men mest spännande.

Just nu har vi besök av Margareta Smedberg Andersson och Tomas Dahl. Margareta är personalchef i Missionskyrkan. Tomas är ordförande för Vision Ekumeniska, det fack som de flesta går med i. Det handlar om anställningar, vem som är arbetsgivare, löner, avtal, att hitta ett gott sätt att jobba i församling helt enkelt. Lite tekniskt är det förstås och måste så vara.

Vi började med en andakt om kallelse. Ikväll blir det nattvardsandakt och förbön och imorgon möter vi en ungdomsdiakon och en ungdomspastor som varit igång några år.

Mycket delande blir det. Och äntligen möts diakoner och pastorer. Det händer inte så ofta under utbildningstiden. Själv har jag enormt positiva erfarenheter av att jobba tillsammans. Önskar jag kan förmedla det till dem: att se varandra som tillgångar.

Makt och ansvar – två sidor av samma sak?

Makt har intresserat mig länge, särskilt inom kyrkan. Jag har ju lärt mig att det är rätt fult att prata om makt i kyrkan. Det går liksom inte ihop med tjänarperspektivet. Vi pratar gärna om förtroende. Jag också. Det är ett ord som är bekvämt. Att ges förtroende är något fint. Men att vilja ha makt är fult, eller?

Under årens lopp har jag testat ordet makt i olika sammanhang i kyrkan. Nästan alltid uppfattas det negativt. Det är i alla fall inte fint att säga sig vilja ha makt. Men inflytande vill vi nog ha – i det lokala församlingsarbetet, i samfundet / kyrkan ,  samhället. Att ta ansvar är också fint, förtroendeingivande och bra att något blir gjort.

Makt är i grunden ett neutralt ord. Det kan användas till gott och till ont. Det beror på vad vi gör med den. Och hur vi gör.

Igår ordnade Bilda en dag om de här frågorna. Talare var Gertrud Åström, jämställdhetsforskare med skarp och humoristisk tunga, och så Ingrid Svensson, pastor i Kållered, som under några år utbildat sig vidare i ledarskapsfrågor inom Metodistkyrkan på en skola i New York. Bra föredrag. Tänkvärt. Bra samtal. Intressant nog ca 20 kvinnor och 3 män. Spännande könsfördelning där.

Ur tankeboken: Makt handlar om att definiera verkligheten. Fäst på papper hur förändringar går till så det blir tydligt vem som har makt över vad. Jämställdhetsarbetet är inte vunnit. Sverige backar! Gud har all makt – kan jag då gilla makt? Hur är Jesus ledare? Hur jobbar man med sig själv som ledare? Kallelsen att vara sig själv. Hur prövas kallelsen att vara ledare?

Makt och ansvar är nog nästan samma sak. När det inte funkar så – makt utan ansvar, ansvar utan makt, blir det helt enkelt inte bra.

Ja, se det var en intressant dag.

Första dagarna i Alvik

Två arbetsveckor har gått efter semestern. En del av den tiden har jag tillbringat i Alvik, på Ekumeniska Centret och i Gemensam Framtids lokaler. Jag har nämligen förmånen att tillsammans med Per Westblom, min missionssekreterarkollega på Baptistsamfundet, ansvara för fokusområde Bibel och bön. Kring detta har vi nu mötts några gånger – också med de två andra fokusområdena: Uppdraget och Trovärdighet. Mer om detta kommer i bloggen och på Gemensam Framtids hemsida.

Några reflektioner:

I mitt förra blogginlägg skrev jag om de fantastiska fönstren i Årsta nyinvigda kyrka. Med insikt och utsikt. Det finns ett (minst) sånt i Alvik på Gustavlundsvägen också. Ett jättefönster i prismaform över det jätteekumeniska lunchrummet. Rena ljuskicken är det att vara där. Ser fram mot att det ska bli en än mer levande mötesplats och relationsbyggesarbetsplats.

Bibel och bön. Pulsslag i en troende människas liv. Pulsslag i en kyrka som växer fram. Per och jag vill försöka fånga upp det som rör sig i ditt liv, i din församlings liv kring bibel och bön. Hör av dig. Här på bloggen eller på Gemensam framtids blogg där en del av mitt skrivande också hamnar.

Evangelikal och liberal. I veckan kom besked att PA Sahlberg lämnar nya kyrkostyrelsen. Sorgligt. Mänskligt att det blir så ibland. Något han nämner som arbetsamt, bortom personliga skäl,  är spänningen kring det som ofta rubriceras som evangelikalt och liberalt. Drar för mycket energi. Håller med om det. Någon som kan tipsa om hur vi kommer bortom etiketterna? Någon som tror att vi behöver etiketterna och inte ska komma bortom från dem? Är det framför allt en företeelse i Missionskyrkan? Eller?

Imorgon bildarmöte igen. ”Kristen och kvinna” ska bildas i Rinkeby folkets hus. Återkommer om det.

Fönster

Fönster

Jag var i en alldeles nyinvigd kyrka i söndags i Årsta. Enskede församling av Svenska kyrkan har byggt nytt. Vilket kyrkorum! Stora stora fönster runt hela kyrkorummet. Alla utom ett satt högt upp och där jag satt var det blå himmel med små vita molntussar. Ljuset – jag säger bara ljuset!

Kyrkan invigdes just i söndags i en denna förort till Stockholm. Det fönster som inte lät blicken vila på himlen påminde tydligt om att kyrkan också är rotad på jorden. Ett bostadhus sätter kyrkan i sitt sammanhang. Här lever människor sina liv. Fönstren betyder både utsikt och insikt i dess olika betydelser.

Tog en kaffe på restaurangen tvärs över rondellen. På båda sidor om mig pratades om kyrkan, om dop och vart man tar vägen när livet tar slut. Den var fin kyrkan, sa en man bredvid.

Så kommer jag hem och lyssnar på Leif GW Perssons sommarprogram. Oväntat sångval. Bland dansbandslåtar och opera flera väckelsesånger, jag tror han valt dem från frälsningsarméns skivor med kända artister som kom för några år sedan. Leif GW talar varmt om betydelsen av Blott en dag och att vänta något mer efter detta liv.

Existentiellt hette konserten jag var på i Årsta nya kyrka. Ja, det blev en hel kväll om tro och liv och existens. Tack till kusin Marianne och hennes svärfar Alf m fl för den underbara timmen med musik, sång och text. Det blev som ett fönster det också – med både utsikt och insikt i livet.

Hundraåringens input

Så gick tiden väldigt snabbt här i juni. En fantastisk kyrkokonferens med bildandet av ny kyrka. Historiens vingslag.

 equmenia hade sin konferens samtidigt. Bilda ville uppmärksamma att SMU fyllt 100 år. Det blev på 101-årsdagen.

Till det tillfället hade jag ett inslag om SMU:s historia. Den historien återstår att skriva men när jag läst på i lite årsskrifter, böcker och artiklar tonade några viktiga teman fram. Det här skulle kunna vara SMU:s gåva både till equmenia och den nya kyrkan.

Delar här de teman som blev tydliga för mig och som blev till uppmaningar:

Håll samman hela livet!

-          Respekt för alla åldrar

-          Tro och samhälle

-          Kropp och själ

-          Lokalt och globalt

-          Equmenia – församling

Var öppen för olika arbetssätt / pedagogik!

-          Respekt för olikheter hos människor

-          Respekt för trons olika uttryckssätt

-          Gemenskap i centrum – Gud är gemenskap!

Låt barnen komma sa Jesus!

-          Se barnen (särskilt barn i utsatta situationer)

-          Fråga barnen. Jesus frågade: vad vill du att jag ska göra för dig?

-          Lyssna på barnen

-          Dela med barnen

Utveckla demokratin!

-          Den enskildes värde – så som Jesus mötte var och en

-          Empowerment betyder växt, så som Jesus fick människor att växa

-          Medvetenhet om andra människor – ta hand om din syster och bror – följ Jesus i det

-          Pröva och lär, equmenia eller en kyrka är aldrig färdig. Våga pröva, våga misslyckas. Förlåtelse är en del av att vara människa inför Gud och varandra.

-          Kyrkan behöver demokratin. equmenia behöver stötta kyrkan att utveckla formerna.

Vad tycker du är SMU:s, denna hundraårings, bidrag in i det nya?

Dags för konferens

I veckan är det dags för kyrkokonferens. Vad som än händer så kommer det att bli historiskt. Jag hoppas att det blir historiskt därför att vi efteråt har sett en ny kyrka födas.

Från min utsiktspunkt hör jag lite olika röster av förväntan, av oro, av förhoppningar. Oavsett om man drömmer om en ny kyrka eller om man tycker att det är rätt bra som det redan är, så önskar vi tjäna Gud tillsammans.

Låt oss be för kyrkokonferens och bildarmöte.

Sommarsändaren har låtit en trädgårdsmästare ta fram ett särskilt samfundsträd där tre sorters frukt har ympats in. Jag har formulerat en bön för den nya kyrka jag hoppas på. Bönen kommer att följa med trädet.

 

Gud, du trädgårdsmästare.

Tack för att samhörighet med Kristus

kan uttryckas genom ett träd;

genom rötterna som hämtar näring på djupet;

genom stammen som håller samman och bär upp;

genom rik frukt med olika smak och doft.

Vi ber för den nya kyrkan.

Låt din heliga Andes växtkraft flöda ur djupet.

Låt din sol ge färg och smak

för alla som hungrar och behöver föda,

både för kropp och själ.

Amen.

 

 

 

Andlighet i vardagen

I förra veckan gjorde jag mitt första besök på Bjärka-Säby, slottet som på förunderliga vägar blev Sionförsamlingens i Linköpings, för mer än 30 år sedan. Peter Halldorff berättade den spännande historien med rötter flera hundra år bakåt i tiden. Historien är lika fascinerande som nuets kommunitetsliv och den längtan den möter hos många människor. Flera relativt unga människor väljer att leva på slottet i ett år eller mer. Några har planer på ett mer livslångt engagemang.

Jag blir fascinerad och tacksam till dessa som ägnar så mycket tid åt bön och reflektion. Ändå drar det mig inte riktigt in i sammanhanget. Jag kan inte låta bli att tänka att det ändå är en rätt exklusiv sysselsättning – under en kortare tid för fler – under många år för några få.

Tänker på de människor jag möter på tunnelbanan, hemma i kedjehusområdet. Hur blir Jesus synlig för dem? Tror att vägen till Bjärka-Säby skulle vara lång.

Så hamnar Svensk kyrkotidning på mitt köksbord. Den här gången har ledaren rubriken Den exotiska andligheten. Ledaren är en reaktion på och kritik av en serie tv-program med rubriken Från Sverige till himlen. Poängen är att programmen hela tiden väljer att skildra andlighet i väldigt ovanlig, eller möjligen extrem, form. Ledarskribenten menar att det förstärker synen på andlighet och religion som något udda. Något som inte kan nås av människor som lever något slags vanligt svensson-liv.  Varför måste andlighet i Sverige år 2011 vara något exotiskt och irrationellt? Frågar han.

Igen – jag uppskattar Bjärka-Säby men jag är trots allt mer utmanad av hur tro och andlighet formeras i vardagslivets slit, glädje, sorg, hämtning av barn, stress på jobbet. Jag tror ju att Gud är ytterst närvarande också där – i vanligheten, eller?

Sida 1 av 212»