Bidragskrävande?

Det finns en liten myndighet som heter Nämnden för Statligt Stöd till Trossamfund, SST. Den har till uppgift att fördela statsbidrag till trossamfunden. Regeringen utser ledamöterna som har mycket tydliga regler och kriterier att följa. Hela tiden jobbar kansliet med att SST ska fungera allt bättre. Jag är en av ledamöterna i Nämnden.

I en spalt i Dagens nyheter häromdagen (7 april) kritiserade Dilsa Demirbag-Sten civilminister Stefan Attefall och uttalanden om trossamfundens bidrag. Hon hävdar att trossamfunden inte följer värdegrunden, att de agerar diskriminerande. Dessutom: ”Trossamfunden kräver i tid och otid statligt stöd för sin verksamhet. De vill gärna också vara med och peta i lagar och diktera villkor för vetenskapen.”

Kräva i tid och otid är väl för mycket sagt. Bidragen har inte höjts på mer än 10 år, kanske 15. Peta i lagar och diktera villkor – nja, inte mer än andra. Trossamfundens folk är också människor och samhällsmedborgare, troende, med rättigheter och skyldigheter som alla andra. Troende tycker inte alltid lika men vill som andra vara med och påverka och bidra till ett bättre samhälle.

Missionskyrkan är en del av den stora folkrörelse som byggde demokratin i vårt land. Här finns mängder med engagerade människor som genom åren gjort stora sociala insatser där samhället inte hunnit med. Barn och ungdomsverksamheten låg långt före skolan med en pedagogisk som sen skolan tog in. Mötesplatser över generationsgränser och etniska gränser skapas.

Bidrag förresten. För Missionskyrkans del handlar det om ca 6 miljoner/ år grundat på 109.000 betjänade. (Jämför med Sverige Demokraterna, som får drygt 25 miljoner i partistöd med knappt 6.000 medlemmar.) Bidragen har inte blivit större på länge. De är inte avgörande för varje församling i Missionskyrkan. De flesta står helt klart på egna ben. Men för många små sammanhang kan det göra stor skillnad. Det kan betyda gemenskap i avfolkningsbygd eller samlingspunkt i en förort.  Det ger också möjlighet att pröva nya vägar som kan vara svårt att få gåvor till initialt.

Nej, Dilsa. Trossamfunden ställer inte upp på att beskrivas som bidragskrävande organisationer. Det allra mesta klarar de alldeles själva. Men att det skulle vara meningslöst för ett samhälle med troende människors engagemang tror jag skulle bli svårt att bevisa.

 

 

  • Pablo

    What is more difficult, to convince a secular state to give money to the churches or to convince christians to give money to support their own churches? But christians pay taxes too, they shouldn´t be discriminated in favour of other positions like atheism (hidden behind secularism, or ”science”) which is not the thruth is just a phylosophical point of view, science is not absolut is falible, falsible, cant be consider as the ultimate truth. Christianism represents another option that should be respected, because democracy is about decisions and to decide you need options, if the olnly option ypou have is atheism where is your freedom to chose? secularism tries to destroy the religious option, because secularism is in fact atheism, they have the same ideas and the same results in society, but the word atheism is more militant, atheists are in favour of secularism,is not a coincidence.