EFTERLYSNING: Goda berättelser från det nationella arbetet

Missionskyrkans nationella arbete

Denna vecka kidnappar Kommunikationsavdelningen Ulla Maries blogg. På söndag är det bön och offerdag till det nationella arbetet i Svenska Missionskyrkan, vilket vi vill uppmärksamma så mycket det går. I korthet kan man säga att vårt nationella arbete är det gemensamma arbete vi gör tillsammans, som t ex pionjärarbete, kyrka i samhället, utbildningar, osv.

Vi har samlat ihop några berättelser från det nationella arbetet som vi vill dela vidare. Och vi tror att det finns mängder av fler liknande berättelser. Under denna vecka vill vi samla så många och goda berättelser som möjligt. Vill du bidra? Dela med dig i kommentarsfältet här nedanför så kommer vi dela dem vidare här i bloggen, varvat med de berättelser vi redan har.

Ta chansen, berätta om dina goda förebilder och erfarenheter.
Vi ser fram emot ditt bidrag!

Om tro, hbt och sånt

Det landade en ny studie- och samtalsbok på mitt bord häromdagen. Den heter gud är större – ett material om tro, hbt och sånt. Det är resultatet av ett drygt två-årigt arbete som kallas Religion hjärta hbt, baserat i studentrörelsen.
I boken finns mycket material för eftertanke, kunskapsinhämtning, samtal. Här finns också intervjuer med människor som ”kommit ut”, några med sin sexuella läggning, andra med sin tro. Starka berättelser är det. Jag blir berörd.
Det är främst de tre abrahamitiska religionerna som är representerade men också andra. Missionskyrkan och equmenia har funnits med på ett hörn, liksom S.ta Eugenia katolska församling och Svenska kyrkan m fl. Det här är en resurs för förståelse, engagemang och för människor som kämpar med tro och identitet. Använd den!

När Ordet tar slut…

 

Ibland blir man glad när något tar slut. Bibelläsningsplanen Ordet för idag går inte längre att köpa. Å andra sidan är den ju lite förbrukad där i början. Några veckor av året har nu gått.

 

MEN! Ordet för idag har också en hemsida www.ordetforidag.se. Där kan du hitta bilder och presentationer av dem som skrivit samt få tips inför läsningen. Du kan också skicka synpunkter och frågor till redaktören Michael Andersson.

 

Årets tema är: Vi är alla barn! Några rader ur mitt förord:

 

Årets upplaga av ”Ordet för idag” kommer ut när en alldeles ny kyrka tar sina första stapplande steg. Den kyrkan har fötts ur tre olika men ändå nära gemenskaper. Gemensam Framtid föds, som de flesta barn, in i en historia, kultur och tradition. Ändå är detta barn nytt och ska pröva sina steg, upptäcka sin värld, göra sina misstag, lära, utvecklas och växa. Det kommer att behöva både uppmuntran och förlåtelse.

 

Ps. Ett fel smög sig in under årets första veckor.  Kyrkoårets teman och texter hamnade fel. Vecka 6 från den 6 februari är allt på rätt plats igen. Rätt texter finns på www.ordetforidag.se.

Julhälsning från nationella enheten

När jag började den här bloggen var syftet bl a att tydliggöra vad som händer på den nationella enheten i Missionskyrkan. Jag kan rapportera att det är mycket – trots att alla de människor som just nu jobbar i den delen snart är på väg till något annat. (Bilder hittar du under fliken kontakt här på hemsidan. )

 

Här är vi – låt oss spegla allt det goda (bara en bråkdel här förstås) som händer när vi arbetar tillsammans.

 

Berit, blåsmusikkonsulent som leder Sveriges absolut bästa ungdomsbrassband.

Bertil, vik körkonsulent som samtidigt stöttar som erfaren tidigare ”personalare”.

Brita, evangelist och skribent med särskild gåva för orden och livet mitt i människors frågor.

Carl-Olov, nestor bland riksevangelisterna med fokus på människors möte med Jesus.

Elisabeth, ihärdig och varm utvecklingsstrateg som ställer de angelägna frågorna.

Els-Marie, utvecklingsstrateg med internationell touch och lärande i fokus.

Gunnel, tjänstledig evangelist som styrt kosan till Kanarieöarna.

Göran, församlingsplanterare som idogt kämpar med att fler församlingar ska komma till.

Göran, evangelist och entreprenör som hittat ett särskilt sätt att jobba österut.

Hanna, driven kör- och lovsångsledare med engagemang för alla åldrars musik.

Inga, ansvarig för kyrka och samhälle och engagerat driv för frågor som arbetsliv, trafficking och mångfald.

Ingrid, navet i nationella enheten som löser det mesta av administrativa behov.

Jan, pastorn som blev sångförfattare och som inspirerar andra till kreativitet.

Liselotte, evangelist med särskilt ansvar för andlig vägledning och fördjupning.

Marie, diakonisekreterare, med fokus på diakonkandidater och diakoni i bred mening.

Lena, körkonsulent med stort engagemang för musik som trons språk och körsångens sociala sida.

Peter, församlingsplanterare liksom bärare av en volontäridé som väntar att ta fart.

Pär, evangelist som särskilt brinner för unga människors utbildning genom Våga tro i Karlskoga.

Roland, som outtröttligt påminner om människosyn och håller i Missionskyrkans förbönskalender.

Sofia, tjänstledig utvecklingsstrateg med försoning som ärende.

Tomas, idrottspastor som mest jobbar internationellt och med Gemensam framtid just nu.

Ulla Marie, nationell missionssekreterare med hopp om att allt detta ska stödja församlingarna i uppdrag och utvecklingsarbete.

 

En bild av den bredd av arbete som görs i Missionskyrkan.

 

Men framför allt en hyllning till den Gud som kallar oss, till Jesus – som i det lilla barnet visar på hur Gud verkar i sårbarhet och styrka. Samtidigt en bön om att Guds goda Ande ska låta oss se ett nytt år med nya möjligheter och en ny kyrka – trygg i sin kallelse att bära Guds kärlek i världen.

 

En välsignelserik jul tillönskas du.

 

 

Lärjungaskap och snöskottning

Dag två på samlingen med blivande diakoner och pastorer. Vi har besök av ungdomspastor Daniel Ånskog och ungdomsdiakon Maria Melin. Floda och Tierp i fokus.

Gott att lyssna till inspirerande medarbetare. Några saker fastnar lite extra. Misslyckas gör vi men gå inte in i jämförelsesjukan. Diakoni och evangelisation är ett arbete. När tonåringarna går vidare i lärjungskap så vill de göra något gott för sitt samhälle, som att skotta snö åt äldre som inte själva orkar.

Att jobba med barn och unga är inte något tillfälligt utan något som behöver vara långsiktigt. Att vara ungdomsdiakon är inte ett genomgångsyrke för att senare bli pastor.

Vad är ett gott resultat av barn- och ungdomsarbetet? Viktig fråga som ställs. Är det att komma till gudstjänst kl 11 eller? Mötet över generationsgränserna är viktiga. Det behövs olika sådana mötesplatser.

Det som lyser igenom när jag lyssnar är en glöd för att sprida Jesu kärlek bland barn och unga och i just sitt samhälle.

 

Stora tillgångar i blivande diakoner och pastorer

Så var det dags igen – dagar för blivande diakoner och pastorer. Det känns alltid speciellt att möta människor som satsar på denna kallelse till tjänst i vår kyrka. Det här är sista året som vi ordnar dagar för dem som ska ordineras i Missionskyrkan. Lite sorgligt kanske men mest spännande.

Just nu har vi besök av Margareta Smedberg Andersson och Tomas Dahl. Margareta är personalchef i Missionskyrkan. Tomas är ordförande för Vision Ekumeniska, det fack som de flesta går med i. Det handlar om anställningar, vem som är arbetsgivare, löner, avtal, att hitta ett gott sätt att jobba i församling helt enkelt. Lite tekniskt är det förstås och måste så vara.

Vi började med en andakt om kallelse. Ikväll blir det nattvardsandakt och förbön och imorgon möter vi en ungdomsdiakon och en ungdomspastor som varit igång några år.

Mycket delande blir det. Och äntligen möts diakoner och pastorer. Det händer inte så ofta under utbildningstiden. Själv har jag enormt positiva erfarenheter av att jobba tillsammans. Önskar jag kan förmedla det till dem: att se varandra som tillgångar.

Nu tänder vi ljus

Det har blivit mörkare. Sommartid blev vintertid för några dagar sedan. Vi behöver tända ljus.

Det är också allhelgonatid. Många, många ljus kommer att tändas på kyrkogårdar och gravplatser nu till helgen. Att tända ljus blir ett sätt att knyta ihop en fysisk handling med något som är svårt att sätta ord på.

 

Hur sätter man ord på längtan, på hopp, på sorg, på uppståndelse och liv bortom grav? Jag brukar tänka att alla de där ljusen som lyser är en ordlös bön till den Gud som skapar varje människa, som älskar varje människa och hela sin jord och som möter bortom orden. Sen vet jag att alla som tänt ljus inte tänker så. Men något är det med ljusen som förenar – inte bara oss som lever nu utan också de som lämnat.

 

Trösterikt att få hoppas på något slags återseende. Men också för den som inte tror så kan minnet bli en tröst.

 

Är döden definitiv? Poeten Anna Greta Wide skrev Det är något med döden som inte är helt övertygande.

 

Så är det med ljuset. Vi kan tända det, vi kan se det men vi kan inte fånga in lågan i handen, inte levande. Lågan berättar om något bortom det vi förfogar över. Vi förfogar inte heller över döden – den är inte heller helt övertygande. Det var någon som lurade döden och uppstod.

 

 

Makt och ansvar – två sidor av samma sak?

Makt har intresserat mig länge, särskilt inom kyrkan. Jag har ju lärt mig att det är rätt fult att prata om makt i kyrkan. Det går liksom inte ihop med tjänarperspektivet. Vi pratar gärna om förtroende. Jag också. Det är ett ord som är bekvämt. Att ges förtroende är något fint. Men att vilja ha makt är fult, eller?

Under årens lopp har jag testat ordet makt i olika sammanhang i kyrkan. Nästan alltid uppfattas det negativt. Det är i alla fall inte fint att säga sig vilja ha makt. Men inflytande vill vi nog ha – i det lokala församlingsarbetet, i samfundet / kyrkan ,  samhället. Att ta ansvar är också fint, förtroendeingivande och bra att något blir gjort.

Makt är i grunden ett neutralt ord. Det kan användas till gott och till ont. Det beror på vad vi gör med den. Och hur vi gör.

Igår ordnade Bilda en dag om de här frågorna. Talare var Gertrud Åström, jämställdhetsforskare med skarp och humoristisk tunga, och så Ingrid Svensson, pastor i Kållered, som under några år utbildat sig vidare i ledarskapsfrågor inom Metodistkyrkan på en skola i New York. Bra föredrag. Tänkvärt. Bra samtal. Intressant nog ca 20 kvinnor och 3 män. Spännande könsfördelning där.

Ur tankeboken: Makt handlar om att definiera verkligheten. Fäst på papper hur förändringar går till så det blir tydligt vem som har makt över vad. Jämställdhetsarbetet är inte vunnit. Sverige backar! Gud har all makt – kan jag då gilla makt? Hur är Jesus ledare? Hur jobbar man med sig själv som ledare? Kallelsen att vara sig själv. Hur prövas kallelsen att vara ledare?

Makt och ansvar är nog nästan samma sak. När det inte funkar så – makt utan ansvar, ansvar utan makt, blir det helt enkelt inte bra.

Ja, se det var en intressant dag.

Existentiella poliser

För en vecka sedan gick turen till Malmö. Det var dags för styrgruppen för det ekumeniska kyrka-polis arbetet. Just nu pågår en kritisk granskning av polisens arbete i Dagens Nyheter. Det är bra. Våra makt- och myndighetsutövare måste granskas.

En uppgift som kyrkan och polisen hjälps åt med är överlämning av dödsbud. Vi har också gemensamma kurser kring hur det ska gå till. När styrgruppen kyrka-polis möts så sker det i en mycket ömsesidig förståelse av att i såna sammanhang är vi bra tillsammans. Vi samtalar också om områden där vi inte alltid har samma syn eller olika uppgifter, som när det gäller avvisning av flyktingar.

Det finns också annat som de poliser jag möter i styrgruppen uttrycker ömsesidig respekt för. Kyrkan har erfarenhet av människors stora frågor. Kyrkan har också ibland mer kunskap om andra religioner än andra. I flera av våra sjukhuskyrkor är det diakoner, pastorer, präster – som kan förmedla kontakten till andra religioners företrädare när människor drabbas. Då vill man vid sin sida ha någon som tror som jag.

Livet är oväntat och orättvist. Ungdomar mejas ner på ett läger på en ö. En kriminalvårdare är chanslös när en annan människa löper amok. På en högskola i vårt land sker flera mord. Där har universitetskyrkan vunnit det djupaste förtroende. Det behövs strukturer och gedigna erfarenheter för att hantera de svåra livssituationer som kan möta. När vi som kyrka finns med på ett tydligt sätt i olika samhällsområden, som häkten och fängelser, som på högskola och universitet, så tjänar vi Gud, ibland i lyssnande, ibland med ord, ofta med handling. Vi bidrar till ett gott samhälle också.

Jag drömmer om en kyrka där det vore självklart att varje anställd församlingsarbetare får använda en del av sin tid för arbete i samhället. Visst är det varje kristens uppdrag att finnas och leva sin tro varhelst vi finns i vår vardag. Men det finns en extra dimension när en diakon, pastor, ungdomsledare, musiker etc sänds av sin gemenskap att tjäna Gud och medmänniskan på en särskild plats, i ett särskilt sammanhang. Bygger vi detta bra – då blir vi resurser för många. Jag tror att Jesus kan bli tydlig så utan så många ord. Det är en god mission i vårt samhälle.

Dödsorsak: kvinna

Hemkommen efter bl a ett besök på bokmässan i Göteborg. Flera starka intryck – starkast var nog seminariet om: Cause of death: woman.

 

Visste du att våld i nära relationer och våldtäkter dödar och skadar fler kvinnor i åldern 15-44 år än krig, malaria och trafikolyckor tillsammans. Uppgiften kommer från Världsbanken. Det känns oerhört och rubriken Dödsorsak: kvinna känns ytterst relevant samtidigt som det är helt absurt att det ska vara så.

 

Tur att det finns människor som engagerar sig. Tre journalister: Karin Alfredsson, Kerstin Weigl och Linda Forsell (bild) dokumenterar våldet och reser runt i 10 olika länder i värden. Det var förstås förfärliga bilder vi fick se – men också hoppfulla. Vem trodde t ex att Sverige var världsbäst på området? Vi börjar väl lära oss nu att det finns andra som kan mer. I deras arbete sticker Spanien ut. De har tydlig lagstiftning sedan 2005 med särskilda domstolar som alltså har hög kompetens i frågorna. I Brasilien finns särskilda kvinnopolisstationer med kunskap.

 

Sen handlar det om modiga individer. I Pakistan finns en kirurg, en man, som gör stor skillnad. Han är en av de förändrare som kommer att presenteras när det här projektet sjösätts.

I Egypten omskars 9 av 10 flickor för kanske 10 år sedan. Lilla Padour dog. Hennes mamma tog upp kampen mot könsstympningen. Nu är det olagligt och idag omskärs ”bara” en 1 av 10.

 

Det här journalistiska projektet ska bli en hemsida tillgänglig i hela världen på flera språk. Dokumentation är viktigt men också hopp. Människor som gör skillnad i arbetet kallas förändrare. De lyfts fram för att visa att det går att göra livet bättre för kvinnor, barn och också förstås män. Vi behöver öppna ögonen för att förändring ska ske. Våldet måste stoppas.

 

Jag ser fram mot att följa arbetet vidare och de här tre modiga journalisterna. Läs mer på http://www.causeofdeathwoman.com/

 

Sida 1 av 41234»