Fotboll för fred

Baza var 15 år när fotbollsskolan i Brazzaville startade. De första tre åren var han spelare, sen blev han ledare. Vilket han fortfarande är.

– Fotbollsskolan har bidragit till att det nu är lättare för oss kongoleser att umgås efter kriget, säger Baza, som i dag är 22 år.

Baza blev oerhört nyfiken när han hörde att det skulle öppnas en fotbollsskola i Brazzaville-stadsdelen Mfilo. Och med föräldrarnas stöd sökte han dit och blev en av fotbollseleverna för sju år sedan.

– Då drömde jag om att bli en stor fotbollsspelare, säger han. Nu vet jag att jag inte blev det och drömmen har förändrats, jag hoppas istället bli en stor tränare som Rafa Benitez, säger han. Men eftersom jag är kvar inom fotbollen lever jag på sätt och vis i samma dröm fortfarande.

Men även om det är en fotbollsskola som Missionskyrkan och Gothia Cup bedriver i Brazzaville, handlar det inte bara om fotboll, vilket Baza är noga med att poängtera.

– Jag har ett bra liv, vilket också mina föräldrar är glada för. Detta beror till stor del på mitt engagemang i Gothia. Här har jag en uppgift och många vänner.

– Nu vill jag hjälpa spelarna i fotbollsskolan att få uppleva samma glädje som jag själv. Och det är dessutom fantastiskt att jag nu får jobba tillsammans med dem som tidigare var mina tränare. Vi är som en stor familj.

Baza, som även studerar vid universitetet, tackar fotbollsskolan och de som stöder den, för mycket av det som ger honom glädje i livet. Och han vill gärna framhålla skolans betydelse i fredsprocessen efter krigen på 90-talet.

– Tidigare kunde vi inte umgås med de andra folkgrupperna. Men genom att spela fotboll tillsammans har vi blivit kompisar, Gothia har haft en stor betydelse för att vi ska bli vänner igen.

Denna och fyra andra berättelser kan du läsa om genom att trycka på bilderna nedan.