Arkiv efter Författare

Nu är det över eller… är det nu det börjar?

Ja, jag vet att konferensen är slut, men jag tänkte att jag kanske kunde få blogga en sista gång.
Det känns bra med en ny kyrka. Att vi inte har slutligt namn eller ledare bekymrar mig inte ett dugg. Det är kul att debattera, att många har idéer och att det faktiskt får ta tid att debattera. Visst var vi väl alla slut efter en heldag på Bildarmötet, men jag tycker att det hade varit på sin plats med en riktig brakfestgudstjänst efter detta beslut och jag tycker att den festen skulle ha varit tillsammans med Equmenia, ballonger och konfetti.
Nu går vi hem till oss med den goa känslan vi har fått med oss. Gud välsigne er alla i alla församlingar.
Ingela Östman, Närkes Kils Missionsförsamling

Nu har det hänt!

Hej!
Jag sitter på ”Bildamötet” och svettas och ryser om vartannat. Tänk att jag är med på det här!!!!
Men…jag sitter med en önskan: Tänk om jag kunde bli lika kaxig som Johan Nilsson i Equmenia, ja lika kaxig som hela Equmenia framstår för mig. Tänk om vi alla i den nya kyrkan kunde mopsa upp oss lite och våga utmana. Igår var jag 50 plussare med i ett Equmeniasammanhang i Abrahamnsbergskyrkan. Jag tillhörde en minoritet och det kändes riktigt bra. Vilken friskhet det finns hos engagerade ungdomar som vill åka världen runt som volontärer istället för att sitta hemma och mögla. Kan det vara möjligt för oss medelålders och äldre i den nya kyrkan att födas på nytt? Jag tror och hoppas det.
PS. Jag har lunchat med två före detta metodister. Det var riktigt trevligt!!!
Hälsningar Ingela Östman fd.” missionsförbundare”

Sprängkraft

Hej!
Igår kväll efter den fantastiska gudstjänsten blev det särskilt tydligt vilken sprängkraft det finns i det att vara många av Guds folk samtidigt. Jag vet inte om ni såg det, men efter ordinationsgudstjänsten fyllde vi hela gatan utanför Filadelfiakyrkan. Efter ett tag kom en piketbuss med sex (!) poliser dit för att skapa ordning på gatan. Vi stod där och log och en dam försökte förklara för poliserna vad de kommit till för sammanhang. Jag hörde inte vad hon sa men kanske hon berättade om evangeliets sprängkraft. Att det kan spränga gränser och ibland skapa kaos. Hjälp oss Gud att ta tillvara på den kraften.
Hälsar Ingela Östman som var så tagen av en mäktig ordinationsgudstjänst

Konferensdag 1 del II

Tack Bernt Jonsson för dina synpunkter på beredningsutskottets arbete vad gäller hanteringen av frågan om samkönade äktenskap. AU gjorde ett stort övertramp och det borde ha framkommit. Nu sticker jag iväg till ordinationsgudstjänst. Vi hörs i morgon!

Hälsningar Ingela Östman

Första konferensdagen

Hej!
Jag heter Ingela Östman och är en gift trebarnsmamma som jobbar som hjärtsjuksköterska på sjukhuset i Örebro. Min församlingstillhörighet är i Närkes Kils Missionsförsamling. En församling med 29 medlemmar.
Jag måste bekänna en sak (men säg det inte till någon) jag är en riktig konferensnörd. Jag trivs med alla människor, roliga seminarier och intressanta förhandlingar. Men så satt jag alltså här idag med lite huvudvärk, lite utschasad för att det har varit lite mycket och kände mig inte alls på mitt riktiga förväntansfulla konferenshumör. Men då kommer vår missionsföreståndare upp i talarstolen. Han spänner ögonen i oss och läser för oss om korset som vi också måste ta på oss. Det är något konstigt med det här, men då känner jag det stora suget som är som den kraftigaste underström man kan känna – den kristnas trons fantastiska upp och nervända teologi. Det är nåd i massor men inte bara mjäk utan ett stort allvar som kräver något av mitt liv. Jag kippar efter andan men vet ändå att det här med Jesus det är nåt. Känner du detsamma?