Arkiv - Lennart Renöfält RSS Feed

Inspirerande möten

Ett tydligt fokus på några prioriterade områden som genomsyrar hela kyrkan.
En omfattande och framgåndsrik satsning på församlingsplantering.
Ett genomtänkt stöd till församlingar för att de skall utvecklas på ett positivt sätt. Stöd till pastorer med bl.a. coaching.
Ett begynnande arbete med ledarutveckling på olika nivåer inom kyrkan.
Ett gott samspel mellan det lokala, regionala och nationella där fokus ligger i den lokala församlingen.
En stark identitet som samfund med goda relationer och egna redskap till stöd för arbetet.

Det här skulle kunna vara en vision för Gemensam Framtid. Men det är några saker vi sett och låtit oss inspireras av i mötet med Evangelical Covenant Church, EEC under den gångna veckan.
Vi är distriktsföreståndarna i Missionskyrkan som har förmånen att få möta ECC, en kyrka i Nordamerika som en gång bildades genom svenska invandrare. Vi möter pastorer och andra som jobbar med att starta nya församlingar och vi lyssnar på deras starka berättelser från olika miljöer och sammanhang.
Vi möter även pastorer från ”etablerade” församlingar, alltså församlingar som funnits under en längre tid. De vi möter deltar i det ”vitaliseringsprogram” som kyrkan startat, där dessa församlingar får hjälp att hitta sin väg för att på nytt bli levande församlingar som lever i uppdraget.

Med under dessa dagar är också två distriktsföreståndare liksom flera från den nationella ledningen i Chicago, som ger oss den övergripande bilden av kyrkans mål och arbete. Det är en spännande och utmanande verklighet vi möter i ECC, en kyrka som växer kraftigt och tar emot ca 20 nya församlingar varje år.

Varken vi som deltar i studieresan eller våra värdar tror att det går att direkt överföra och översätta dessa erfarenheter till vår svenska miljö. Men det finns mycket att låta sig inspireras av och mycket som utmanar oss både lokalt, regionalt och nationellt när vi fortsätter forma Gemensam Framtid.

Det kom ett brev

För några dagar sedan fick jag ett brev. Det är inte ofta som det kommer personliga brev i den vanliga brevlådan ute vid byvägen i dessa cybertider. Ännu mer speciellt var det att brevet var handskrivet. Men något var lite konstigt, jag kände igen handstilen – den var min egen.
Brevet skrev jag i januari på Vinterkonferensen, den stora mötesplatsen för pastorer, diakoner och andra medarbetare inom Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan. Jag var inte ensam om att skriva brev till mig själv. Vi var hundratals medarbetare som skrev för att påminna oss själva om vilka tankar och drömmar som temat ”En kyrka utan väggar” hade väckt hos oss. Vi fick skriva om hur vi ville vara med och bygga den nya kyrkan, Gemensam Framtid, och vad vårt bidrag fram till augusti i år skulle bli.
Idag har jag förmånen att vid sidan av mitt jobb i distriktet få vara med och utforma hur den nya kyrkan på bästa sätt skall kunna stödja församlingarna i Uppdraget. Det handlar mycket om ”En kyrka utan väggar”. Om hur visionen vi delade på Vinterkonferensen om en kyrka som når nya människor med evangeliet ska bli allt tydligare i våra församlingar.
Vi står mitt uppe i ett mycket spännande arbete med att söka vägar för den nya kyrkan. Ta vara på den glädje, energi och entusiasm som så tydligt uttrycktes på bildarmötet för Gemensam Framtid i början av juni så att det också bidrar till en förnyelse och utveckling i den lokala miljön. Dela de goda exemplen med varandra. Tillsammans kan vi vara med och skapa en atmosfär som öppnar upp för de nödvändiga och många gånger stora steg av förnyelse och förändring som vi behöver ta för att på nytt leva missionsuppdraget.
Just nu känns det lite rörigt och otydligt med en hel del av arbetet med Uppdraget. Men hellre ett kreativt kaos än fasta och låsta strukturer och planer som inte landar i verkligheten.
Har du tankar om vilket fokus som Gemensam Framtid bör lägga på Uppdraget, så dela dem här eller kontakta mig direkt (lennart.renofalt@missionskyrkan.se).
Lennart Renöfält
Distriktsföreståndare, Mellansvenska distriktet av Svenska Missionskyrkan/SMU
Tillsammans med Gunilla Ikponmwosa ansvarig för Fokus Uppdraget i Gemensam Framtid.

Kött och en trovärdig kyrka

”Vår lyckonivå har inte ökat i takt med köttkonsumtionen” konstaterar Liv Södahl i sin utmanande krönika i förra veckans nummer av tidningen Sändaren. Nej, vår lyckonivå har sannolikt inte ökat, men däremot har vi ytterligare avlägsnat oss från en hållbar livsstil. Att djuruppfödning är en av de största ”bidragen” till utsläpp av växthusgaser (18 %) är fakta som visar på att det måste bli förändringar.

Det behövs politiska beslut. Det måste bl.a. bli ett slut på EU:s subventioner av storskalig djuruppfödning. Men som alltid är det också viktigt vad du och jag gör, inte minst för opinionsbildningen. Det handlar inte om allt eller inget, utan om att vara beredd att ta de små stegen (t.ex. köttfri måndag).

Inför bildandet av den nya kyrkan, i arbetet för Gemensam Framtid, lyfts några ledord fram. Ett av dessa är att bli en trovärdig kyrka. Jag menar att en trovärdig kyrka måste ta på allvar de frågor som är avgörande för en rättvis och hållbar framtid.

Rättvisemärkta varor börjar få ordentligt fäste hos svenska konsumenter. Det började med Sackeus butiker i kyrkor och några som valde rättvisemärkt kaffe och te. Kyrkorna var med och drog igång rörelsen. Nu behöver vi gå vidare. Vår kristna tro, att vara Jesu lärjungar utmanar oss. En trovärdig kyrka kan bl.a. lära av Diakonia som gör en intressant och viktig koppling mellan sitt engagemang för mänskliga rättigheter, global rättvisa, fattigdomsbekämpning och nödvändigheten av en minskad köttkonsumtion.

Det är 36 år sedan jag slutade äta kött. Jag blev påverkad av en intensiv debatt i Frikyrkliga Gymnasiströrelsen om köttkonsumtion. Då handlade det inte om djurhållning eller växthuseffekt (som ingen kände till) utan frågan om hur maten skulle räcka till åt alla. Att jag inte själv äter kött borde inte diskvalificera mig att tycka i frågan, speciellt som det är så tyst. Däremot utmanar det mig att se andra områden i mitt eget liv där jag kan ta steg mot en hållbar livsstil.

Det handlar inte om moralism, att döma någon annan eller en ny syndkatalog utan att dela med oss av våra ”upptäckter” och låta oss inspireras och utmanas av andras, t ex av en ung profet som Liv Södahl.

Jobbigt? – javisst. Det är jobbigt att behöva reflektera och förändras. Men vi har inget val. Inte om vill ha en trovärdig kyrka. Inte om vi vill att även våra barn och barnbarn ska få en fungerande jord att leva på. Då måste samtalet om köttkonsumtion, bilresor, charterresor, boende och övrig konsumtion få leva och påverka oss. Vill du vara med i det samtalet i vår nya trovärdiga kyrka där lärjungaskapet kan ge oss kraft, inspiration och vägledning?

Lennart Renöfält
Distriktsföreståndare
Mellansvenska distriktet av Svenska Missionskyrkan och SMU