Mirakel 2012? #4 Elin Dahl-Öhrn

I del fyra i vår serie om varför Missionskyrkans internationella arbete är så viktigt berättar Elin Dahl-Öhrn om sina erfarenheter från våra fotbollsskolor i Kongo-republikerna. Elin har tidigare varit fotbollsvolontär.

Varför ska vi skänka en sko till Kongo? För att döva vårt dåliga samvete? För att känna att vi gjort någonting bra? För att det är det man gör liksom?

Många gånger får jag frågan vad jag tar med mig hem från mina sju månader i Kongo, vad som gjorde starkast intryck på mig. – Svaret känns självklart. Jag insåg att vi människor, trots allt, är rätt lika varandra, och hur det på fotbollsplanen blir tydligare än någonsin. Jag var livrädd att lämna trygga Sverige, rädd att jag inte skulle förstå och bli förstådd. Inte passa in. Efter första fotbollsträningen förstod jag att jag inte hade något att vara rädd för. Fotbollen förenar, oavsett vem man är och vad man gör. Glädjen och passionen är densamma oavsett om man är kongoles eller svensk. Den insikten, att fotbollen i sig kan föra människor samman och synliggöra alla våra likheter, tar jag med mig hem. Stolt. Och jag inser att det inte spelar någon roll om jag spelar på en regntung gräsplan i Borås, eller på en het sandplätt i Kongo. Det är samma sak. Med undantaget att vi som lirar boll i Borås har träningskläder, benskydd och skor. Medan kidsen i Kongo är rätt nöjda bara över att få ha en fotboll vid fötterna. Det är väl egentligen däri skillnaden ligger.

Elin Dahl-Öhrn

Missa inte möjligheten att skicka en vänster- eller högersko:

  • 181lindstrm

    Kongo är mitt barndomsland o på Kimpese bodde jag. För mig var det självklart att sms:a fotbollsskor då jag har tre fotbollsspelande barn, en vänsterfotad o två högerfotade.

    • http://amen.se brynte

      Yay! Tack för ditt bidrag, både per sms och text.