Med i tiden?

Häromdagen såg jag en undersökning som visade att fler unga människor tycker det är
viktigare att umgås via nätet än att träffa kompisar. Uppgiften kanske inte förvånade så
mycket men några funderingar kom ändå upp. Vad är det som gör att vi föredrar att lära känna
varandra utan att behöva träffas fysiskt. Att det kan finnas praktiska skäl inser jag, man
slipper ge sig ut, inga avstånd kan hindra och man kan göra det precis när det passar en själv
Men går vi miste om något när vi inte kan se varandra i ögonen eller kan följa den andres
minspel? Kan det behöriga avståndet göra att vi känner oss tryggare samtdigt som vi förlorar
viktiga kunskaper om hur det är att lära känna en annan människa på djupet? Hur påverkas
vår förmåga att skapa nära relationer?

Men får man egentligen fråga så? Eller är det bara ett tecken på att man inte hänger med i
tiden?