Vart tar människovärdet vägen?

Det var en av de fackliga företrädarna på den stora kemiska industrin som ställde den retoriska frågan. Vi hade tagit med oss en vanilj och blåbärslängd och de hade kokat kaffet. I ett slitet konferensrum satt vi sedan och pratade om hur man försökte hjälpa sina arbetskamrater som inte riktigt orkade arbeta i den takt som företaget ville. 

Lite senare i samma vecka bjöd vi in de som arbetar med personalfrågor på de olika industrierna till en förlängd lunch. Vi blev ett 20 tal som åt mat och lyssnade till ett föredrag på temat ”Produktion, pengar, personal… allt detta ansvar- men vem tänker på mig?”

Några veckor tidigare ringde de från ett av företagen och undrade om vi kunde komma. En medarbetare hade avlidit hastigt under helgens ledighet och nu skulle man berätta det för arbetskamraterna. – Hur gör vi? När ska vi ha minnestund? 

Vi, det är jag Per-Ulrik Johansson, pastor i Stenungsunds och Ucklums Missionsförsamlingar och Helena Jonsson kyrka-arbetslivs diakon i Svenska kyrkan i Stenungsund. Sedan 2007 samarbetar vi i kontakten med de kemiska industrierna i vårt samhälle. Eftersom Helena har en heltidstjänst finns hon också med i Krisgruppsarbete, Friskvårdsteam och mycket annat. Jag har 10-15% av min tjänst till Kyrka – arbetsliv. Ibland fylls de procenten upp med råge och ibland är det lugnare. 

”Församlingen är till för världen” skrev Lars Lindberg i sin dogmatik ”Ny skapelse” på 1980 talet. Vi läste den på Teologiska seminariet på Lidingö och diskuterade hur vi såg på församlingen. Är det endast en plats vi går till på söndagar för att hämta kraft, för att sedan återvända till vardagen, eller finns kyrkan och församlingen mitt i den vardag som är vår? Mitt ibland arbetsplatser, sjukhus, polis och vad det nu kan vara. 

Visst kan det vara svårt att få tiden att räcka till ibland med tanke på dagträffar, sammanträden och scoutgrupper som ska förberedas. Men orden från Lars Lindbergs bok lämnar mig inte. Jag kan inte begränsa kyrka och församling endast till det som sker innanför dess väggar .  

Jag har också förmånen att på Missionskyrkans uppdrag finnas med i ett Europeiskt Kyrka-arbetslivsnätverk – Church action labour and life. Där arbetar vi bland annat med frågan om utsatta arbeten. Arbeten där människor inte behandlas på ett bra sätt varken när det gäller arbetsvillkor eller lön. Det kanske inte är så vanligt i Sverige ännu. Här smyger sig de sämre villkoren in genom otryggare och osäkrare anställningar. Mina europeiska kollegor talar inte i termer av ”Hur kyrkan kan bli trovärdig?”. För dem är det självklart. Varhelst människor finns måste kyrkan också finnas. Som en profetisk röst som pekar på orättfärdigheter.  

I vårt arbete i Stenungsund handlar det också om att finnas till för enskilda människor. Livet är en helhet. Arbete och fritid hänger ihop. Mår jag dåligt i arbetet påverkar det mitt övriga liv, mår jag dåligt hemma kan det vara svårt att koncentrera sig på arbetet. Kan vi vara med och stödja den enskilda människan är det värt mycket.

 Per-Ulrik Johansson