DET GODA SAMTALET

Eftersmaken är omisskännlig! Axlarna sjunker och stegen får ny svikt! Något, som smakar hopp, fyller hjärterot och avspeglas i ögonen. I bästa fall kan man plötsligt känna sig något generösare, mot det som möter, än tidigare.

Det enda som krävs är Närvaro!
Närvaro som bereder samtliga deltagare utrymme.
Närvaron som skapar tillit!
Närvaron som förmår härbärgera allas nu-situation, utan slagsida åt något håll.

Jag talar om det GODA SAMTALET! Detta välgörande, goda som borde finnas med på FN:s lista över mänskliga rättigheter, men det är förmodligen svårt att lagstadga om . När St Lukas-avdelningarna i Lund, Malmö och Helsingborg i lördags firade att det var 50 år sedan de startade sin verksamhet tillsammans, inbjöd de till en heldag i Stadshallen i Lund med temat ”Det goda samtalet”. Ur olika perspektiv belystes ämnet på ett högintressant sätt inför en fullsatt åhörarsal. Det var alldeles uppenbart att ämnet mötte en längtan och ett behov av att bli delaktig av detta.

I ”Sydsvenskans” artikel om dagen angavs temat felaktigt till ”Det goda samhället”.
Det var ingen dum felskrivning! Jag är övertygad om att det goda samtalet bidrar till ett gott samhälle. Ja, kanske till och med att det är en förutsättning. Lika övertygad är jag om att varje sammanslutning, varje organisation, varje samfund, varje liten eller större gemenskap behöver värna det goda samtalet – för helhetens skull.

Gunnel Jacobsson-Kritz