VAD STÅR DET PÅ DINA BADGES?

Hur många budskap kan vi skicka ut samtidigt utan att de slår ihjäl varandra?
I SMK lär finnas sådär tolv ”officiella” bloggar, fick jag höra häromdagen. Nu skriver jag på en av dem. Jag har också fått uppgiften att skriva på www.blipastor.nu som är en annan av dessa bloggar. Kan jag skriva samma sak på båda ställena? Läser samma människor allt, överallt, det som finns i samma ”sfär”? Är det mer meningsfullt och verkningsfullt att sprida samma budskap på så många ställen som möjligt, upprepa sig och tydliggöra? Eller ska man variera sitt budskap, tala med ”bönder på bönders vis och lärde män på latin”? (Som om bönder inte kunde vara det samma som lärda män, och lärda kvinnor inte kunde vara bönder!). På bloggen som mest riktar sig till blivande pastorer, Det Levande Ordets Tjänare, borde man kanske formulera sig på ett sätt och till andra på annat sätt. Eller?

På busshållplatsen i morse stod en kille som hade kläder och väska täckta med badges. Budskapen var många. Jag blev förvirrad. Men också road och intresserad.
När bussen äntligen kom frågade jag honom, samtidigt som vi klev på och satte oss bredvid varandra:
”Står du för alla dessa budskap?”. ”Nej” svarade han ”inte alla, bara några. Resten är en kul grej”.
Och jag läste snabbt: ”Normala människor bryr sig inte”, ”Käfta emot”, ”Bisexuals doesn´t mean crowded”, ”När jag blir stor ska jag bli polis”, ”Who says I wan´t fit in?”, ”I´m in space”, ”PRAO-elev”.
OK, tänkte jag. Men hur ska jag veta vilka budskap som för honom är på allvar. Jag hann inte fråga, för strax var bussen framme.
Men jag hade stor lust att diskutera t ex badgen ”God utan gud”. Eftersom jag tror att allt gott kommer från Gud. Gud ÄR god. Och att den som också gör gott, är god, förmedlar Guds godhet – även om denne gode själv inte tror det.

Ja, vilka budskap sänder vi ut? Vad förmedlar jag med det jag säger, skriver, gör, hur jag klär mig, hur jag smyckar mig? Enligt logonomen Åse Hagerman, som personalen på SMKs kyrkokansli förra veckan fick hjälp av att jobba med sina röster och uttryck, består ungefär 70% av det vi förmedlar av det som sägs med kroppen och rösten. Endast en liten del handlar om det vi faktiskt säger med våra ord. Men när vi kommunicerar såhär, i bloggar och på nätet, eller med hjälp av textknappar på jackan (badges), vad uppfattar vi då av budskapet? Kan det rent av vara så att vi skickar ut så många budskap att det istället blir förvirrande och otydligt, att de olika budskapen slår ihjäl varandra.
Kanske uppfattas ett helt annat budskap än det vi, eller i detta fall jag, avsett. När jag släppt iväg orden förfogar jag ju inte längre över dem. Det kan det vara värt att reflektera över, inte bara när vi skriver på Facebook, bloggar eller skriver artiklar utan också när vi talar och sänder budskap med ord och med kropp.

För mig blev morgonens badge ”God utan gud” sannolikt inte det budskap som avsändaren avsett.
Den blev istället en påminnelse om Guds godhet som omsluter allt, även den som inte tror på någon Gud.

Helen Friberg
Distriktsföreståndare SMK i Mälardalen