Arkiv - Evangelisation RSS Feed

Julhälsning från nationella enheten

När jag började den här bloggen var syftet bl a att tydliggöra vad som händer på den nationella enheten i Missionskyrkan. Jag kan rapportera att det är mycket – trots att alla de människor som just nu jobbar i den delen snart är på väg till något annat. (Bilder hittar du under fliken kontakt här på hemsidan. )

 

Här är vi – låt oss spegla allt det goda (bara en bråkdel här förstås) som händer när vi arbetar tillsammans.

 

Berit, blåsmusikkonsulent som leder Sveriges absolut bästa ungdomsbrassband.

Bertil, vik körkonsulent som samtidigt stöttar som erfaren tidigare ”personalare”.

Brita, evangelist och skribent med särskild gåva för orden och livet mitt i människors frågor.

Carl-Olov, nestor bland riksevangelisterna med fokus på människors möte med Jesus.

Elisabeth, ihärdig och varm utvecklingsstrateg som ställer de angelägna frågorna.

Els-Marie, utvecklingsstrateg med internationell touch och lärande i fokus.

Gunnel, tjänstledig evangelist som styrt kosan till Kanarieöarna.

Göran, församlingsplanterare som idogt kämpar med att fler församlingar ska komma till.

Göran, evangelist och entreprenör som hittat ett särskilt sätt att jobba österut.

Hanna, driven kör- och lovsångsledare med engagemang för alla åldrars musik.

Inga, ansvarig för kyrka och samhälle och engagerat driv för frågor som arbetsliv, trafficking och mångfald.

Ingrid, navet i nationella enheten som löser det mesta av administrativa behov.

Jan, pastorn som blev sångförfattare och som inspirerar andra till kreativitet.

Liselotte, evangelist med särskilt ansvar för andlig vägledning och fördjupning.

Marie, diakonisekreterare, med fokus på diakonkandidater och diakoni i bred mening.

Lena, körkonsulent med stort engagemang för musik som trons språk och körsångens sociala sida.

Peter, församlingsplanterare liksom bärare av en volontäridé som väntar att ta fart.

Pär, evangelist som särskilt brinner för unga människors utbildning genom Våga tro i Karlskoga.

Roland, som outtröttligt påminner om människosyn och håller i Missionskyrkans förbönskalender.

Sofia, tjänstledig utvecklingsstrateg med försoning som ärende.

Tomas, idrottspastor som mest jobbar internationellt och med Gemensam framtid just nu.

Ulla Marie, nationell missionssekreterare med hopp om att allt detta ska stödja församlingarna i uppdrag och utvecklingsarbete.

 

En bild av den bredd av arbete som görs i Missionskyrkan.

 

Men framför allt en hyllning till den Gud som kallar oss, till Jesus – som i det lilla barnet visar på hur Gud verkar i sårbarhet och styrka. Samtidigt en bön om att Guds goda Ande ska låta oss se ett nytt år med nya möjligheter och en ny kyrka – trygg i sin kallelse att bära Guds kärlek i världen.

 

En välsignelserik jul tillönskas du.

 

 

Stora tillgångar i blivande diakoner och pastorer

Så var det dags igen – dagar för blivande diakoner och pastorer. Det känns alltid speciellt att möta människor som satsar på denna kallelse till tjänst i vår kyrka. Det här är sista året som vi ordnar dagar för dem som ska ordineras i Missionskyrkan. Lite sorgligt kanske men mest spännande.

Just nu har vi besök av Margareta Smedberg Andersson och Tomas Dahl. Margareta är personalchef i Missionskyrkan. Tomas är ordförande för Vision Ekumeniska, det fack som de flesta går med i. Det handlar om anställningar, vem som är arbetsgivare, löner, avtal, att hitta ett gott sätt att jobba i församling helt enkelt. Lite tekniskt är det förstås och måste så vara.

Vi började med en andakt om kallelse. Ikväll blir det nattvardsandakt och förbön och imorgon möter vi en ungdomsdiakon och en ungdomspastor som varit igång några år.

Mycket delande blir det. Och äntligen möts diakoner och pastorer. Det händer inte så ofta under utbildningstiden. Själv har jag enormt positiva erfarenheter av att jobba tillsammans. Önskar jag kan förmedla det till dem: att se varandra som tillgångar.

Fönster

Fönster

Jag var i en alldeles nyinvigd kyrka i söndags i Årsta. Enskede församling av Svenska kyrkan har byggt nytt. Vilket kyrkorum! Stora stora fönster runt hela kyrkorummet. Alla utom ett satt högt upp och där jag satt var det blå himmel med små vita molntussar. Ljuset – jag säger bara ljuset!

Kyrkan invigdes just i söndags i en denna förort till Stockholm. Det fönster som inte lät blicken vila på himlen påminde tydligt om att kyrkan också är rotad på jorden. Ett bostadhus sätter kyrkan i sitt sammanhang. Här lever människor sina liv. Fönstren betyder både utsikt och insikt i dess olika betydelser.

Tog en kaffe på restaurangen tvärs över rondellen. På båda sidor om mig pratades om kyrkan, om dop och vart man tar vägen när livet tar slut. Den var fin kyrkan, sa en man bredvid.

Så kommer jag hem och lyssnar på Leif GW Perssons sommarprogram. Oväntat sångval. Bland dansbandslåtar och opera flera väckelsesånger, jag tror han valt dem från frälsningsarméns skivor med kända artister som kom för några år sedan. Leif GW talar varmt om betydelsen av Blott en dag och att vänta något mer efter detta liv.

Existentiellt hette konserten jag var på i Årsta nya kyrka. Ja, det blev en hel kväll om tro och liv och existens. Tack till kusin Marianne och hennes svärfar Alf m fl för den underbara timmen med musik, sång och text. Det blev som ett fönster det också – med både utsikt och insikt i livet.

Hundraåringens input

Så gick tiden väldigt snabbt här i juni. En fantastisk kyrkokonferens med bildandet av ny kyrka. Historiens vingslag.

 equmenia hade sin konferens samtidigt. Bilda ville uppmärksamma att SMU fyllt 100 år. Det blev på 101-årsdagen.

Till det tillfället hade jag ett inslag om SMU:s historia. Den historien återstår att skriva men när jag läst på i lite årsskrifter, böcker och artiklar tonade några viktiga teman fram. Det här skulle kunna vara SMU:s gåva både till equmenia och den nya kyrkan.

Delar här de teman som blev tydliga för mig och som blev till uppmaningar:

Håll samman hela livet!

-          Respekt för alla åldrar

-          Tro och samhälle

-          Kropp och själ

-          Lokalt och globalt

-          Equmenia – församling

Var öppen för olika arbetssätt / pedagogik!

-          Respekt för olikheter hos människor

-          Respekt för trons olika uttryckssätt

-          Gemenskap i centrum – Gud är gemenskap!

Låt barnen komma sa Jesus!

-          Se barnen (särskilt barn i utsatta situationer)

-          Fråga barnen. Jesus frågade: vad vill du att jag ska göra för dig?

-          Lyssna på barnen

-          Dela med barnen

Utveckla demokratin!

-          Den enskildes värde – så som Jesus mötte var och en

-          Empowerment betyder växt, så som Jesus fick människor att växa

-          Medvetenhet om andra människor – ta hand om din syster och bror – följ Jesus i det

-          Pröva och lär, equmenia eller en kyrka är aldrig färdig. Våga pröva, våga misslyckas. Förlåtelse är en del av att vara människa inför Gud och varandra.

-          Kyrkan behöver demokratin. equmenia behöver stötta kyrkan att utveckla formerna.

Vad tycker du är SMU:s, denna hundraårings, bidrag in i det nya?

Andlighet i vardagen

I förra veckan gjorde jag mitt första besök på Bjärka-Säby, slottet som på förunderliga vägar blev Sionförsamlingens i Linköpings, för mer än 30 år sedan. Peter Halldorff berättade den spännande historien med rötter flera hundra år bakåt i tiden. Historien är lika fascinerande som nuets kommunitetsliv och den längtan den möter hos många människor. Flera relativt unga människor väljer att leva på slottet i ett år eller mer. Några har planer på ett mer livslångt engagemang.

Jag blir fascinerad och tacksam till dessa som ägnar så mycket tid åt bön och reflektion. Ändå drar det mig inte riktigt in i sammanhanget. Jag kan inte låta bli att tänka att det ändå är en rätt exklusiv sysselsättning – under en kortare tid för fler – under många år för några få.

Tänker på de människor jag möter på tunnelbanan, hemma i kedjehusområdet. Hur blir Jesus synlig för dem? Tror att vägen till Bjärka-Säby skulle vara lång.

Så hamnar Svensk kyrkotidning på mitt köksbord. Den här gången har ledaren rubriken Den exotiska andligheten. Ledaren är en reaktion på och kritik av en serie tv-program med rubriken Från Sverige till himlen. Poängen är att programmen hela tiden väljer att skildra andlighet i väldigt ovanlig, eller möjligen extrem, form. Ledarskribenten menar att det förstärker synen på andlighet och religion som något udda. Något som inte kan nås av människor som lever något slags vanligt svensson-liv.  Varför måste andlighet i Sverige år 2011 vara något exotiskt och irrationellt? Frågar han.

Igen – jag uppskattar Bjärka-Säby men jag är trots allt mer utmanad av hur tro och andlighet formeras i vardagslivets slit, glädje, sorg, hämtning av barn, stress på jobbet. Jag tror ju att Gud är ytterst närvarande också där – i vanligheten, eller?

Fest och allvar

Jag har alltid tänkt mig att palmsöndagen är en riktigt festlig dag. Ser rätt lätt framför mig palmbladen, mantlarna, Jesus på åsnan. Fantasin går igång. Jag har lätt att hitta glädjen i detta.

Men så ligger undertonen där, allvaret, hotet. Jag ställs inför frågorna – var det samma folkmassa som ropade Hosianna som sen några dagar senare skrek Korsfäst, korsfäst!?

Opinioner svänger. Det går att få människor att svänga hit och dit i sitt tyckande. Vi är inte undantag, vi som lever 2011. Glädjeyra över en diktators fall – men vad blir det sen? Glädjen över att överleva en tsunami – men vad kommer sen? Glädjen över att synas i tv – men hur hantera tomheten sen?

I kristen tro hör palmsöndagens fest ihop med korsfästelsen men också med uppståndelsen.  Jesus är närvarande i allt! Jag är med er alla dagar till tidens slut. Det är Jesu sista hälsning i Matteusevangeliet. Det betyder närvaro i fest, i lidande och sorg men också över alla gränser av tid och rum. Uppståndelsen gör det möjligt att tro på kärlekens under – trots allt! Vare sig segerrop eller hatrop har hela sanningen. Det finns ett starkare liv som Jesus berättar om, som bär genom allt.

Det är berättelsen om Jesu död och uppståndelse som ger grund för Mission i Sverige. Idag är det bön och offerdag för vårt gemensamma arbete att på olika sätt göra Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, känd. Genom det hoppas vi att fler kan hitta sin egen relation till Jesus, som visar Guds tillvända ansikte.

 

Snart gäller det

På söndag är det dags för Bön och offerdag för mission i Sverige. Förra året ökade kollekterna med 60%! Det är sant, säger mina uppgiftslämnare som jobbar med insamling!  Ja, jag tror på mirakel. Visst kan vi göra det igen! Det är ju på Guds uppdrag som vi vill dela och ge och glädjas över att vi får höra samman. Det är också enormt viktigt att bön och delande går hand i hand. I bönen visar vi omsorgen om varandra, delar oron, delar glädjen. ”Att bedja är att bli en hundnos i världen” skrev poeten Birger Norman. Mission i Sverige, bön som känsligt scannar av sitt sammanhang, människors behov och längtan. Delande av resurser, både pengar och omtanke. Ja, på söndag gäller det. Bön och delande.

Videoinlägg – Vad behöver Sverige?

Ulla Marie Gunner berättar om vad hon tror att Sverige behöver.

Välkommen att kommentera och dela med dig!

Motala Kristna Kulturcenter

I helgen besökte jag Motala missionsförsamling. De hade förlagt sin insamling till Mission i Sverige i god tid, dvs en vecka tidigare. Nu på söndag firar de något väldigt lokalt: Motala Kristna Kulturcenter fyller fem år.
Det här är ett gott exempel på hur Mission i Sverige tar sig lokalt uttryck. Som på många håll börjar det med en eldsjäl, i det här fallet Lena Lundin, som får med sig fler i en vision. Idag är många människor i staden involverade. Just nu är det dags att samla ihop stadens folk för påskspel 2012 i Folkets Hus: The Triumph.
I mindre skala samlas olika grupper i olika åldrar till kreativa mötesplatser – allt utifrån egna behov. Det församlingen vill erbjuda är ”en positiv och kreativ växtmiljö på kristen grund”.
På stationen på väg hemåt kom Lena och jag att tala om Kajsa Warg-teologin – man tager vad man haver. Eller sagt på annat sätt – det gäller att ha ögonen öppna för de möjligheter som finns lokalt. Då går det att hitta sin mission i sitt sammanhang. Då blir det Mission i Sverige.

Gästblogg – Nya människor i nya församlingar, på nya platser och i nya miljöer

Peter Svanberg arbetar med församlingsplantering, omstartsförsamlingar och volontärarbete i Missionskyrkan.

”Sverige är ett missionsland”, hör vi Carl-Olov Hultby säga i sitt videoinlägg härom dagen på den här bloggsidan. Och det är bara att hålla med. Allt fler människor i vårt land framlever sitt liv utan kontakt med kristna människor i sin omgivning eller kontakt med en kristen församling. Inte mist gäller det yngre människor i vårt land. Vad gör vi åt det?

Svaren är säkert många. Strategierna varierande beroende på vem man frågar. Men en sak är säker. Vårt land behöver fler människor som lever i ett överlåtet lärjungaskap och i efterföljelse av Jesus. När vi arbetar med församlingsplantering i Missionskyrkan är just detta en av de bärande anledningarna. Fler efterföljare till Jesus! Och för det behöver vi fler församlingar!

Jag brukar använda en liten slogan när jag är ute och talar om vårt församlingsplanteringsarbete. Det handlar om ”nya människor i nya församlingar, på nya platser och i nya miljöer.” En av dessa nya platserna eller miljöerna är Hageby i Norrköpings södra utkant. Under hösten arbetade vi med en förstudie och sedan februari är nu arbetet med att plantera en församling som speglar den etniska och kulturella mångfald som finns i den delen av staden i full gång.

I söndags fick jag ett SMS. Det berättade om den dophögtid som just hölls i Vidablickskyrkan (moderförsamlingen till församlingsplanteringen i Hageby). En ung kvinna som tagit emot Jesus i sitt liv ville tydliggöra sitt beslut att bli hans efterföljare genom att döpas. Många från Hageby fanns på plats och kunde tillsammans med medlemmarna i moderförsamlingen dela glädjen över att Guds rike går framåt.

Genom att målmedvetet arbeta med att plantera nya församlingar utöver vårt land är vi med och tar ansvar för vår uppdrag att bedriva mission också här hemma i Sverige! Och en människa i taget och en församling i taget och en plats i taget får vi vara med och se Guds rike växa i vårt land.

Peter Svanberg
Samordnare för församlingsplantering i Svenska Missionskyrkan

Sida 1 av 212»