Hellre rörelse än kyrka

För mig är det en självklarhet att vi, oavsett om vi kallat oss Missionsförbundet eller Missionskyrkan, har varit och är en kyrka. Har alltid haft svårt förstå när en del av våra medlemmar som vid de stora händelserna i livet, som dop, vigsel eller begravning mm valt att gå till Svenska Kyrkan istället för att låta det ske i sin egen församling, i missionskyrkan/missionshuset, av den egna pastorn och i församlingens mitt.

Samtidigt önskar jag, och vill hellre betona, att vi är en ”rörelse” snarare än en ”kyrka”. Inte för att vi inte är en kyrka, för det anser jag att vi är, utan därför att all utveckling kräver rörelse.

Det går inte att stå still om man vill utvecklas. Står man still så kommer man att stagnera. Att vara en kyrka är att vara i rörelse och ständig förändring. Men ordet ”kyrka” kan emellanåt signalera institution och stagnation, även om det inte är tanken. När vi nu är mitt inne i processen att forma den nya kyrkan så är min längtan att vi mest av allt kommer se en ny rörelse, med Jesus i centrum, som möter människor mitt i livet.

 

När jag skriver detta sitter jag på Arlanda på väg till USA tillsammans med mina distriktsföreståndarkollegor. Vi skall besöka vår systerkyrka, Evangelical Covenant Church (amerikanska missionskyrkan), och på plats studera och samtala om den goda utveckling den kyrkan/rörelsen har. Covenant Church  i USA, vår systerkyrka, är just nu den snabbast växande kyrkan i hela USA!

Växten består framförallt av nya pionjära och multietniska församlingar som grundats de senaste tio åren. Parallellt med denna församlingsgrundande rörelsen arbetar man tydligt med vitalisering av de befintliga församlingarna (i Sverige talar vi om församlingsutveckling, omstart och nystart.) Det blir säkert tillfälle för mig eller någon av mina kollegor att återkomma med intrycken från denna resa.

Intrycket så här långt är ändå att man lyckats se behoven i sin samtid och skapat former för att möta dem och där presentera och levandegöra Jesus Kristus.

 

I söndags mötte jag församlingen i Råneå till gudstjänst, nattvardsfirande och kyrkkaffe. Råneå är en av våra mindre församlingar. Vi var ca tjugo personer vid gudstjänsten. 90 % har med god marginal passerat pensionsåldern. Visst kan man fundera över framtidsutsikterna.

Men när jag kommer dit och öppnar kyrkdörren möts jag av skratt och livliga samtal i köket och serveringslokalen. Flera var där och förberedde för kyrkkaffet och nattvardsfirandet. En påtagligt god stämning och atmosfär.

Vi hälsar, går genom gudstjänstordningen mm. När jag sedan slår mig ner och samlar mina tankar i bön inför gudstjänsten och gudstjänsten inleds, så blir gudsnärvaron så stark och påtaglig. Min upplevelse blir att här är det en församling, som visserligen har hög medelålder, men där bönen lever och Guds närvaro är tydlig! Guds ande rörde vid oss och skapade sin goda rörelse i våra hjärtan, inte minst mitt.

Djupast sett är det detta allt handlar om. Att den helige Ande får möta våra hjärtan och om och om igen sätta oss i rörelse. Låt oss bygga vidare tillsammans så att vi öppnar för detta snarare än låsa om formerna.

 

Klas Johansson