Kyrka här och nu?

I veckan som gick möttes 28 medlemskyrkor till årsmöte med Sveriges Kristna Råd i Linköping. Under tiden blev SKR en medlem större. S:t Sellassie etiopiska ortodoxa kyrka välkomnades och blev den 29:e medlemskyrkan. Internationellt lär det vara rätt unikt med alla dessa kyrkor i ett nationellt råd. Ortodoxa kyrkor, den katolska, lutherska kyrkor (ja – det finns fler än Svenska kyrkan) och de gamla svenska frikyrkorna.

Det är en fascinerande mötesplats där nya erfarenheter görs, samtal förs och upplevelser görs. Kanske inte alltid så lätt att tycka lika men två viktiga uttalanden har haft stor betydelse på senare år: påskuppropet till stöd för flyktingar och nu senast påskupprop kring socialförsäkringarna.

SKR fortsätter också att jobba med hur vi på ett bättre sätt kommer till tals med media och politiker. Den här gången stod Dan Svanell för inledningen. Han har erfarenhet från både media och politik. Är ordförande i Immanuelskyrkan i Stockholm och presschef för socialdemokraternas nye partiledare Håkan Julholt.

Ju mer jag tänker på hur vi jobbat med frågan  – ju mer undrar jag om vår upplevda oförmåga att kommunicera med och i vårt samhälle handlar om identitetsförvirring. Vet vi vilka vi är i dagens samhälle? Ja, vi är kyrkor. Olika dessutom. Men har vi tillräckligt funderat över vilka vi är just nu, just här i vårt sammanhang. Det går inte att kommunicera i ett vakuum. Hur mycket rötter vi har i fornkyrkan så hjälper det inte om vi inte förmår veta vilka vi är också nu. Och hittar språk för det?

Är vi del av samhället? Är vi exklusiva, unika som rörelser? Hur möter vi Jesus nu?  Här? Vad är det att vara människa i Sverige, i världen, i Blomstermåla och Västerås just nu? Och vad är det att vara kyrka? Undrar om vi, som är kyrkan i Sverige, borrat tillräckligt i detta…