Vad är evangelium idag?

 

Vid stranden nära Wettershus

Missionskyrkans distriktsföreståndare och missionsföreståndaren (i år Olle Alkholm som är tillförordnad missionsföreståndare) har de senaste 8-10 åren startat det nya verksamhetsåret genom att mötas till retreat på Wettershus några dagar. Så även detta år. Normalt brukar det vara en helt tyst retreat där tystnaden endast bryts för andakt och kort bibelstudium. I år hade vi förmånen att det första dygnet få lyssna till, och samtala med, Magnus Malm innan vi gick in i tystnaden, vilket var oerhört berikande. Magnus har en förmåga att med skärpa tala in i vår tid samtidigt som det görs med ödmjukhet och värme.

Under dessa dagar, vilket jag gör till och från annars också, levde jag med frågan ”Vad är evangelium till vår tids människor?” Kan ofta känna att jag själv och vi som kristenhet har svårt att riktigt få fatt på orden och uttrycken för detta. Att vi famlar omkring i vårt försök att hitta fram till djupet i tron och det som verkligen skulle beröra och förändra.

När Magnus Malm inleder sin undervisning så tar han sin utgångspunkt i Guds godhet. Jag hör att han säger (mina ord och min tolkning): En grund för att kunna ta emot tron, leva befriat och upprättat, är att förstå och ta till sig att Gud är god. Vi kan aldrig bli fria om vi är rädda. Så länge vi inte i djupet har förstått att Gud är en god Gud kommer vi att vara mer eller mindre förlamade i såväl vår gudsrelation som i vårt personliga liv. Vårt uppdrag som kristna och församlingar/kyrka är att förmedla befrielse och det är endast möjligt om vi förstått och förmedlar att Gud är god.

När vi förstår att Gud är god vågar vi också brottas med honom kring de svåra frågorna i livet. De frågor som vi annars kanske väljer att väja för. Just detta att verkligen ”brottas” med Gud, samtala med honom, även när vi inte tycker oss förstå det vi möter i livet eller i vår bibelläsning, var ett återkommande inslag i Magnus undervisning. Utmaningen att inte undvika Gud eller bibeln när vi inte känner att vi kan hålla med eller förstår underströks.
Där man lever i det goda spänningsfältet mellan Guds godhet och brottningskampen med livets svåra frågor kan befrielse och upprättelse blir verklighet.

Ofta så delar vi upp oss kristna i liberala eller konservativa och allt däremellan. En uppdelning som ibland kan vara nödvändig men som ofta blir jobbig och på ett negativt sätt markerar avstånd istället för gemenskap. Den riktigt viktiga frågan är kanske snarare i vilken församling och kyrka som Gud får verka befriande och upprättande för människor idag? Där kan vi ana livet och evangeliet!

Skulle vara spännande om du ville dela med dig av dina tankar kring hur du vill uttrycka evangelium idag och var du ser befrielsen bli verklighet.

 

Klas Johansson

  • Anders Axelsson

    Vad är evangelium idag? frågar Klas Johansson.
    Och Sahlberg ger upp som styrelseledamot.
    Varför? För det tunga slitet att formulera vad som är evangelium idag, tror jag. Tjäbblet. Det som sitter i huvudet.

    Jag sitter här och tänker. Vad är evangelium idag? Varför ska det vara så svårt att vara kyrka (frikyrka) när det finns så mycket gott vi kan åstadkomma?

    Jag tänker att det är väldigt lätt att vara kyrka. Mycket enkelt. Det är inte det som sitter i huvudet. Nej, det handlar om vad som finns i händerna och i kroppen. Det är att ta ansvar för detta samhälle vi lever i. Att veta vad människor behöver.

    Vet vi det? Vad människor behöver? Jag är inte så säker på det. I vår lilla församling lever vi i en ganska snäv värld, det märks tydligast i alla samtal vad vår kyrka ska ”satsa” på.

    Ja, vad behöver människor egentligen?
    Sammanhang, hemmakänsla, möten, riktiga samtal. Typ. Så skulle jag svara.

    Jag är väldigt lite intresserad av att människor tror ”rätt”, eller att min kyrka gör det. Vad jag tror är inte så viktigt i mitt liv. Men vad jag gör! Det här ser jag ju överallt i samhället, både där jag bor och i hela världen. När det är svält i Somalia är det mat och demokrati de behöver, inte religion eller en Gud. När Sverige måste klara ekonomin eller utmaningar i välfärdsstaten är det handling som behövs, inte käbbel. När äldre vanvårdas är det inte politisk färg eller rätt religion som är viktig, utan god omvårdnad. Finns inte pengar till det måste man omfördela resurserna och fundera på vad som ska prioriteras.

    I mitt arbete som sjukhuspastor märker jag tydligt att det viktiga där är att inte överge samt att lyssna på hur det är att vara den andre. Detta räcker väldigt långt. Jag behöver inte ”ge” något, jo möjligen mig själv för en stund. Det som är ”framgångsrikt” i min tjänst är att ”ta emot” människor.

    Jag tycker att kyrkan ska börja intressera sig mera för människan, hur det är att vara människa. Det är viktigare än att komma fram till rätt trosbekännelse.

    Jag skulle vilja bjuda in oliktänkande och ”främmande” människor till kyrkan till samtal för att fråga: Hur är det att vara människa? Hur är det att vara du? Jag skulle MYCKET hellre lyssna till detta än på alla tröttsamma predikningar från de redan färdigt troende.

    Och när vi lyssnar in människor kommer uppdraget att vara kyrka bli ganska självklart. Hur ska vi tillsammans förändra sammanhangen så att den andre, och vi, mår lite bättre och kan andas lite lugnare?