Söndagskolbarn förändrar världen

Visste du att…

…1907 sände Missionskyrkan pengar till instrument för läkarvården i Kaschgar

…1908 sände Missionskyrkan pengar till nödlidande i norrland

…1916 sände Missionskyrkan pengar till en orgel i Mukimbungu, Kongo

…1920-21 sände Missionskyrkan pengar till ryska krigsfångar i Tyskland

…1924 sände Missionskyrkan pengar till Doktor Lees mikroskop i Kina

…1926 sände Missionskyrkan pengar till biblar i Östturkestan

…1930 sände Missionskyrkan pengar till cykelmotorer för Lapplandsmissionärer

…1942-46 sände Missionskyrkan pengar till Finlandsbarnen

…1944-46 sände Missionskyrkan pengar till efterkrigshjälpen

Och även 2010 är Missionskyrkan med och stöder ett viktigt internationellt arbete…

Licenserad CC-by av army.arch på Flickr

Ordval och perspektiv känns främmande, men engagemanget är det inget fel på i boken ”De svenska barnens insats i missionsarbetet” från 1937.

 ”Vad kan jag göra för att hjälpa de små hednabarnen? frågade hon ivrigt, ‘det är så hemskt synd om dem.’ ‘Jo, sade mor, du kan bruka dina ögon till att läsa om missionen. Med dina läppar kan du berätta för andra, vad du läst. Och i ditt hjärta kan du bedja Gud för de lidande små, och så kan du offra av dina slantar till barnens hednamission.’ Ja, det ville Rut. Hennes ögon strålade av fröjd vid tanken på att hon, som var så liten, fick vara med och skingra det andliga mörkret på vår jord. Många, många gossar och flickor i vårt land ha samma offervilliga hjärta som Rut. Därför ha genom deras gemensamma kärleksarbete storverk utförts i både hemland och hednavärld.

Det stod tidigt klart för Svenska missionsförbundets folk, att barnen, som en gång skola övertaga det andliga arvet efter ‘fäderna’, så tidigt som möjligt borde intresseras för missionens heliga sak. Den som först framlade tanken på att söndagsskolbarnen skulle åtaga sig underhållet av egen missionär, var den varmhjärtade söndagsskolmannen och barnavännen Fredrik Engelke. Hans stora dröm var att söndagsskolbarnen med tiden skulle kunna underhålla en egen missionär i Kongo. I ett nummer av Barnavännen för år 1888 meddelade han sin framtidsdröm.”

 Så skrev Signe Walder 1937 som själv läst och fascinerats av berättelser om söndagsskolbarnens insamlingskampanjer.

Hon skriver om barnen som blev så tagna och ville hjälpa så mycket att de valde bort  julgranen som de sålde och gav till missionens arbete. Och hon skriver om många andra sätt som barn engagerades.

Under en tioårsperiod 1925-35 samlade söndagsskolbarnen in 381,610 kronor till sin egen mission.  Söndagsskolbarnen underhöll faktiskt 28 missionärer på olika platser, 23 evangelister, 5 infödda lärare, 30 hjälplärare, 2 lärarinnor, 1 bibelkvinna, 377 skolbarn, 16 barnhemsbarn, 3 teologistuderande, 1 elev på predikantseminarium, 3 frisängar i olika missionssjukhus, 2 extra missionsarbetare, 1 avdelning i en skola i Kina, 1 bokbindarlärling och en tjänarinna plus att man därutöver lämnat bidrag till olika barnhem, sytt kläder, mättat hungrande i Tyskland, byggt två skolhem, anordnat fester, spridit glädje genom besök med en årlig insamling på cirka 250 000 kronor (1920-30-talet). Omräknat till dagens penningvärde hade alltså söndagsskolebarnen samlat in ca 7 000 000 kronor.

Det är inget mindre än ett mirakel.

Nu är det upp till oss!

Visst vill du vara med och slå rekord i Mirakelkampanjen?

  • Johan

    roligt att läsa
    pengarna verkar räckt lite längre på den tiden. Idag skulle vi knappast få så mycket för 7 miljoner.
    Idag samlar barnen inom equmenia och missionskyrkan in rätt många hundra tusen om året genom alla på samma kula (http://www.equmenia.se/forening/internationellt/projekt/2200/)