Kött och en trovärdig kyrka

”Vår lyckonivå har inte ökat i takt med köttkonsumtionen” konstaterar Liv Södahl i sin utmanande krönika i förra veckans nummer av tidningen Sändaren. Nej, vår lyckonivå har sannolikt inte ökat, men däremot har vi ytterligare avlägsnat oss från en hållbar livsstil. Att djuruppfödning är en av de största ”bidragen” till utsläpp av växthusgaser (18 %) är fakta som visar på att det måste bli förändringar.

Det behövs politiska beslut. Det måste bl.a. bli ett slut på EU:s subventioner av storskalig djuruppfödning. Men som alltid är det också viktigt vad du och jag gör, inte minst för opinionsbildningen. Det handlar inte om allt eller inget, utan om att vara beredd att ta de små stegen (t.ex. köttfri måndag).

Inför bildandet av den nya kyrkan, i arbetet för Gemensam Framtid, lyfts några ledord fram. Ett av dessa är att bli en trovärdig kyrka. Jag menar att en trovärdig kyrka måste ta på allvar de frågor som är avgörande för en rättvis och hållbar framtid.

Rättvisemärkta varor börjar få ordentligt fäste hos svenska konsumenter. Det började med Sackeus butiker i kyrkor och några som valde rättvisemärkt kaffe och te. Kyrkorna var med och drog igång rörelsen. Nu behöver vi gå vidare. Vår kristna tro, att vara Jesu lärjungar utmanar oss. En trovärdig kyrka kan bl.a. lära av Diakonia som gör en intressant och viktig koppling mellan sitt engagemang för mänskliga rättigheter, global rättvisa, fattigdomsbekämpning och nödvändigheten av en minskad köttkonsumtion.

Det är 36 år sedan jag slutade äta kött. Jag blev påverkad av en intensiv debatt i Frikyrkliga Gymnasiströrelsen om köttkonsumtion. Då handlade det inte om djurhållning eller växthuseffekt (som ingen kände till) utan frågan om hur maten skulle räcka till åt alla. Att jag inte själv äter kött borde inte diskvalificera mig att tycka i frågan, speciellt som det är så tyst. Däremot utmanar det mig att se andra områden i mitt eget liv där jag kan ta steg mot en hållbar livsstil.

Det handlar inte om moralism, att döma någon annan eller en ny syndkatalog utan att dela med oss av våra ”upptäckter” och låta oss inspireras och utmanas av andras, t ex av en ung profet som Liv Södahl.

Jobbigt? – javisst. Det är jobbigt att behöva reflektera och förändras. Men vi har inget val. Inte om vill ha en trovärdig kyrka. Inte om vi vill att även våra barn och barnbarn ska få en fungerande jord att leva på. Då måste samtalet om köttkonsumtion, bilresor, charterresor, boende och övrig konsumtion få leva och påverka oss. Vill du vara med i det samtalet i vår nya trovärdiga kyrka där lärjungaskapet kan ge oss kraft, inspiration och vägledning?

Lennart Renöfält
Distriktsföreståndare
Mellansvenska distriktet av Svenska Missionskyrkan och SMU

Sida 3 av 3«123