Livet och tron

”Det var väl inte så konstigt att Sverigedemokraterna lämnade kyrkan, så tråkigt som det är där.”
Satirikern belönas av publikens rungande skratt när han fäller sin slagfärdiga kommentar. Känslan är att skrattet innehåller både medhåll och igenkännande.

Varför misslyckas vi så ofta i kyrka med att tala om att tron djupast sett handlar om det liv vi lever varje dag. Vi går till kyrkan på söndag för att möta Gud medan han i första hand vill möta oss där vi är under veckans övriga dagar. Som människor kan vi inte göra eller vara med om något som Gud inte bryr sig om eller är intresserad av. När vi inser det blir inte tron eller Gud något man sysslar med vid sidan om allt annat man håller på med. Istället blir han en del av allt som sker i ens liv.

Ett barn på en förskola kom en dag och visade en teckning för sin fröken. Teckningen bestod av många olika färger i en härlig blandning men fröken frågade vad det skulle föreställa. Då svarade barnet med viss förvåning: ”Men ser du inte att det är Gud”?

För att kunna dela tankar om Gud och tron måste man också våga dela sina erfarenheter av livet. Förmodligen ser livet ut för de flesta människor som barnets teckning. Det är en blandning av såväl mörka som ljusa färger. Men om vi betraktar våra liv tillsammans och ger varandra lite nya perspektiv kan vi kanske med förvåning ställa frågan efter ett tag: ”Men ser du inte att det är Gud”?

  • http://amen.se brynte

    Välkommen igång!