Makt och ansvar – två sidor av samma sak?

Makt har intresserat mig länge, särskilt inom kyrkan. Jag har ju lärt mig att det är rätt fult att prata om makt i kyrkan. Det går liksom inte ihop med tjänarperspektivet. Vi pratar gärna om förtroende. Jag också. Det är ett ord som är bekvämt. Att ges förtroende är något fint. Men att vilja ha makt är fult, eller?

Under årens lopp har jag testat ordet makt i olika sammanhang i kyrkan. Nästan alltid uppfattas det negativt. Det är i alla fall inte fint att säga sig vilja ha makt. Men inflytande vill vi nog ha – i det lokala församlingsarbetet, i samfundet / kyrkan ,  samhället. Att ta ansvar är också fint, förtroendeingivande och bra att något blir gjort.

Makt är i grunden ett neutralt ord. Det kan användas till gott och till ont. Det beror på vad vi gör med den. Och hur vi gör.

Igår ordnade Bilda en dag om de här frågorna. Talare var Gertrud Åström, jämställdhetsforskare med skarp och humoristisk tunga, och så Ingrid Svensson, pastor i Kållered, som under några år utbildat sig vidare i ledarskapsfrågor inom Metodistkyrkan på en skola i New York. Bra föredrag. Tänkvärt. Bra samtal. Intressant nog ca 20 kvinnor och 3 män. Spännande könsfördelning där.

Ur tankeboken: Makt handlar om att definiera verkligheten. Fäst på papper hur förändringar går till så det blir tydligt vem som har makt över vad. Jämställdhetsarbetet är inte vunnit. Sverige backar! Gud har all makt – kan jag då gilla makt? Hur är Jesus ledare? Hur jobbar man med sig själv som ledare? Kallelsen att vara sig själv. Hur prövas kallelsen att vara ledare?

Makt och ansvar är nog nästan samma sak. När det inte funkar så – makt utan ansvar, ansvar utan makt, blir det helt enkelt inte bra.

Ja, se det var en intressant dag.