Fest och allvar

Jag har alltid tänkt mig att palmsöndagen är en riktigt festlig dag. Ser rätt lätt framför mig palmbladen, mantlarna, Jesus på åsnan. Fantasin går igång. Jag har lätt att hitta glädjen i detta.

Men så ligger undertonen där, allvaret, hotet. Jag ställs inför frågorna – var det samma folkmassa som ropade Hosianna som sen några dagar senare skrek Korsfäst, korsfäst!?

Opinioner svänger. Det går att få människor att svänga hit och dit i sitt tyckande. Vi är inte undantag, vi som lever 2011. Glädjeyra över en diktators fall – men vad blir det sen? Glädjen över att överleva en tsunami – men vad kommer sen? Glädjen över att synas i tv – men hur hantera tomheten sen?

I kristen tro hör palmsöndagens fest ihop med korsfästelsen men också med uppståndelsen.  Jesus är närvarande i allt! Jag är med er alla dagar till tidens slut. Det är Jesu sista hälsning i Matteusevangeliet. Det betyder närvaro i fest, i lidande och sorg men också över alla gränser av tid och rum. Uppståndelsen gör det möjligt att tro på kärlekens under – trots allt! Vare sig segerrop eller hatrop har hela sanningen. Det finns ett starkare liv som Jesus berättar om, som bär genom allt.

Det är berättelsen om Jesu död och uppståndelse som ger grund för Mission i Sverige. Idag är det bön och offerdag för vårt gemensamma arbete att på olika sätt göra Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, känd. Genom det hoppas vi att fler kan hitta sin egen relation till Jesus, som visar Guds tillvända ansikte.