Gå – tjäna Herren med glädje

Jag firade domsöndagsgudstjänst i Östmarkskapellet i Oslo. Det var en länge närd önskan som gick i uppfyllelse att få delta i gudstjänst i marka utanför stadskärnan i den norska huvudstaden. Då Norge är en viktig del i vår familj har det ofta talats om gudstjänst i Nordmarks- och Östamarkskapellet i Oslo. Och så är ju detta med att gå på tur en så stor del av den norska folksjälen. Nu äntligen blev det av även för mig.
Efter en härlig joggingtur kom vi fram denna gråtrista novembersöndag. Elden brann i den öppna spisen i peisestuen och scouterna serverade kaffe och våfflor. Det smakade gott. Och så ringde klockorna in till gudstjänst och kyrksalen fylldes. Jag höjde på ögonbrynen i förvåning att det var nästan helt fullsatt en sådan här rätt ogästvänlig söndag. Härlig församlingssång. Enkel gudstjänstordning. En väldigt god preken över Matt 25 om Människosonens dom. Den handlade om livets stora allvar, upprättelsens möjlighet och vikten att leva nära den uppståndne. Ett flertal gånger under gudstjänsten påmindes vi om att det var kyrkoårets sista söndag. Ja tänkte, redan är vi där och i veckan måste adventsstaken plockas fram.
Så satt vi där i lusekofter, joggingdräkter, vandringskängor, med mössor och ryggsäckar på golvet. Några lite svettiga andra med väderbitna kinder, lyssnade andäktigt och den korta gudstjänsten gick mot sitt slut. Efter välsignelsens ord kom så sändningen: ”Gå- tjäna Herren med glädje”. Ord som jag hört så många gånger förut och som jag själv fått dela så många gånger men nu blev orden så konkreta, närgångna och angelägna. Gå- tjäna i glädje! Ingen hade bil eller cykel som väntade utanför. Nej alla måsta vi gå 3 eller 5 eller 10 km för att komma till vår utgångpunkt.
Vad får jag göra i veckan mellan kyrkoårets sista söndag och mellan dess första söndag. Jo, jag får gå i uppdraget att tjäna Herren med glädje. Hela tiden är vi mellan det som ligger bakom och det som ligger framför – i nuet får vi gå med glädje.
Så finns vi där också i vårt sammanhang i vår kyrka. Gamla samfund avslutas sakta men säkert och en ny gemensam kyrka formas. Tankar, känslor, aktiviteter blandas och mitt i allt får vi alla gå och tjäna Herren – och göra det i glädje.