Då ber vi ändå..!

I söndags var jag i Växjö för att medverka i prästvigningsgudstjänsten i Växjö Domkyrka. Som en konsekvens av det samarbetsavtal som Svenska Kyrkan och Svenska Missionskyrkan ingick 2006, bjuder vi in varandra att närvara/medverka vid ordinations- och vigningsgudstjänster, då diakoner, pastorer och präster ordineras/vigs för tjänst. De 9 prästkandidaterna och alla medverkande/assisterande samlas för genomgång av gudstjänsten. I ett angränsande rum övar kören och vaktmästarna bär fram staplar med lösa stolar, eftersom kyrkan redan är till bristningsgränsen fullsatt.

När det är dags för processionen att formera sig ute på domkyrkoplanen, kommer tf domprost Leif Adolfsson fram till mig och nästan viskar:
”Du, jag vill så gärna att vi ber för Er nybildade kyrka i vår allmänna förbön, men jag måste erkänna att jag vet inte vad ni heter”
”Då kan vi ta varann i hand på det”, nästan viskar jag tillbaka, ”för vi är inte riktigt framme där ännu”
”Då ber vi ändå”, viskar Leif innan han rättar in sig i processionsledet.

Som alltid vid ordinations- och vigningsgudstjänster är det högtidligt, berörande och stor glädje. När vi sedan i den allmänna förbönen ber vi för världen, för Växjö, för de nyvigda prästerna och för vår nybildade kyrka: ”Gud, vi tackar dig och ber för den nya kyrka som Svenska Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan bildat” – och hela fullsatta Växjö domkyrka stämmer in i bönen: ”Herre hör vår bön”, känns det oerhört starkt och snudd på heligt.

Vid den efterföljande lunchen på Östrabo kommer vår nya kyrka på tal igen. Stämningen är avspänd och atmosfären mer än god. Någon frågar om namnfrågan på vår nya kyrka och jag redogör för hur det ligger till. ”Kan vi inte ordna en liten tävling här vid bordet? ” föreslår någon. Den som kommer med bästa förslaget kan få bli hedersmedlem i nya kyrkan! Allmänt jubel! Det kallar jag ekumenik!! Vilken pingstdag!

Berörd i djupet av gudstjänsten och gemenskapen, värmen och tillgivenheten återvänder jag hem, och Leifs ord följer mig: ”Då ber vi ändå….” Ja,a,a, – det gör vi vänner! Vi ber av fullaste hjärta och uppriktigaste sinne. Ännu lever vi i den goda eftersmaken av vår kyrkokonferens, men framför oss ligger massor av arbete, olösta frågor, en väldig massa vardagar med mycket arbete. Jag ber om uthållighet, när entusiasmen svalnar, när snubbeltrådarna ställer till det för oss – i sammanhang som vi inte väntat, när frimodigheten och tålamodet tryter, när frågetecknen hopar sig. Jag ber om lyhördhet och kärlek, om tro och mod. När de olösta frågorna tycks hopa sig. Då ber vi ändå! Ja-a- det gör vi!

Gunnel Jacobsson- Kritz