Nu börjar det!

 

Nu börjar det!

Det är ofrånkomligt. Veckans brev handlar om att vi beslutat bilda en ny kyrka.

Den 4 juni var ju sannerligen en mäktig dag med bildarmöte i Filadelfiakyrkan i Stockholm för församlingar från Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan. Besluten om den nya kyrkan är naturligtvis det avgörande men det som jag också bär med mig som starka intryck är atmosfären, förhållningssätten, angelägenheten och den goda andan. Inför och under dagen märktes en stor förväntan bland ombuden och de många deltagarna på läkarna. Inte nog med att vi var på väg att göra något historiskt och nytt, det  kändes också som att alla ville medvetet agera så att ”den helige Ande och vi” samverkade. Alla inlägg präglades av angelägenhet för Guds rike och Guds kyrka. Talare och presidium såg till att allt skedde i respekt, med värdighet och med glimten i ögat.

Ett rungande ja var svaret på frågan om vi vill bilda en ny kyrka. Sedan var det stor debatt i namnfrågan, 41 talare med 11 namnförslag till den nya kyrkan. Definitivt beslut skall fattas senast 2014 och till dess heter vi Gemensam Framtid. Kyrkoledare skall väljas 2012- ja mycket arbete återstår sannerligen och den nya kyrkans ledning behöver allas vår förbön och vi får hjälpas åt.

Den goda förväntan inför lördagens bildarmöte uppfattar jag som att den håller i sig också dagarna efter. När man möter människor som var med om beslutet, såväl som de man möter ute i församlingarna dagarna efteråt och som inte var med om själva beslutet så andas de framtidstro och tacksamhet. Alla inser vi att först nu börjar det – och att det inte sker av sig självt utan kommer att kosta på. Många är beredda att stå till förfogande i bön och arbete. Angeläget att mitt i detta lyssna in de kritiska rösterna, de ifrågasättande synpunkterna då de berikar och gör det hela ännu bättre.

Svenska Missionskyrkan använde också söndagen som konferensdag och många var vi nog som tänkte att det blir en avslagen tillställning. Vi slutar ju alltid konferensförhandlingarna på lördagen. Bildarmötet på lördagen var ju höjdpunkten denna gång och det var långa dagar som tog på krafterna. Och så börjande söndagens förhandlingar redan 08.30. När man då kommer till Immanuelkyrkan på morgon är den fylld av ombud. Det är engagemang i förhandlingarna, spänst i föredragningarna och folk är sannerligen med på noterna. Då blir jag väldigt imponerad. Det finns en trohet och en ansvarskänsla som är stor i våra sammanhang. Vi bärs av engagemang och ställer oss till förfogande för att Guds rike skall växa och gestaltas på bästa tänkbara sätt.

Det finns en kraft hos människor som är överlåtna åt Guds sak i vår värld och det ger stort hopp när en ny kyrka formas.

Lennart Johansson

  • Agne Furingsten

    Delar din känsla och beskrivning, Lennart! Det var en mäktig upplevelse även för mig personligen som missionare med metodistiska och (pingst-)baptistiska rötter att få uppleva detta beslut och den atmosfär som präglade både vår egen konferens’ samtal och beslut och bildarmötets. Jag måste erkänna att jag upplevde den heliga Andens beröring så starkt att tårarna kom vid båda tillfällena! Nu arbetar vi vidare!