Inte bara tre

Trots snöovĂ€dret blev julen en lugn trafikhelg med ”bara” tre döda. Sett ur trafiksĂ€kerhetssynpunkt Ă€r det naturligtvis en glĂ€djande siffra. ÄndĂ„ frĂ„gar man sig hur det kĂ€nns för slĂ€kt och vĂ€nner till dessa tre att höra att det ”bara” var deras mor, son, syster etc som dog.
Vi minns alla Estonia, göteborgsbranden och inte minst sÄ hÀr i jultid tÀnker vi pÄ tsunamin som svepte in pÄ annandag jul 2003 över bland annat den thailÀndska kusten. Under lÄng tid, och med all rÀtt, riktades stor uppmÀrksamhet mot anhöriga som miste sina kÀra i samband med dessa fasansfulla hÀndelser.
Men hur mĂ„nga kommer att tĂ€nka pĂ„ dem om förlorade nĂ„gon i jultrafiken 2010. Det var ju ”bara” tre som dog men hur mĂ„ngas liv pĂ„verkades egentligen av det? LĂ„t oss inte glömma de som drabbas av olyckan Ă€ven om vi klarar att reducera antalet offer. Ingen tordes kunna sĂ€ga: Det var bara nĂ„gon av mina kĂ€raste som dog.
Samtidigt visar vÀl jultrafiken att mÄnga olyckor kan förhindras och svÄrigheter lindras om vi ger oss tid, visar hÀnsyn och samarbetar. De flesta tycks ha tÀnkt att det viktigaste var att man kom fram och sedan fick det ta den tid det tog.
Kan vi överföra det tÀnkesÀttet till andra omrÄden i livet? Kan det vara nÄgot att ha som mÄl inför ett nytt Är? Det viktiga Àr att vi rör oss i den riktning vi önskar och att vi gör det i en takt som varken skadar oss sjÀlva eller andra.
Gott Nytt År