Arkiv - Klas Johansson RSS Feed

Man trivs där man behövs

Jag är oerhört stolt över att vara en del av en rörelse som i så hög grad bygger sin verksamhet på idealitet. Så många människor i våra församlingar satsar av sin fritid för att bidra till det gemensamma arbetet. Många av dem otaliga timmar varje månad!
Ändå kan jag ibland tänka att vi inte fullt ut tar vara på alla ideella resurser som finns i vår närhet. T.ex. tror jag att vi skulle kunna fråga såväl föräldrar till barn i SMU, som vänner till församlingen, om hjälp i högre utsträckning än vad vi gör. Flera av dem tror jag gärna skulle bidra om de bara fick en möjlighet/fråga.

För några veckor sedan hade jag förmånen att delta i den kyrka-arbetslivskonferens som hölls i Umeå. Ett av besöken/föreläsningarna under dessa två dagar handlade om volontärarbete. Amelie Silferstolpe berättade om hur hon för knappt tio år sedan startade Volontärbyrån när hon upptäckte att fler än hon själv var mycket intresserade av att engagera sig ideellt men hade svårt att veta var deras engagemang behövdes. För att samordna volontärer med frivilligorganisationer startade hon en webbsida där kontakt kunde knytas. Idag har 28945 volontärkontakter förmedlats till 1367 frivilligorganisationer!

Det som slog mig var att Amelie mer utgick från den enskildes längtan efter att få hjälpa till än organisationernas behov. Kan det vara så att vi, inom församlingar och SMU, först tänker våra (församlingens och SMU:s) behov istället för att ta vara på det intresse som finns hos enskilda och medlemmar att hjälpa till? Skulle vi kunna frigöra kraft och resurser genom att tänka annorlunda?

Bertil Johansson, som för Svenska Kyrkans del arbetat tillsammans med Volontärbyrån, bidrog i samtalet och sa ”Man trivs där man behövs” och menade att detta är ett syfte i sig: att hjälpa människor känna sig behövda.

För inte är det väl så att vi fortfarande tänker att det bara är redan troende och medlemmar som får hjälpa till i vår verksamhet? Visst bör man vara positivt inställd till det vi gör, men hjälpen behövs ju hursomhelst och kontaken kan säkert många gånger leda vidare till en fördjupad tro.

Så, först och främst TACK till alla er som troget bidrar i och till vårt gemensamma arbete, men låt oss också bli lite mer frimodiga att be andra om hjälp.

 

Klas Johansson

PS.
På nationell har Svenska Missionskyrkan en satsning som gör det möjligt för dig som vill göra en insats ideellt som vi kallar Volontär i Missionskyrkan. Klicka på länken om du blir nyfiken och längtar efter att bli ännu mer behövd, såväl i Sverige som utomlands.

Hellre rörelse än kyrka

För mig är det en självklarhet att vi, oavsett om vi kallat oss Missionsförbundet eller Missionskyrkan, har varit och är en kyrka. Har alltid haft svårt förstå när en del av våra medlemmar som vid de stora händelserna i livet, som dop, vigsel eller begravning mm valt att gå till Svenska Kyrkan istället för att låta det ske i sin egen församling, i missionskyrkan/missionshuset, av den egna pastorn och i församlingens mitt.

Samtidigt önskar jag, och vill hellre betona, att vi är en ”rörelse” snarare än en ”kyrka”. Inte för att vi inte är en kyrka, för det anser jag att vi är, utan därför att all utveckling kräver rörelse.

Det går inte att stå still om man vill utvecklas. Står man still så kommer man att stagnera. Att vara en kyrka är att vara i rörelse och ständig förändring. Men ordet ”kyrka” kan emellanåt signalera institution och stagnation, även om det inte är tanken. När vi nu är mitt inne i processen att forma den nya kyrkan så är min längtan att vi mest av allt kommer se en ny rörelse, med Jesus i centrum, som möter människor mitt i livet.

 

När jag skriver detta sitter jag på Arlanda på väg till USA tillsammans med mina distriktsföreståndarkollegor. Vi skall besöka vår systerkyrka, Evangelical Covenant Church (amerikanska missionskyrkan), och på plats studera och samtala om den goda utveckling den kyrkan/rörelsen har. Covenant Church  i USA, vår systerkyrka, är just nu den snabbast växande kyrkan i hela USA!

Växten består framförallt av nya pionjära och multietniska församlingar som grundats de senaste tio åren. Parallellt med denna församlingsgrundande rörelsen arbetar man tydligt med vitalisering av de befintliga församlingarna (i Sverige talar vi om församlingsutveckling, omstart och nystart.) Det blir säkert tillfälle för mig eller någon av mina kollegor att återkomma med intrycken från denna resa.

Intrycket så här långt är ändå att man lyckats se behoven i sin samtid och skapat former för att möta dem och där presentera och levandegöra Jesus Kristus.

 

I söndags mötte jag församlingen i Råneå till gudstjänst, nattvardsfirande och kyrkkaffe. Råneå är en av våra mindre församlingar. Vi var ca tjugo personer vid gudstjänsten. 90 % har med god marginal passerat pensionsåldern. Visst kan man fundera över framtidsutsikterna.

Men när jag kommer dit och öppnar kyrkdörren möts jag av skratt och livliga samtal i köket och serveringslokalen. Flera var där och förberedde för kyrkkaffet och nattvardsfirandet. En påtagligt god stämning och atmosfär.

Vi hälsar, går genom gudstjänstordningen mm. När jag sedan slår mig ner och samlar mina tankar i bön inför gudstjänsten och gudstjänsten inleds, så blir gudsnärvaron så stark och påtaglig. Min upplevelse blir att här är det en församling, som visserligen har hög medelålder, men där bönen lever och Guds närvaro är tydlig! Guds ande rörde vid oss och skapade sin goda rörelse i våra hjärtan, inte minst mitt.

Djupast sett är det detta allt handlar om. Att den helige Ande får möta våra hjärtan och om och om igen sätta oss i rörelse. Låt oss bygga vidare tillsammans så att vi öppnar för detta snarare än låsa om formerna.

 

Klas Johansson

Vad är evangelium idag?

 

Vid stranden nära Wettershus

Missionskyrkans distriktsföreståndare och missionsföreståndaren (i år Olle Alkholm som är tillförordnad missionsföreståndare) har de senaste 8-10 åren startat det nya verksamhetsåret genom att mötas till retreat på Wettershus några dagar. Så även detta år. Normalt brukar det vara en helt tyst retreat där tystnaden endast bryts för andakt och kort bibelstudium. I år hade vi förmånen att det första dygnet få lyssna till, och samtala med, Magnus Malm innan vi gick in i tystnaden, vilket var oerhört berikande. Magnus har en förmåga att med skärpa tala in i vår tid samtidigt som det görs med ödmjukhet och värme.

Under dessa dagar, vilket jag gör till och från annars också, levde jag med frågan ”Vad är evangelium till vår tids människor?” Kan ofta känna att jag själv och vi som kristenhet har svårt att riktigt få fatt på orden och uttrycken för detta. Att vi famlar omkring i vårt försök att hitta fram till djupet i tron och det som verkligen skulle beröra och förändra.

När Magnus Malm inleder sin undervisning så tar han sin utgångspunkt i Guds godhet. Jag hör att han säger (mina ord och min tolkning): En grund för att kunna ta emot tron, leva befriat och upprättat, är att förstå och ta till sig att Gud är god. Vi kan aldrig bli fria om vi är rädda. Så länge vi inte i djupet har förstått att Gud är en god Gud kommer vi att vara mer eller mindre förlamade i såväl vår gudsrelation som i vårt personliga liv. Vårt uppdrag som kristna och församlingar/kyrka är att förmedla befrielse och det är endast möjligt om vi förstått och förmedlar att Gud är god.

När vi förstår att Gud är god vågar vi också brottas med honom kring de svåra frågorna i livet. De frågor som vi annars kanske väljer att väja för. Just detta att verkligen ”brottas” med Gud, samtala med honom, även när vi inte tycker oss förstå det vi möter i livet eller i vår bibelläsning, var ett återkommande inslag i Magnus undervisning. Utmaningen att inte undvika Gud eller bibeln när vi inte känner att vi kan hålla med eller förstår underströks.
Där man lever i det goda spänningsfältet mellan Guds godhet och brottningskampen med livets svåra frågor kan befrielse och upprättelse blir verklighet.

Ofta så delar vi upp oss kristna i liberala eller konservativa och allt däremellan. En uppdelning som ibland kan vara nödvändig men som ofta blir jobbig och på ett negativt sätt markerar avstånd istället för gemenskap. Den riktigt viktiga frågan är kanske snarare i vilken församling och kyrka som Gud får verka befriande och upprättande för människor idag? Där kan vi ana livet och evangeliet!

Skulle vara spännande om du ville dela med dig av dina tankar kring hur du vill uttrycka evangelium idag och var du ser befrielsen bli verklighet.

 

Klas Johansson

Konfirmation och föräldrastöd

Har just nu förmånen att tillbringa tre veckor med ett gäng konfirmander och ledare på ”Fjällkonfa” i Hemavan. Du kan följa vad som händer genom den blogg (med många bilder) som konfirmanderna skriver varje dag på www.fjallkonfa.se.

I en undersökning som nyligen gjordes i Svenska kyrkan poängterades hur viktig konfirmationstiden var för att tron skulle växa bland deras medlemmar. Jag är övertygad om att det är lika viktigt i vårt sammanhang. Ett prioriterat område i varje församlings liv borde därför vara konfirmationsläsning. Oavsett om man har resurser att bedriva det på egen hand hemma i församlingen eller om man stödjer ungdomarna så att det har möjlighet att åka på något av de läger som ordnas av exemplevis distrikten.

En av våra församlingar i Övre Norrlands distrikt, som inte själva har resurser att bedriva konfirmationsundervisning på hemmaplan, stödjer målmedvetet ungdomar ide har kontakt med genom att subventionera lägeravgiften till Fjällkonfa. De talar lyriskt om vilken betydelse lägret har för såväl ungdomarna själva som deras föräldrar/familjer.

För denna församling är detta en av deras viktigaste evangelisationssatsningar. Ett bra exempel på hur man kan lösa det när man inte själv har möjlighet att erbjuda konfirmationsundervisning på hemmaplan.

 

I en annan tidning läste jag nyligen en undersökning om vilka personer som är de viktigaste förebilderna för att unga skall få en levande tro på Jesus. Ungdomsledare i våra barn och ungdomsgrupper hamnar naturligt högt vilket understryker vilket viktigt arbete som görs i våra föreningar vecka ut och vecka in. Den allra viktigaste förebilden är dock de egna föräldrarna!

Vi vet att det inte är lätt alla gånger att vara förälder. Vi vet att det för många kristna föräldrar är en stor vånda hur man på ett naturligt sätt talar om sin egen tro med sina barn. Här tror jag vi kan göra ännu mer för att stödja, och ge redskap till, föräldrar i våra församlingar så att de blir trygga och glada i sin tro och i sitt föräldraskap och därmed kan förmedla en levande tro till sina barn.

 

Nu önskar jag dig en riktigtskön sommar och ber att du skall få många tillfällen att i avkoppling och vila möta Jesus Kristus på ett personligt sätt!

/Klas Johansson

 

PS. Eftersom det är semestertid hälsar mina kollegor att det kanske inte kommer ett nytt inlägg varje vecka under sommaren här på bloggen. Vi lovar däremot att återkomma med vanlig regelbundenhet efter sommaren. DS