Sprängkraft

Hej!
Igår kväll efter den fantastiska gudstjänsten blev det särskilt tydligt vilken sprängkraft det finns i det att vara många av Guds folk samtidigt. Jag vet inte om ni såg det, men efter ordinationsgudstjänsten fyllde vi hela gatan utanför Filadelfiakyrkan. Efter ett tag kom en piketbuss med sex (!) poliser dit för att skapa ordning på gatan. Vi stod där och log och en dam försökte förklara för poliserna vad de kommit till för sammanhang. Jag hörde inte vad hon sa men kanske hon berättade om evangeliets sprängkraft. Att det kan spränga gränser och ibland skapa kaos. Hjälp oss Gud att ta tillvara på den kraften.
Hälsar Ingela Östman som var så tagen av en mäktig ordinationsgudstjänst

Påverkanstorg

image

image

image

Det diskuteras för fullt på equmenias påverkanstorg.

Mest folk är samlade kring punkt 22 -Beslut om förändringar i svenska scoutrörelsens struktur. (Läs Ida Hennerdals tankar om förändringarna här.)

/Emelie

”Demokrati inte så viktigt för dagens unga svenskar”

Morgonens rubrik slår emot mig: ”Demokrati inte så viktigt för dagens unga svenskar”. För 23% av alla 18-19åringar är det inte så viktigt att leva i en demokrati. Debattören menar att skola, de politiska partierna och media har misslyckats att förmedla demokratins grundvalar till de unga svenskarna.

Det är svårt att tro att detta hemska kan vara sant, särskilt när man befinner sig på equmenias riksstämma där massor av unga människor brinner av att få använda sina demokratiska rättigheter för att påverka equmenias riktning. Idag är Betlehemskyrkan omgjord till påverkanstorg. Ombuden får möjlighet att gå runt till olika stationer och diskutera de olika punkterna på dagordningen. Ett bra sätt för fler att få komma till tals.

Skicka hit alla unga svenskar så ska de få se att demokrati både är kul, viktigt och att det faktiskt går att påverka!

/Emelie

 

HÖGTIDLIGT!

Ordination av diakoner och pastorer.

Jag har suttit i filadelfiakyrkan några timmar. Högtidligt med ordination. Tänk att så många vill bli diakoner och pastorer. Ägna sitt liv åt tjänst för Guds rike. Det blir nästan en tår i ögat. Eller flera tårar.

Det är mycket som ska sägas. Kan bli lite mycket ord i en sådan gudstjänst. ! Tur att Frida Bondesson predikade. Mötte oss med ett enkelt och rakt budskap. Befriande att hon talade så fritt och inte måste ta stöd av predikstolen. Predikan är faktiskt både teater och kommunikation.

Men det är klart att visst är det lite väl individualistiskt. Det handlar inte bara om att jag ska ta emot Jesus och må bra. Och sen berätta för andra vad jag varit med om. Lite mer att ställa upp för svaga, reagera mot orättvisor, se sammanhang där vi är flera än jag och Jesus hade varit välgörande… Det blir ju tydligt inte minst i diakonernas löften senare under gudstjänsten.

Men Frida fortsätt med din stil. Och låt mötet med Jesus vidga världsbilden. Bjud på dej själv och låt dej smittas att Jesus inte accepterade allt i sitt samhälle. Jag föll för din stil och tror att du har ännu mer att bjuda på. Släpp loss!

Har du något att berätta så lyssnar folk. Vi borde bli bättre att tala med varandra om vad som är viktigt. Vad som tynger och vad som känns befriande. Storyn om kvinnan vid Sykars brunn är stark. En viktig text. Våga berätta!

Imorgon ska vi tala om ny kyrka. Visst är det spännande.

Perarne Lindberg
som vill se predikan som berättelse, dialog och eftertanke – precis som det blev ikväll.

MÅSTE ALLTING VARA FÄRDIGT FÖRST?

Vad är det folk snackar om?

När jag tjuvlyssnar lite hör jag åsikter om olika frågor i stadgar, lärosatser, kyrkoordning, val av styrelse och ledning och en massa annat i GF-kyrkan. Är det en färdig kyrka vi ska gå in i? Eller ska vi träffas och bygga tillsammans.

Det är väl inte så farligt om inte allt är färdigt och en del är fel.  Men det är jättespännande att få bygga tillsammans. Jag vill inte vara med i en färdig kyrka. Perfekt, välstädat, vackert, genomtänkt… Visst och så ett namn som sitter som hand i handske.

Kanske hörde jag fel eller för lite. När vi träffas i morgon är det nog fler än jag som längtar att få gå ut och bygga tillsammans. Kan vi inte börja redan i sommar? Måste vi vänta till januari 2012? Det är ju jättelångt dit!

Perarne Lindberg
som aldrig vill sluta att bygga

Konferensdag 1 del II

Tack Bernt Jonsson för dina synpunkter på beredningsutskottets arbete vad gäller hanteringen av frågan om samkönade äktenskap. AU gjorde ett stort övertramp och det borde ha framkommit. Nu sticker jag iväg till ordinationsgudstjänst. Vi hörs i morgon!

Hälsningar Ingela Östman

Emelie möter… en blivande praktikant

image

Gabriella Lindvall kommer vara praktikant i Palestina och Israel nästa läsår.

Hur känns det just nu?
Väldigt spännande.

Vad har varit roligast hittills?
Att träffa alla gamla och nya praktikanter. Och Emelie såklart!

Vad ser du mest fram emot?
Att uppleva Palestina.

”Det flippar om man tar blicken från Jesus”

Johan Nilsson, equmenias ordförande, predikade på inledningsgudstjänsten för equmenias riksstämma. Precis som Petrus föll i vattnet när han släppte Jesus med blicken, så skulle även equmenia falla om vi inte har rätt fokus. Så det är det som gäller den här helgen, menade Johan, när beslut tas om equmenias kommande verksamhetsår och andra frågor så får vi inte glömma att det är att hålla blicken på Jesus som gäller.

/fritt tolkat av Emelie

Första konferensdagen

Hej!
Jag heter Ingela Östman och är en gift trebarnsmamma som jobbar som hjärtsjuksköterska på sjukhuset i Örebro. Min församlingstillhörighet är i Närkes Kils Missionsförsamling. En församling med 29 medlemmar.
Jag måste bekänna en sak (men säg det inte till någon) jag är en riktig konferensnörd. Jag trivs med alla människor, roliga seminarier och intressanta förhandlingar. Men så satt jag alltså här idag med lite huvudvärk, lite utschasad för att det har varit lite mycket och kände mig inte alls på mitt riktiga förväntansfulla konferenshumör. Men då kommer vår missionsföreståndare upp i talarstolen. Han spänner ögonen i oss och läser för oss om korset som vi också måste ta på oss. Det är något konstigt med det här, men då känner jag det stora suget som är som den kraftigaste underström man kan känna – den kristnas trons fantastiska upp och nervända teologi. Det är nåd i massor men inte bara mjäk utan ett stort allvar som kräver något av mitt liv. Jag kippar efter andan men vet ändå att det här med Jesus det är nåt. Känner du detsamma?

Barnkonferensen har startat!

Vi har laddat i över ett halvår för att ta emot barnen i denna konferens! Vi vill ge dem det allra bästa. Så har dagen kommit och ett 30-tal barn har samlats för att gå på KOMPIS-möte, göra aktiviteter, ha konferens kring kyrkans framtid, och mycket, mycket mer. Det är fullspäckade dagar, och vi hoppas att barnen lämnar oss riktigt trötta och riktigt glada och fyllda av kärlek att ge till världen.

Det vi hunnit med hittills idag är smågrupptid, där barnen fått lära känna varandra, och ett KOMPIS-möte. Där bjöd Elisabeth Ågren in ett antal gäster utifrån temat ”Alla är lika mycket värda”. Pastor Castor och Felix Finans lärde oss om hur Gud värderar alla lika. Sedan har barnen målat speglar. När vi ser oss själv i spegeln så får vi påminna oss om att ”där ser vi någon som Gud älskar”!

Välkomna att hälsa på oss under konferensdagarna.
Tider hittar ni på http://www.equmenia.se/barnkonferensen
Vi finns en trappa ned i Immanuelskyrkan.

Ni kan även följa våra storsamlingar på Bambuser.

/ Magnus

 

Pastor Castor på besök i KOMPIS-mötet.

Felix Finans gör skillnad på pengar men inte människor.

Tävling: På minuten med spaghetti

Vi målar våra egna speglar!

Sida 2 av 7«12345»...Last »