Arkiv - Vinterkonferensen RSS Feed

Och vad kan skottar lära oss?

Mitt förra inlägg blev visst lite långt, så nu skriver jag ett till med en gång som är kortare (gör det verkligen saken bättre?). Temat för konferensen är ”Kyrka utan väggar” med inbjudna talare från presbyterianska kyrkan i Skottland, som levt med detta tema under en lång tid för att vända utvecklingen i sin kyrka. Så vad kan de lära oss? Ur ett perspektiv: ingenting. Det mesta de delar känner jag igen från andra församlingsutvecklingssammanhang. Men visst gör de det roligt och bra. Och skottska är verkligen en annorlunda dialekt, låter som en brytning närmast. Men om poängen inte är att lära oss något utan att ge sin berättelse, sitt vittnesbörd, då blir det en annan sak. Då finns det mycket att uppskatta.

Första intrycket

Så har jag landat i Vinterkonferensen på Hotell Clarion Sign på Norra Bantorget mitt i Stockholm. Många har undrat varför vi ska mötas på ett så fascionabelt ställe mitt i Sveriges dyraste stad. Skövde känns på något sätt mer frikyrkligt. Märkligt nog var faktiskt Stockholm billigare, efter vad jag förstått. Och det är inte så många ställen som kan ta emot så många personer för både konferens och boende. Jag vet dock att en del av mina baptistkollegor har avböjt att åka p g a kostnader och plats. Över huvud taget är det betydligt färre deltagare än vid Skövdemötet för två år sen. Då var det första gången, GF var fortfarande i sin linda (om ens det) och det låg som sagt ”på landet”.

Men nu är vi här och när jag ser ut över samlingslokalen kan jag notera att den är betydligt mer intim, vilket känns positivt. Gunlög Roséns inledande stand-up var både rolig och stimulerande. Att gestalta den 4-åriga Maja och hennes tankar inför föräldrar och gudstjänstbesök väckte många tankar om hur jag behandlat mina egna barn. ”Visst var det bra med time-out?” (=sitta på toaletten tills man blivit snäll).

Jag tycker inte att det är alldeles enkelt att möta en så stor mängd människor, varav jag känner många men långtifrån alla. Dessutom känner vi varandra på olika sätt; en del är gamla vänner, ibland från studietiden, andra har jag arbetat med på olika sätt och ytterligare en grupp är relativt nya vänner. Själv är jag som missionssekreterare en offentlig person i samfundet, vilket betyder att en del vet vem jag är medan jag är mer osäker på vilka de är. Den oro jag kan känna före mötet är ofta obefogad. Väl på plats är mötena goda och enkla, bara man tar dem ett i taget och inte försöker omfamna alla på en gång.

förväntan

Ska snart gå ner till hotellet där konferensen hålls. Först hinna skriva några rader här och därefter gå hem och äta lunch. Sen börjar festen.

Otroligt roligt att få vara med på en konferens med 350 pers som hinner hänga med varandra i flera dagar. Kort lista på förhoppningar/förväntningar:

1 bra samtal i korridorerna

2 intressanta och utmanande seminarier

3 gudstjänster där vi tillsammans får inspireras och djupna i vår Kristna tro

4 god mat och skön säng

på återskrivande
-johan
(som är ordförande för equmenia och med varierande frekvens bloggar här i vanliga fall)

Timmarna före

Nu är det snart dags för vinterkonferens. Vintern håller på att smälta bort men konferensen består antar jag. Kul att träffas och ganska märkligt att komma att bo på hotell mindre än en mil hemifrån. Jag har en halvtidstjänst i den lilla metodistförsamlingen i Linköping. Vi har gett vår kyrka till stadsmissionen för att ha som café. I vår ska vi hålla cafémässa där varje söndag tillsammans med Svenska Kyrkan. Detta ekumeniska perspektiv passar mig utmärkt. Liksom att jag ser fram, emot att GF blir verklighet snart.  Bengt

Per på Vinterkonferens

Jag har fått i uppdrag att blogga under vinterkonferensen. Det känns spännande att på detta sätt få reflektera i realtid (nåja nästan) om det som händer. Mina förväntningar på konferensen är än så länge rätt otydliga. Men Skövdemötet var en positiv upplevelse och jag hoppas på en minst lika bra konferens den här gången. Är en förhoppning och en förväntan olika saker? Troligen

Jag heter alltså Per Westblom och arbetar som nationell missionssekretare på Baptistsamfundet. Bor med min familj i Bromma och tillhör Bromma baptistförsamling där jag tidigare varit pastor.

Jag arbetar med församlingsutveckling (särskilt NFU) och pastorsrekrytering m m.

Oups, skulle man ha instruktioner också…

Nu kom just ett vänligt mail från HanSomHarHandOmEt med instruktioner om husr det här ska gå till. Det ska börja med en presentation. Och det är klart, det är nog på sin plats…

Jag heter Anna Kettner. Bor sedan 1987 i Rinkeby, numera i ett av de radhus, som fortfarande efter 10 år går under benämningen ”de nya” Eftersom alla andra hus här byggdes samtidigt i slutet av 60-talet

Jag gick på Lidingö Folkhögskola och Teologiska Seminariet mellan 1984 och 1987. Sen var jag pastor i Tenstakyrkan i ungefär 10 år – mesta tiden med inriktning på unga och utåtriktat arbete.

Jag blev politiskt aktiv och har haft förtroendeuppdrag för socialdemokraterna sedan 1991. Under en period (10 år) har jag arbetat heltid som politiker. Det slutade jag med till årsskiftet.

Just nu trodde jag att jag skulle fundera, skriva en barnbok, föreläsa, ta itu med sådant jag inte hunnit och kanske hämta andan med bas i ett synnerligen litet kontor i ett grannkvarter i Rinkeby. Men där bedrog jag mig. Genom en räcka händelser jag faktiskt inte riktigt kan fatta själv (och än mindre kan redogöra för) är jag nu projektanställd för det projekt som om Gud, samfunden och vi själva vill ska bli en ny kvinnorörelse med i det som kallas Gemensam Framtid.

Jag har tre döttrar i tonåren som är min största stolthet och oro

Värt att veta om mig är också att jag har ADHD, vilket jag för det mesta lyckas hantera, men ibland sätter krokben för min vilja att inte ställa till mer besvär än nödvändigt och reumatism, vilket stundtals gör mig väldigt trött och vresig

Oj! Nu börjar det…

Söndagkvällen stillnar i radhuset och jag försöker följa med.

Vovven har gått kvällsrunda. Morgondagens middag (Helstekta fläskkotletter i tomat- och gräddsås) står i lergryta i ugnen och är klara om någon timme, veckans övriga middagar är planerade så de kan bli tillagade utan mig här. Det är ganska städat och snart ska jag ta de sista tagen så att huset är redo för de tre döttrarnas anländande från Pappan imorgon. Kattan har tagit chansen att behagfullt sträcka ut sig på matbordet (där hon INTE får vara) bredvid datorn, hon tar tillfället i akt när jag skriver. Innan läggdags ska jag lägga fram det jag behöver för morgondagen.

Jag tänker att runt omkring i Sverige pågår samma sorts förberedelser. För nu ska vi, oavsett om vi bor så att vi flyktigt kan landa i egen säng eller ska bo borta dessa dagar, inte vara HÄR på ett tag. Snart har vi tagit ett steg bort från våra respektive vardagar in i en gemensam bubbla av möte, kunskap, eftertanke och ståhej.

För mig är det omtumlande. I rätt många år har jag stått vid sidan om då ni; kollegor, vänner och bekanta, klasskamraterna jag delade år med på seminariet, träffats på detta sätt. Det var mitt val, jag har haft andra konferenser och kurser att delta i. Inte trodde jag för bara någon månad sedan att jag skulle vara med på Vinterkonferensen detta år. Men så blev det. Oförhappandes.

Varför? Jag hoppas, jag tror, nåt i mig vet till och med; ”För att det skall vara så”. Jag upptäcker mer och mer att jag verkligen bär – och uppenbarligen länge burit – en längtan tillbaka i tjänst. Jag tror att alla som vill tjäna sliter med frågan om motiven, inte är det lätt att själv veta. Det är viktigt att alltid fortsätta ett ärligt sökande om vad Gud vill, vad jag vill, vad sammanhanget behöver. Det är viktigt att vara ärliga men ömsinta med varandra. Våga söka svar utan att gå i försvar.

Själv tänker jag dyka rakt in i sammanhanget, i mötet med er alla, i Vinterkonferensen. Vara både hemtam och nybörjare på en och samma gång. Vaka över både min tvekan och min tvärsäkerhet så att ingendera tar överhanden. Jag vill vara nyfiken de här dagarna.

Pirrigt är det. Men jag tar itu med det som måste göras, sätter på en kopp te och hoppas att somna i rimlig tid

Välkommen till Vinterkonferensen!

Detta är konferensbloggen för Vinterkonferensen. Här kommer komma reflektioner, funderingar, frågor och annat som väcks under konferensen. Fem bloggare från de olika förbunden kommer stå för detta.

Utöver denna blogg så finns också alla gemensamma samlingar att följa live på nätet och vi hoppas också kunna sparka igång ett spännande twitterflöde under taggen #vinterkonf

Vi hoppas att även många av er som inte hade möjlighet att delta på plats kan få ut mycket av den här konferensen och förhoppnings också ha möjlighet att delta i samtal och diskussioner som uppstår här på nätet.

Välkommen att delta, nu är det strax dags!

Sida 4 av 4«1234