Inte som kyrkoledare

Häromdagen deltog jag i en utfrågning som en av kandidaterna till att bli kyrkoledare i Gemensam Framtid. Jag har varit med om ganska mycket i kyrkliga sammanhang, även utfrågningar, men detta kändes annorlunda.

Vi fick bland annat svara på ”ja- och nej-frågor”. Betänketiden var ca EN sekund. Det var på sitt sätt ganska underhållande men saknade förstås helt möjligheter till fördjupning och reflektion.

En av frågorna löd: Kommer du att viga par av samma kön?  Åtminstone uppfattade jag frågan på det viset. Jag svarade som det står i rubriken ovan.

Jag har varit med i en arbetsgrupp som Gemensam Framtid har tillsatt för att förbereda diverse vigselfrågor i det nya samfundet. Vi har framförallt arbetat med frågor kring vigselrätt och vigselbehörighet. Vi har föreslagit att samtliga pastorer i Gemensam Framtid ska vara behöriga att förrätta vigsel med laga verkan.   

Om vigsel av par av samma kön har vi sagt att den konkreta tillämpningen av svensk äktenskapslagstiftning är en fråga för den lokala församlingen och pastorn. En rad församlingar har fattat beslut om hur de ställer sig i denna fråga, de flesta församlingar har inte fattat några sådana beslut.

En vigselgudstjänst är inte enbart pastorns privatsak utan något som hör till församlingens liv och arbete. Alla vigslar ska dessutom noteras i vigselbok som hör till församlingen.

Om en framtida kyrkoledare skulle få frågan om att förrätta en vigsel av par av samma kön skulle han eller hon behöva besvara frågan i samverkan med sin församling, styrelse, medarbetargrupp.

En kyrkoledare relaterar till en kyrkostyrelse och till en kyrkokonferens. Djupast sett relaterar en kyrkoledare till hela kyrkosamfundet där det som bekant finns olika uppfattningar om vigsel av par av samma kön. Om en kyrkoledare skulle förrätta en sådan vigsel kan det tolkas som att vi är eniga om detta i Gemensam Framtid och det är vi inte.

Om jag vore pastor i en församling där man beslutat att vigsel av par av samma kön är en del av församlingens gudstjänstliv hade jag förmodligen svarat ja på ovanstående fråga. Förmodligen därför att varje situation är unik och därför att det är viktigt att påpeka att vigselrätten inte innebär detsamma som vigselplikt. Om jag vore pastor i en församling och fick en fråga om att viga två personer av olika kön skulle jag också förmodligen svara ja.    

Olle Alkholm   

  • Ida Årbro

    Skulle du viga heterosexuella par som kyrkoledare? Om ja, varför gör du då skillnad?

    Jag kan förstå varför en kyrkoledare inte viger samkönade par men jag kan då inte förstå varför en kyrkoledare skulle viga hetrosexuella par heller. Det visar snarare då på att kyrkan har sagt nej. Hur en kyrkoledare än gör så visar det inte på någon ömsesidig oenighet.

    Om man inte vill viga samkönade par som kyrkoledare bör man inte viga några alls. Då behandlar man alla med samma villkor och det är något som kyrkan måste börja göra. Sluta särbehandla hbt-personer för deras sexuella läggning och istället behandla dom som vilken människa som helst.

    Det enklaste vore att kyrkoledare inte viger några par alls. Då slipper man dilemmat om hur det ser ut, om vilken sida kyrkan tagit.

  • Olle Alkholm

    Tack för frågor även om allt inte går att besvara här i en blogg. Det finns församlingar som har bestämt sig för att svara för dessa vigslar (par av samma kön) och det finns församlingar som bestämt sig för det motsatta.
    Du pekar på ett bekymmer som handlar om att många av våra vigslar (ca 350 per år i SMK) blir privata och får liten eller svag gudstjänstkaraktär. Jag håller med om att ”det enklaste vore att kyrkoledare inte viger några par alls”
    Däremot tror jag inte att det skulle innebära att vi framöver kommer att betrakta denna fråga som avklarad (”slipper dilemmat”)

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Ida har ju rätt. Att som kyrkoledare inte viga just par av samma kön – trots att man inte har några personliga samvetsbetänkligheter och trots att kyrkokonferensen givit carte blanche till sådana vigslar – ger ju intryck av att det egentligen tagits ett beslut om att sådana vigslar inte bör äga rum i samfundet! Om du Olle personligen kan tänka dej att viga två ungdomar av samma kön till äktenskap (nb!) och därmed anser att äktenskapsbegreppet är könsneutralt – och att det alltså a) inte spelar någon roll vilket kön ens den som har ett val väljer vid familjebildning b) inte finns någon specifik vits med att ha en pappa c) inte finns någon specifik vits med att ha en mamma – så borde du väl ha stått upp för det istället för att med hänvisning till olika viljor låta betryggande konservativ vid kyrkoledarvalet?

    Kyrkokonferensens beslut var ju f.ö. obegripligt. Äktenskapet sades vara ett förbund mellan man och kvinna (för att tillfredsställa de konservativa) och samtidigt något som även kunde äga rum mellan två personer av samma kön (för att tillfredsställa de som ville ha en nydefinition av äktenskapet). Tänker man klyva tungan likadant den dag polyamori kommer upp på agendan och blir rättsligt tillåtet? (”Äktenskapet är, d.v.s. har traditionellt varit och kommer oftast att förbli, ett förbund mellan två personer, men de församlingar som vill kan även viga fler än så med varandra). Och vilken äktenskapssyn – och syn på vilka läror församlingarna själva kan besluta om – har GF-kyrkan?

    Nu anser Svenska kyrkans ärkebiskop att folk kan vara fäder (!) till barnen de föder (!), och att de som inte tror detta vill tvångssterilisera folk och förnekar allas lika värde. Vill man göra alla till lags blir det till slut som i folksagan: Man får bära åsnan. I den mån man inte själv blivit en.