Gästblogg – Jag satt i fängelse och ni besökte mig…

Susanne Rodmar

Susanne Rodmar är fängelsepastor och jobbar med NAV, Nämnden för andlig vård

När gjorde du det senast? För de flesta har det nog aldrig hänt, men vi är några som gör det varje vecka eller ett par gånger i månaden. Jag gör det som fängelsepastor, med mina kollegor som är präster, diakoner och imamer, men det är inte bara vi, det finns också besöksgrupper. I besöksgruppen är människor engagerade ideellt och besöker anstalter och häkten för att möta intagna. ”Tänk att ni finns, som kommer hit på er fritid, utan att få betalt, för att träffa oss!” Det är en kommentar man kan få höra som medlem i en besöksgrupp. De intagna förundras över och uppskattar väldigt mycket att dessa människor finns.

Att besöksgruppen kommer vecka ut och vecka in är ett tydligt vittnesbörd om att vi som kristna och som kyrkor vill möta människor överallt och försöka förmedla att Guds kärlek omfattar oss alla. Det finns få platser där vi som kyrka möter en sådan respekt och uppskattning som på fängelset. De människor som sitter i fängelse är vana vid att andra tycker de är värdelösa och inte något att satsa på – då får vi som kristna visa att Gud, och vi, tror något annat. Vi tror att alla människor är värda att satsa på och kan förändras. Alla kan inte besöka fängelser, men för några så är det uppgiften och gåvan.

Alla kan vi vara med och dela ansvaret för det här och många andra saker vi tillsammans vill göra – till exempel genom bön och att dela med mig av mina pengar. Alla kan vi få möta dessa människor om/när de dyker upp i din eller min kyrka – vad möter de då?