Arkiv efter Författare

EN NY DAG

Det är dags att vakna!

Nu är det morgon. Jag vaknar upp och konstaterar att världen ser precis likadan ut. Eller gör den det? Vi ska idag bestämma om vilka som har huvudansvaret för att lägga ner missionskyrkan. Och nu är det GEMENSAM FRAMTID som gäller.

Ingen ska behöva känna att församlingen är en trång klubbgemenskap längre. Den som inte vill ägna sitt liv åt städning, sammanträden, studiecirklar, gemenskapskvällar….  utan bara vill fira gudstjänst ibland kan också vara välkommen. Och den som har ett lite ovårdat språk, älskar mat och vin, är gift för tredje gången, arbetar som bartender, lever ihop med en partner av samma kön kommer också att känna sej hemma.

Gudstjänsten kommer att ge en befrielse och kamplust för att arbeta för de förtryckta i tredje världen. På kyrkkaffet snackar man om det verkligen är vettigt med kärnkraft (fast alla tycker långt ifrån lika). Mötet med Jesus betyder något mer än bara en privat upplevelse och en enkel biljett till himlen.

Det går att komma till kyrkan om man söker gemenskap. Men det går också att få vara ifred. Allt är inte färdigt och alla gör en hel del fel. Men känslan är att det är angeläget och berör.  Och sedan går man ut i vardagen med ett helt annat mod och hopp.

Visst är det en ny kyrka vi har börjat bygga. Och då kan kyrkoföreståndaren heta vad hon vill. Och namnet på kyrkan – vad var det nu det skulle vara?

Gomorron!

Perarne Lindberg
som tror att det är möjligt.

DET ÄR BÄTTRE NU

En heldag i pingstkyrkan.

Kan man bli trött av att inte göra nånting?  Tio timmar i den stora filadelfiakyrkan. Visst, jag stod i talarstolen och sa något i en ordningsfråga (i en minut – dom flesta snackade mycket längre). Och jag hade ett lunchmöte.  Att klyva ved för hela vintern är ju mer krävande – eller…

1878 satt dom i Andreaskyrkan och bestämde sej för att bilda kyrka. 2011 sitter vi i Filadelfia och gör samma sak. Undrar om dom var trötta och kände träsmak. Men också var inspirerade och såg framåt.

Då berodde det på att man tyckte att man inte fick plats i EFS och Svenska Kyrkan. Man drog inte jämt. Kände väl att man var tvungen. Idag handlade det om att vi äntligen hittat varandra. Och vi kände oss inte tvugna. Men vi kunde liksom inte låta bli. Tänk vilken förmån att få vara med nu och inte då.

Perarne Lindberg
Som är både trött, har träsmak men samtidigt ruggit inspirerad, glad och känner stort engagemang..

I MORGON SÄGER VI JA!

En fullsatt Immanuelskyrka och ett rungande ja.

Visst finns det hur mycket som helst att ifrågasätta. Och riktigt alla vill inte vara med. Massor av inlägg och hur många ord som helst. Men det är ju viktigt att många får komma till tals. Och sedan när det är dags för beslut fylls kyrkan med ett rungande ja. Det är mäktigt.

I morgon tar vi det formella beslutet tillsammans. Sen kan vi börja bygga på allvar. Nu behöver vi inte ägna all tid till att fråga oss om vi kan bygga. Nu gör vi det istället.

Perarne Lindberg
som var med för fyrtio år sedan då vi som ville var färre än idag…

HÖGTIDLIGT!

Ordination av diakoner och pastorer.

Jag har suttit i filadelfiakyrkan några timmar. Högtidligt med ordination. Tänk att så många vill bli diakoner och pastorer. Ägna sitt liv åt tjänst för Guds rike. Det blir nästan en tår i ögat. Eller flera tårar.

Det är mycket som ska sägas. Kan bli lite mycket ord i en sådan gudstjänst. ! Tur att Frida Bondesson predikade. Mötte oss med ett enkelt och rakt budskap. Befriande att hon talade så fritt och inte måste ta stöd av predikstolen. Predikan är faktiskt både teater och kommunikation.

Men det är klart att visst är det lite väl individualistiskt. Det handlar inte bara om att jag ska ta emot Jesus och må bra. Och sen berätta för andra vad jag varit med om. Lite mer att ställa upp för svaga, reagera mot orättvisor, se sammanhang där vi är flera än jag och Jesus hade varit välgörande… Det blir ju tydligt inte minst i diakonernas löften senare under gudstjänsten.

Men Frida fortsätt med din stil. Och låt mötet med Jesus vidga världsbilden. Bjud på dej själv och låt dej smittas att Jesus inte accepterade allt i sitt samhälle. Jag föll för din stil och tror att du har ännu mer att bjuda på. Släpp loss!

Har du något att berätta så lyssnar folk. Vi borde bli bättre att tala med varandra om vad som är viktigt. Vad som tynger och vad som känns befriande. Storyn om kvinnan vid Sykars brunn är stark. En viktig text. Våga berätta!

Imorgon ska vi tala om ny kyrka. Visst är det spännande.

Perarne Lindberg
som vill se predikan som berättelse, dialog och eftertanke – precis som det blev ikväll.

MÅSTE ALLTING VARA FÄRDIGT FÖRST?

Vad är det folk snackar om?

När jag tjuvlyssnar lite hör jag åsikter om olika frågor i stadgar, lärosatser, kyrkoordning, val av styrelse och ledning och en massa annat i GF-kyrkan. Är det en färdig kyrka vi ska gå in i? Eller ska vi träffas och bygga tillsammans.

Det är väl inte så farligt om inte allt är färdigt och en del är fel.  Men det är jättespännande att få bygga tillsammans. Jag vill inte vara med i en färdig kyrka. Perfekt, välstädat, vackert, genomtänkt… Visst och så ett namn som sitter som hand i handske.

Kanske hörde jag fel eller för lite. När vi träffas i morgon är det nog fler än jag som längtar att få gå ut och bygga tillsammans. Kan vi inte börja redan i sommar? Måste vi vänta till januari 2012? Det är ju jättelångt dit!

Perarne Lindberg
som aldrig vill sluta att bygga

Åldersnoja

Får man bli hur gammal som helst och ändå jobba?
Pastorernas riksförbund har haft årsmöte. Tagit sista beslutet inför att bilda ett gemensamt medarbetarförbund (både diakoner, pastorer, musiker, baptister, metodister osv är välkomna).

Inga Johansson ledde mötet elegant. Trots en del lite krångliga beslut. Och till ordförande för interimsstyrelsen valdes vår gamle man Curth Sandström. Ska han aldrig ge upp? Får man vara hur gammal som helst?

Eller är det kanske kul att nån som varit med så länge fortfarande har kraft och förstånd. Kom loss alla ungdomar! Och kom loss alla gamla gubbar och gummor! Om vi hjälps åt fixar vi säkert något bra. Kön och ålder är inte allt. Vilja och engagemang betyder nog mest ändå.

Perarne Lindberg
Inte riktigt lika gammal som Curth

Nu kör vi!

Tänk om det inte blir som det alltid har varit?

I folkrörelser, idrottsklubbar, politiska organisationer är en av de stora frågorna vid förändringar – tänk om inte våra medlemmar känner igen sej?  Alltså detsamma som klubb för inbördes beundran.

 Tänk om vi har något att komma med som är viktigt för människor, som inspirerar, ger hopp och kamplust…..  Då är inte den stora frågan om alla vanliga församlingsmedlemmar känner igen sej. Utan hur ska vi kunna kommunicera, skapa dialog, fixa mötesplatser.

Nystart för nya möjligheter på lördag!

Jag har varit pastor i över trettio år. 1978 såg inte värden ut som den gör idag. Inte 1878 heller. I varje tid måste vi tänka utifrån de förutsättningar vi har just då. Idag är det 2011 års förutsättningar som gäller.

Perarne Lindberg
Pastor i Vänga