Stärk diakonin och engagemanget i samhället

Helgen och den gångna veckan har för min del varit fylld av olika mötesplatser och samlingar där kyrkans engagemang i samhället och för medmänniskan varit i fokus!

Igår var jag i Immanuelskyrkan i Stockholm på gudstjänst. Församlingen gästades av Hans-Erik Lindström, präst i Svenska Kyrkan. Han predikade utifrån liknelsen om den barmhärtige samariern och började med att berätta om Ny Gemenskap, ett boende för hemlösa i Stockholm, som startades för 40 år sedan. Hans-Erik var med i starten och så var också många från Immanuelskyrkan och är det än idag. Så fortsatte han att tala om kärnan i evangeliet – kärleken till våra medmänniskor. Om hur Jesus i liknelsen utmanar de etablerade religiösa systemen. Har kärnan i evangeliet inte sipprat ner från hjärnan till hjärtat, undrar Hans-Erik. Hur etablerade är vi som kyrka idag? Socialförsäkringssystem i Sverige ska ge omsorg och stöd, men den personella, personliga relationen behövs ALLTID! Den diakonala teologin har påsken som bas, kyrkans kärna. Jesus är diakonos (grekiska) som dör för människor. Den lidande tjänaren. Diakoni – den kyrka som inte har detta är en halv kyrka. Diakoni är att se, känna med, bedöma och handla!

I lördags hade jag förmånen att vara med i Nässjö Missionskyrka. Där var det en distriktssamling för församlingar i Östra Götalands distrikt. Temat var Guds rike – en skapelsevänlig församling. Dagen gav möjlighet till samtal om miljö, klimat och rättvisefrågor. Hur kan vi som kyrka vara med och bygga en hållbar värld? Är miljö och skapelsefrågor något som vi i kyrkan ska arbeta med? Flera av de medverkande lyfte fram hur vi i bibeln ges uppdraget att vara Guds medskapare och därmed också finnas med i arbetet för hållbar utveckling. Flera av deltagarna visade på vikten av att detta område förstärks i vår nya kyrka och ges resurser att arbeta med. Vi behöver nätverk, mötesplatser och kunskap om hur vi kan vara en skapelsevänlig församling och leva miljömedvetet. Det handlar om trovärdighet och efterföljelse!

I måndags var Missionskyrkans arbetsgrupp Mångfald och religionsmöten i Göteborg och fick möta delar av det interreligiösa rådet som finns där. Marika Palmdahl, stiftsadjunkt för interreligiös dialog i Svenska kyrkan, Anna Jacobsson, Mångfaldsenheten på Stadskansliet Göteborgs stad och Zana Muhammed som arbetar med förstudie för ett Interreligiöst center var några av dem vi mötte under dagen.  De berättade om att det interreligiösa rådet mötts under många år till möten och samtal och därigenom byggt upp ett förtroende för varandra. Så inbjuder de till olika mötesplaster, nu senast till en manifestation Ett Göteborg för alla – för allas rätt att leva sina liv i vår stad. Det hade varit en del protester mot Moskébygge och nu ville de visa att alla kan göra ngt tillsammans och också visa rätten till att alla ska få ha en plats för bön.  Nu projekteras för ett Interreligiöst center i Göteborg. Alla församlingar från olika trossamfund är inbjudna att vara med. Göteborg stad finns också med. Allt detta för att skapa en samhörighet och för att underlätta integrationen i Göteborg. Från möten till vänskap till samverkan. Vi vill tillsammans bidra med att göra vår stad till en bättre stad för alla. Vi vill bygga vänskapsrelationer, säger Marika Palmblad och Zana Muahmmed!

På måndagskvällen mötte jag och Anders Svensson tre pastorer med tjänst utanför kyrkans väggar. Krogpastor Svante Mjönes, Studentpastor Cissi Glittvik och polispastor Göran Bjerhem. Vi ville tala trovärdighet med dem?  Vi samtalade mycket om vikten av att möta människor där de finns. Om att våga vara på en annans planhalva. Att finnas närvarande, närvaro och att stanna kvar! Att inte bara göra tillfälliga inhopp utan finnas där i vardagen och visa på kyrkans och Guds närvaro. Ofta tycks trovärdighet vara när man lyckas plocka hem medlemmar till församlingen, få fler till gudstjänster. Men trovärdighet handlar mer om närvaro i andras liv, om närvaro i vardagslivet, säger Svante Mjönes.

I tisdags var jag med på Regionsamling för den nya kyrkan. Också detta var i Nässjö. Närmare 80 personer hade kommit från småländska byar och städer för att samtala om den nya kyrkan! Det var en stor förväntan i samlingen! Ann-Sofie Lasell, ordförande i Kyrkostyrelsen för Gemensam Framtid berättade om Kyrkans ledning och hur planer om val till kyrkoledare är på gång. Rune Larsson berättade om regionutredningen och Per Westblom informerade om de strategiska inriktningarna och jag själv fick berätta om de tre fokusområden Bibel och bön, Uppdraget och Trovärdighet. Det var riktigt roligt att vara med. Vi delades in grupper och det var livliga samtal utifrån frågor och funderingar. En av de frågor vi fick samtala kring var : Inom vilka samhällsområden  behövs kyrkans insats mest? Här var det diakonin och engagemanget i det lokala samhället som fick högsta prioritet. Arbeten med invandrare, konfirmationsfamiljer, göra gudstjänster med attraktiva för unga, stötta familjer i utsatta livssituationer.

  • Hans-erik Karlsson

    Varför bör en församling arbeta skapelsevänligt? Det vill säga att som en naturlig del i verksamheten lyfta fram miljö-klimat och rättvisefrågor. I Missionskyrkans konstitution återfinns: ” Människan är skapad till Guds avbild men är också en del av . Människan bär ett unikt ansvar att vara Guds medarbetare och förvaltare”.

    När vi som mänsklighet förbränner fossila bränslen i en alltför hög takt återgår koldixid till atmosfären. Det leder till dramatiska konsekvenser för den jord som Gud har skapat och det är hög tid för alla goda krafter inklusive kyrkan att medverka till en skapelsevänlig livsstil. En naturlig uppgift för Missionskyrkan och bör få en tydlig plats i nya kyrkan Gemensam Framtid.

    Att handla rättvisemärkt är också en självklarhet. Som missionsfolk är det naturligt att handla solidariskt mot människor i andra länder.
    Ja varför arbeta med miljö- klimat och rättvisa i kyrkan? Jo ”Vi älskar skaparen. Och därför vårdar vi skapelsen och därför älskar vi vår nästa.
    Hans-Erik Karlsson